ATT TA SIG I KRAGEN

Igår hade jag en sån där dag. Jag vägde mig efter helgen och förväntade mig + efter allt jag tryckt i mig. Nä, min kropp är ju ett underverk… Alldeles för låg vikt! Slarvade med maten från att jag klev upp, gav upp och tappade motivationen. Kollade mig i spegeln och såg bara utstickande höftben, en smal och slät kropp.. Det plus nervositeten inför helgen fick mig att tänka väldigt negativt. Jag vet inte varför jag blir så ibland. Vill bara strunta i allt, orkar inte kämpa eller trycka i mig massa mat utan större resultat. Jag vill att ni ska veta att det är en ständig kamp att inte bara låta allt rasera. Jag har inte kunnat träna Crossfit på ett tag eftersom att jag måste gå upp i vikt så att jag har lite att förbränna. Oj vad jag önskar att jag hade en monsteraptit, att jag älskade mat mer än allt annat och att jag var tvungen att behöva vara återhållsam istället för att som nu pressa i mig mat när jag inte känner något i närheten av hunger.

Oftast går allt det här bra, rutiner gör sitt och så länge de inte rubbas ligger jag i fas. Sedan kommer veckor som de senaste, flyg och fläng kombinerat med dålig tillgång till mat = ruta ett.

Men – så hade jag två val. 1) Låta resten av dagen bli förstörd, ligga hemma och bara vara arg på mig själv. 2) Göra något åt det.
Jag åkte till gymmet och körde alla saker jag gillar minst. Det kanske låter konstigt, men jag ville på något sätt bevisa till mig själv att jag kan visst. Jag har aldrig varit en tävlingsmänniska eller speciellt bra på någon idrott. När något inte gått bra så har jag gett upp istället för att träna hårdare. Det är borta nu! Jag insåg igår att jag har skaffat den kragen som jag tar mig i. Den har jag byggt upp själv! Jag tog mina saker, hörlurar och laddade med lite kolhydrater. Körde ett jättebra pass och fick utlopp för alla min negativitet på gymmet. Det var så jäkla skönt att bara vara ensam, fokuserad och köra. När jag kom hem fyllde jag magen med allt jag var sugen på, och åt massor. Idag är en ny dag och jag vaