JUMP, JUMP

Dödens hopprep. Det är testvecka på fit4life och tisdagens pass bestod av:

50 st burpees
50 st kettlebell swings 16 kg
50 st Situps
50 st double unders

Eftersom jag har klarat en DU doubleunder i hela mitt liv, det innebär att hoppa ett hopp men att hopprepet ska gå två varv, så körde jag singelhopp fast 100 st. Passet hade varit lugnt om det inte vore för dom där jobbiga Burpees (arna?) i början av WODen. Under uppvärmningen körde vi massa armhävningar osv så jag som är väldigt svag i bröstmusklerna var helt slut redan innan passet. Det fina med Crossfit är att man är tvungen att göra det man hatar, och oftast hatar man det som inte går bra.. Från att kunna göra en armhävning på knä kör jag bara riktiga armhävningar nu. Stort framsteg för mig, trodde aldrig jag skulle klara det. Hade heller inte blivit bra på det om jag fortsatt ”glömma” att träna bröst 😉

Dessa jäkla hopprep.. Snurrar alltid in i mig.. Haha! Men jag har fått ett eget hopprep av Ako, det är rosa handtag och då kanske det blir roligare att träna på det =) Det är så himla tacksamt att ha en daglig pepp från honom, och jag ger honom samma tillbaka. Jag vet att i många förhållanden där bara ena personen tränar så blir den andra personen irriterad och har svårt att stötta det då det tar väldigt mycket av ens tid. Jag beundrar människor som kämpar på för sin egen skull trots att det inte finns något stöd hemifrån.

Nästan alla i min omgivning har börjat träna, och i mitt närmsta umgänge är det nästan ingen som dricker heller. Mina vänner som inte tränar lika mycket och som lever annorlunda stöttar mig och förstår mina prioriteringar på samma sätt som jag stöttar deras. De som inte kunnat göra det har jag faktiskt prioriterat bort. Skulle aldrig ifrågasätta någon, men att försöka motivera lite är en annan sak =) Jag har inte speciellt mycket tid att gå och fika eller lust att gå ut, oftast tränar jag tillsammans med de i min närhet. Det är ett val jag gjort, och jag älskar mitt liv och mina rutiner. Jag har aldrig blivit så lycklig av något! Jag har testat hänga ute tre dagar i veckan, inte ha några rutiner och äta vad som helst utan planering, när jag känner för det. Ont i ryggen och svag i kroppen, inte känna mig glad för vad jag ser i spegeln. Jag har såklart brister och komplex, men jag tittar i alla fall tillbaka på en starkare individ och kvittot av många timmars slit när jag ser mig i spegeln idag, så jag känner mig ändå alltid lite stolt. Hur ser er omgivning på ert levnadssätt?

37 reaktioner på “JUMP, JUMP”

  • anonym skriver:

    Min omgivning har snarare valt att prioritera bort mig eftersom dom hellre hänger på krogen/fikar/whatever medan jag hänger på gymmet. Tacka gud för pojkvännen alltså, han peppar mig varje dag! Kör anonymt, för annars finns det ”risk” att du vet vem jag är, haha 🙂

  • Johanna skriver:

    Du är en stor inspirationskälla och gör att man själv vill fortsätta att kämpa. Tyvärr har jag ingen i min omgivning som stöttar mig, inte ens min sambo. Alla tycker det är onödig tid och att jag är fin som jag är. Men jag är inte nöjd. Jag vill vara stark och vara nöjd med mig själv, så det är bara att kämpa och försöka motivera sig själv när ingen annan vill det. För jag är som lyckligast när jag äter bra mat och tränar och det är det som är det viktigaste!

  • helene skriver:

    Vad roligt att ha många vänner som delar ens intresse! Jag har bara en vän som gymmar och det är på ettannat gym… En tjejkompis sa att hon funderade på att börja styrketräna, men hon bor också närmre ett annat gym än de jag tränar på :/
    Jag känner mig mest ifrågasatt angående träningen… Att jag borde festa mer och unna mig mer onyttig mat, inte äta med fasta rutiner utan vara spontan, osv… Det är jobbigt för det sapar förvirring! Jag vet inte vad JAG vill. Om jag vill ha rutiner på mat och träning eller om jag vill leva mer fritt. Jag vet inte! TRor att jag helt vill träna och äta så bra jag kan och ha vänner som delar mitt intresse, då skulle dte inte göra så mycket om jag blev ifrågasatt av andra vänner eftersom jag ändå skulle leva i en gemenskap. Nu gör jag inte det angående kost och träning…

  • Amanda skriver:

    Det kommer bli ännu svårare för mig att ”hålla mig till allt det vanliga” dvs bra mat, tung och härlig träning, goda snacks/mellanmål nu när jag och min sambo ska bli särbos. Han är min stora inspirationskälla, han får mig att vilja träna min kropp och själ till det bättre och han får mig att må så mycket bättre än jag någonsin har gjort. Så nu när vi inte kommer vara med varandra varje dag så kommer något saknas och jag tror, speciellt i början att det kommer bli riktigt svårt för mig att bara ”göra så som vi 2 alltid har gjort”. Nu får jag göra allt själv, även att äta, träna, sova, titta på tv… Ja, det vanliga livet. Men jag hoppas att mot våren så står jag med stadigare ben, själv och såklart även med hans hjälp men inte på samma sätt som innan. Till sommaren ska jag vara lika snygg och må lika bra som jag gjorde förra sommaren 🙂 Och ”umgänge” det har jag knappt, alla har flyttat iväg från Stockholm eller är inne i sin egna bubbla. Sad, but true!
    Kram!

  • Anna skriver:

    Usch vad ledsen jag blir över att läsa kommentarerna här ovan! Känner igen mig, man kämpar på själv, har stöd av min pojkvän tack och lov men från vänkretsen kan man inte vänta sig mycket… ”Men kom igen, lite vin kan du väl dricka?” och ”en bulle skadar väl inte” och liknande hör man hela tiden, jo visst, jag kan, men jag vill inte! Jag gillar mina rutiner med mat och gym och mår mycket bättre idag än för ett år sen då jag ständigt unnade mig saker som inte var bra för min kropp. Skulle så gärna vilja ha nån träningskompis som var inne på samma spår, så man slapp känna sig som en outsider, trots ett vad jag tycker, helt normalt liv…

  • Amanda skriver:

    Brukar aldrig kommentera men den frågan du ställde nu fick mig att klicka in till kommentarerna. Jag har varit en riktig sockertorsk. Ett tag för ca 1,5-2 år sedan så såg jag en dag utan godis/fika som en förlorad dag. Jag insåg att kroppen inte trivdes och började träna lite varje dag. Inget särskilt upplägg men motion i alla fall varje dag-för att kunna fortsätta vräka i mig. Sedan tog mitt dåvarande förhållande slut och jag insåg att behovet av socker mer eller mindre försvann. Jag hade tröstätit.. Sedan i våras så har jag verkligen kommit igång med träning och hälsosam kost. Visst är jag en liten godisråtta, men bara ngn dag per vecka. Jag känner såväl igen mig i det ni andra kommenterat. Jag har också gjort i princip allting själv fram till nyligen. Ljudböker har varit mitt sällskap och jag har nästan inga vänner som jag träffar för jag vill träna, och ingen vill hänga på. Nu har min sambo hoppat på tåget och är mer hälsosam än jag är. Jag mår så bra av ren mat och jag har aldrig sovit bättre eller varit fri från ont i kroppen (utöver träningsvärk). Det är dock väldigt tråkigtoch jobbigt att ses som konstig för att man vill vara nykter, ren och motionera..

  • Lise skriver:

    Hur ser din kost ut just nu? Skulle vara kul att se hur en vanlig dag ser ut för dig, vad du växlar mellan (antar att du inte bara käkar kyckling alla mål om dagen alla dagar osv hehe). Hittar ingen bra matrutin och det skulle verkligen vara till hjälp, säkert för många för du har ju koll på detta!:D Kram!

  • Erika skriver:

    Jag har länge tränat i perioder men oftast slutat pga att jag kände mig så ensam. Jag vart deppig för att jag tränade så mycket och spenderade så mycket tid själv på gymmet och inte med vänner eller familj.
    Nu tränar jag ca 6 dagar i veckan och älskar livet. Jag har min pojkvän som också tränar seriöst och lever hälsosamt och stöttar mig. Vi tränar inte ofta tillsammans eftersom jag alltid tränar på morgonen och han på eftermiddagen men vi försöker ändå respektera varandras träningstider och det tycker jag är jätteskönt, även fast det gör att vi träffas mer sällan (vi bor inte tillsammans än). Jag har även fått med mig en del vänner till gymmet men annars tycker jag att podcast är ett bra ”sällskap”. Jag dricker inte heller och försöker avstå go saker pga av magproblem mm. Visst får jag ta emot många tråkiga kommentarer från det men det bryr jag mig inte om. Jag älskar mitt liv just nu och det är huvudsaken.

  • Sofie skriver:

    Vad står WOD för? 🙂

  • Melissa skriver:

    Alltså åh!! Du är så inspirerande Alexandra!! Varje gång jag klickar mig in på din blogg blir jag mer och mer motiverad att träna!

    Jag är väldigt smal och har väldigt svårt att gå upp i vikt, så jag vet inte riktigt hur jag ska träna för att gå upp i vikt 🙁

    Du borde ge pt lektioner tycker jag! Är det något du funderar på att göra? Jag skulle verkligen vilja ha dig som pt. :)))

  • FREDRIKA PERSSON skriver:

    Hej Alexandra!
    Har gjort ett inlägg om dig på min blogg om du vill läsa =)
    http://finest.se/userBlog/entry.php?uid=55875&beid=2550823

  • Jossan skriver:

    Jag har stöd både från pojkvän och vänner. Jag är nog den som tränar mest i min vänskapskrets, men vi tränar ändå ofta tillsammans. Jag är även en del på gymmet med pojkvännen, då han älskar träning lika mycket som jag och vi båda pushar varandra till att orka lite mer. Även hemma hjälper vi varandra till att försöka äta så hälsosamt som möjligt. Det kan väl hända att mina vänner Ibland tycker att jag kan äta något onyttigt utan att behöva noja över det då de tycker jag är smal, men precis som du så har jag också komplex (även om jag tycker att du ha en fantastisk snygg och vältränad kropp!) och då gäller det bara att stå emot!

    Tack för en inspirerande blogg! Kram

  • Lovisa skriver:

    Vilket bra inlägg! Har funderat mycket på just det här.. Jag köpte gymkort för ett och ett halvt år sedan, har alltid tränat själv och idag kör jag minst 4-5 gånger i veckan på gymmet. Har också helt ändrat min kost och äter bara hälsosam mat och jag älskar min livsstil! Tyvärr har jag ingen närstående vän som lever som jag, de flesta föredrar festlivet.. vilket kan kännas tråkigt ibland! Hade varit riktigt kul att umgås med andra med samma intresse. Träffar såklart folk att prata med på gymmet, men det är ändå inte vänner som jag umgås med annars. Det är alltid roligt när folk kommenterar ens bilder och skriver att man är inspirerande, det är det jag vill göra, inspirera människor! Har bara tyvärr inte lyckats få med några vänner :/ i familjen är det inte heller någon som är träningsintresserad. Men skam den som ger sig! 🙂 Jag kommer då inte göra det, fortsätter leva på mitt sätt oavsett vad alla runt om mig tycker. Träning för mig är som terapi! Det finns inget annat som får mig att må så bra, så tack för din super inspirerande blogg! Har fått så mycket bra tips och idéer. Tyvärr brist på träningskamrater, men nu med hjälp av din inspiration kan man klara sig fint själv ändå! 🙂

  • M skriver:

    Jag har nyligen flyttat till en ny stad och börjat en ny utbildning. Från att i princip bara umgåtts med människor som delar mitt intresse för träning och hälsa så är det bara fest och alkohol som gäller. Jag hänger med och umgås så mycket jag orkar, tycker trots allt om de nya vänner jag har fått och har ett stort behov av att vara social, men saknar någon att diskutera träning med. Tränar lika mycket som alltid, men känner att jag hela tiden måste ”gömma” det lite från min nya vänkrets, eftersom att de tycker att det är onödigt/tråkigt att prata om. Dessutom får jag heeela tiden försvara mitt val att inte supa mig full flera dagar i veckan. Så drygt.

  • Dixi Wonderland skriver:

    Jag tror att många oftast kan tycka att vi unga som ej väljer att förgifta våra kroppar med alkohol är tråkiga men i slutändan är det vi som vinner på det. Detta året har jag festat 4 ggr. Jag tycker det är viktigt att man tar hand om sin kropp och jag önskar att jag kunde lyckas få ihop ett bra träningschema samt äta regelbundet då jag kan jobba 8 timmar utan att varken äta eller dricka något överhuvudtaget. Och att min kropp klarar detta visar ju bara hur ”misshandlad” den är. Vill verkligen tacka för dessa inläggen där du ger en tankeställare. Jag har jätte bra människor i min närhet som stötar mig och som uppmuntrar mig, det är guld värt!

  • Avril skriver:

    Alexandra, you have probably answered this question before, so sorry if it’s repetitive, but can you please please please tell me how many days a week you work out?
    I think you have a great point. Having people around you who understand your life style choice and maybe live the same way is fantastic support. I always have a hard time explaining to my friends why I don’t drink much anymore. They just don’t get it… They think I am an extremist, but I am not. I just feel better staying focused and on track and being disciplined. I feel good in my body when I work out constantly and don’t drink often… and I don’t think that’s an extremist point of view. I think you are lucky to have work out buddies… What gym do you train at, by the way?
    Lots of love to you inspirational trooooooooooper of a woman

  • anonym skriver:

    Jag jobbade inom restaurang yrket alldeles efter gymnasiet. i gymnasieperioden gick jag upp i vikt men har alltid varit bra grundtränat. Ridit i 12 år, fotboll och gym men kosten var inte alls bra. Insåg inte alls hur min kropp förändrades och hur obekväm jag blev. Förra vintern fick jag nog efter ha tränat hårt under lång period utan några resultat. Jag fick fast jobb 8-5 vilket verkligen gav mig chansen att äta på rätt tider och rätt mat. Jag gick in stenhårt med både träning och kostschema för jag vet hur jag fungerar. När jag väl är inne i något älskar jag det men behöver en ordentlig start. Jag drog mig till gymmet och tvingade mig själv att se mig i spegeln och acceptera hur jag såg ut. Gömde mig i stora tshirtar och hade tårar i ögonen när jag insåg vad jag gjort mot mig själv och hur missnöjd jag var- men framför allt hur kämpig väg de skulle bli tillbaka. Men allt går att ändra och jag kämpade på. Stod emot all press att äta fel och dricka från omgivningen, har aldrig haft svårt att säga nej.

    Nu är jag starkare än någonsin och går i tighta träningskläder och är nöjd med min kropp. Jag är stolt och pushar mig själv. Men jag tycker de e viktigt att ha fokus på sig själv och tycker det är svårt att träna med andra då jag hatar när folk klagar eller inte kämpar. Den som verkligen stöttat mig, lärt mig och motiverat mig är min pojkvän. Han är i princip uppväxt på ett gym och när jag bad honom att lära mig så jag slipper känna mig obekväm bland alla maskiner och vikter så hjälpte han mig till 100%. Han är mitt stöd och vi kan pusha varandra när det är jobbigt. Jag känner igen det i ditt och A’s förhållande. Det gäller att stötta varandra och att båda brinner för en sak är riktigt viktigt, och gud så stolta man kan vara över varandra.

    Du är en riktig förebild och verkar otroligt jordnära. När jag väl kunde släppa det att jag är missnöjd med mig själv och vara stolt blev även träningen kul och fokuset kunde ligga i att bli starkare och bättre.

    vill säga tack till dig alexandra. När det känns tungt så klickar jag mig in här och då kommer jag ihåg varför jag började.

  • Anonym skriver:

    Asså varför är det såhär för?:(
    Läser kommentar på kommentar om ”ingen stöttar, bara pojkvän” samt ”känner mig ifrågasatt” i kombination med ”vännerna försöker få mig att bryta vanorna, förstöra, förstår inte” och jag är i precis samma situation…
    Ibland orkar jag bara inte men jag vill ändå inte ge upp. Känner mig ifrågasatt, tvingad att äta saker jag inte mår bra av under middagar med vänner bara för att jag inte orkar sitta och försvara mig etc och det är så sjukt jobbigt! För att jag väljer bort ex potatisgratäng eller pommes, en bulle etc MEN äter massa mat (ca 2600 kcal/dag – bygger muskler) så verkar det vara bättre att äta oregelbundet, extremt lite – bara man äter skit. DÅ är man duktig?! Det är det enda som spelar roll. Att tacka nej till ex snabba kolhydrater eller fika verkar vara idiotisk och ”bantning”? Meeen inte vantar man om man ligger på 600kcal överskott/dag…

    Det går liksom inte att förklara för någon som inte tränar, som har noll koll på kost & hälsa etc och det är så otroligt jobbigt. Önskar att någon kunde vara glad över att jag blivit starkare, att jag lyckats motivera mig själv till att träna. Att jag som aldrig vågat gå till gymmet nu är där ensam flera dagar i veckan och kämpar. Att jag har disciplin (över lag) till en 90% bra kost & träning.

    Känns både helt underbart att läsa att så många är i samma sits samtidigt som det känns otroligt dåligt då jag inte önskar någon att känna likadant som mig, att inte bli stöttad! ”Haters gonna hate”? Kanske är det avundsjuka ifrån vännerna? Men vad är det då för vänner och vad kan VI alla göra för att gå ihop och stötta varandra?

    Tycker alla ni är skjukt grymma! Tusen tack Alexandra för att du tar upp detta. Det ger mig sådan stor inspiration. Blir SÅ glad 🙂 kram

    • Alexandra skriver:

      Jag är glad och stolt att du lyckats! Även fast annat är önskvärt får du försöka vara din egen stöttepelare. Du gör det som gör dig lycklig, det borde räcka som argument för din omgivning!
      Stor kram!

  • Anonym skriver:

    Kan du inte skriva bra argument för att tacka nej till ex skräpmat, godis & fika samt alkohol?
    Ex under middagar ute på resturang, med vänner eller på fest tycker jag att det blir super jobbigt när någon påpekar att man tackar nej till sådant och väljer sin hälsosamma väg…orkar inte sitta och försvara mig. Jag bulkar, tränar styrka & äter ju massor men då överlag hälsosamt. Jag kan äta godis, pizza osv meen jag gör det när jag känner för det och är sugen och vill inte göra det för att jag känner påtryck av ex vänner och släkt när jag inte är sugen samt mår dåligt av det (magen!). Skulle vara till stor hjälp!

    Kram

  • A skriver:

    Hej!
    Jag undrar ifall du skulle kunna göra ett inlägg och visa bra ryggövningar. Jag har själv jättedålig hållning och inte alls tränad rygg vilket börjar märkas i att det börjar göra lite ont trots att jag bara är 20. Skulle vara evigt tacksam.

  • Malin skriver:

    Ledsen jag blir av många av kommentarerna, jag är väl också ensam skulle jag säga, har ett par vänner som går på gym liksom men ingen som har den stora viljan, motivationen och intresset för träning, fitness och kost som jag har. Tränar nästan alltid själv och ingen att prata med när det gäller kost och träning heller. Jag har på hela detta året druckit alkohol 2 gånger. Känner dock att jag måste börja umgås med mer med vänner, (mestaldels nyktert) för hur mycket jag än älskar denna livsstilen vill jag kunna göra annat också. Göra det jag känner för helt enkelt!

  • Malin2 skriver:

    Usch va deppig jag blir när jag läser alla kommentarerna här. Men också glad på ett sätt. Trodde att jag var helt ensam med detta problemet! Alexandra, hade det inte varit kul om du öppnat ett forum där vi ensamma träningsentusiaster kan snacka om vårt intresse? Tycker det saknas forum/mötesplatser rent generellt för tjejer/killar som vill gymma tillsammans eller bara turas om att skjussa varandra till gymmet!

  • Anonym skriver:

    Har alltid haft svårt med min vikt, inte för att jag varit överviktig, men jag har aldrig varit nöjd med mig själv. Alltid önskat att jag kunnat vräka i mig vad som och ändå vara smal, som många av mina andra vänner. Tror att jag har en ätstörning. Antingen kör jag all in med träning och bra kost, eller så tränar jag inte alls och vräker i mig. Ständig kamp mot vikten och aldrig en balans :/
    Efter att jag började läsa din blogg, inser jag hur svårt du och många andra har det, som försöker gå upp i vikt. Du har gett mig en helt annan syn på ”att kunna vräka i sig men ändå vara smal”. Det viktiga är inte att kunna vräka i sig onyttigheter, utan det är faktiskt att ta hand om sin kropp och leva sunt.
    Kommenterar ALDRIG på bloggar, men jag känner mig så träffad när jag läser dina inlägg och dessa kommentarer. Har tränat handboll i hela mitt liv, men nyligen börjat med gym istället. Jag får alltid världens kick när jag tränar. En sån underbar känsla! Kan verkligen träna alla dagar i veckan utan problem. Men som många andra skriver, så känner man sig ibland lite ensam. Vill även äta sunt, och känner inte alltid att jag får det stöd jag behöver från vännerna. ”Gud vad tråkig du är som inte vill/kan äta detta”, ”Åh men ska inte du äta så vill inte jag heller äta” eller ”Häng med ut och drick med oss ikväll”. Dessutom är det viktigt med rutiner. I och med att jag pluggar så mycket som jag gör, är det viktigt att jag får 8 timmars sömn varje natt. Det är även viktigt att jag går och lägger mig i tid så att jag kommer upp tidigt nästa morgon. Rutinerna är ju allt för mig! Men när man ska vara uppe till 2-3 på natten och festa, så blir ju allt förstört! Detta har lett till att jag tagit avstånd från mina vänner. Därmed känns det ensamt. Men det är ju på gott och ont.
    Vad jag vill ha sagt är att vännerna är guld värda, men ju äldre man blir märker man vad som ska prioriteras i livet. Vänner + alkohol + dålig kost + dåliga rutiner är inget jag numera väljer 🙂

  • Mikaela skriver:

    Men gud vad ledsen jag blir när jag läser alla kommentarer. Jag tränar ca 5-6 ggr i veckan plus att jag har heltidsjobb i annan stad (pendlar sthlm-uppsala), med andra ord är det jobb-träning-sova som gäller för mig. Vi är ett stort gäng tjejer som umgås och vissa tränar, andra inte. Några mer, några mindre. Men aldrig har någon ifrågasatt någon annans beslut om att dricka på festen, tacka nej till en fika för träning eller att man ”aldrig” kan ses.

  • Johanna skriver:

    Jag känner så mycket för alla som kommenterat här ovan, för jag känner igen mig i allt. Tänk om vi kunde ha värsta tjejgängt och träna och må bra tillsammans! Jag har tappat alla mina kompisar för jag valt att sluta festa, lever rent och har träning som mitt främsta intresse. De droppade som flugor så fort jag slutade dricka, då hade man inget gemensamt längre. Det är även svårt tycker jag att skaffa nya kompisar, pluggar och då borde det ju va lätt men eftersom jag inte går ut och dricker har man som inget gemensamt med någon, de flesta uttrycker verkligen hur konstig jag är för att jag älskar att powerwalka på morgonen, försvinner på gymmet efter föreläsningar och inte dricker. Det är ju för att man bryter mot en norm, det är ju det lättaste sättet att se att det finns en norm, genom att alla blir så förbannat upprörda för att man älskar och tar hand om sig själv. Kan tillägga att jag bor i Uppsala och det är verkligen kutym att dricka mycket och ofta här, men det får man göra om man vill! Min sambo är precis som jag, och det är jag så innerligt tacksam för . Han stöttar och peppar mig i min träning och jag stöttar och peppar honom, så det har liksom blivit vårt sätt att leva. Bland våra respektive familjer tycket alla vi är tråkiga, jag får höra av hans mamma tusen gånger i veckan att jag borde släppa loss och inte vara så ”mogen” ???? Hon klagar även på att jag gått ner i vikt av min träning, men ser samtidigt inte hur stark jag blivit och hur jag presterar i min träning, samma sak med mina föräldrar. När jag försöker berätta om vad jag gör så fick jag denna reaktion på att jag tar 70 kg i mark: ”kan det där verkligen va bra” ….. Ok.
    Men jag tänker att så länge jag är lycklig och vet att jag gör nåt bra av mitt liv så är jag happy, även om det år lite ensamt ibland. Kämpa på tjejer!

  • Pau skriver:

    trodde jag var ensam om att känna mig ensam på gymmet och i att äta nyttigt..haha skönt att veta. får också försvara mig varjeee dag varför jag inte äter pasta/kött/bröd och varför jag tränar när jag är smal…måste folk vara ¨så efter. varje dag höra ”äter du grönsaker nu igen, du måste äta varierat” men äter du mackor nu igen…till frukost..varje dag

  • Julia skriver:

    Fantastiskt inlägg, Alexandra. Det hjälpte mig jättemycket. Och alla som har kommenterat. Skönt att se att man inte är ensam men också, otroligt härligt att se att alla kör sitt race och tränar ändå.

  • Emmy skriver:

    Blir verkligen deppig när jag läser kommentarerna här ovan. Ska verkligen samhället behöva vara så att man inte ska få leva som man vill utan att bli ifrågasatt? Jag har nog haft en väldig tur, min allra bästa kompis är också min träningskompis! Vi tränar alla pass tillsammans och har samma mål och upplägg. Mina andra 2 närmsta vänner tränar också mycket och äter relativt bra och hälsosamt. Har dessutom fått med familjen vilket är så himla kul!! Samtidigt vet jag många som ifrågasätter hur jag lever vilket jag tycker är väldigt irriterande. Därför väljer jag ofta att vara lite diskret och inte vara så öppen om träning och hälsa med vänner i den ”yttre kretsen”. Jag orkar helt enkelt inte ta diskussion om personen skulle börja ifrågasätta. Jag tycker inte man ska behöva argumentera för sin livsstil, det känns som slöseri med tid och gör iaf inte mig lyckligare i slutändan. Jag tror att många skulle behöva sluta bry sig om vad andra tycker, och bara göra sin grej! Leva livet som får en att må bra helt enkelt!

  • Anna skriver:

    Jag har en vän som tränar men inte på samma gym.
    Tränar på Balance i Solna.
    Tkr d e så tråkigt att träna själv 🙁
    Kommentarer om sin kost och att man
    bantar får man ju höra ibland för att man
    väljer att äta nyttigt.
    Men jag tror att d handlar om att folk
    now a days inte e så insatta i detta med
    träning.
    Speciellt den äldre generationen.
    Det har ju blivit som en stor trend lr
    vad man skall kalla det med träning och
    bilder överallt på IG å FB.
    Det är ju bra att folk lever hälsosammare men
    jag tror bara inte alla hängt med då det gått så
    snabbt på nåt sätt.
    Folk blir irriterade å stötta för att de själva
    vill kunna leva det livet men har inte viljan.
    De skapas avundsjuka helt enkelt.
    Men dom vet ju inte ens vad dom snackar
    om när dom fäller sina kommentarer,d som
    e så roligt…
    Festar inte heller längre alls.
    Har inget behov av det liksom.
    Sambon peppar mig till 100%.
    Så konstigt om inte ens vänner gör det.
    Kanske dags att sålla där då, tkr jag.
    Tack för att du tog upp detta!
    Trodde jag va själv om att va ensam om
    detta.

  • linda skriver:

    Har flyttat till Umeå för att plugga och verkligen alla jag umgås med hänger på iksu dagligen, och på studentpubarna alla dagar de har öppet och är oftast inte kapabla att ta sig hem sen. Om jag lägger ner tid och energi på att träna vill jag få resultat och det får jag inte om jag festar flera dagar i veckan också men det vill ingen förstå. Tidigare hängde jag med ut och drack vatten eller ibland nån cider men mina vänner klarar inte det, aldrig varit med om att folk försökt hetsa mig så mycket som då. Folk blev otrevliga. Dock har jag en pojkvän som stöttar och tränar med mig då han tar träning och hälsa väldigt seriöst. Det roliga är att våra gemensamma vänner förstår varför han väljer bort alkohol men blir sur på mig då jag gör det. Som att min träning inte är lika viktig. Är så otroligt less på folk vilket gjort att vi umgås med väldigt lite folk utanför skolan.

    • Tess skriver:

      Någon borde styra upp ett gäng med oss tjejer i Umeå som tänker såhär. Du är inte ensam på att vara less på folk på det där viset kan jag säga! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LATEST FROM BRING SPORTSWEAR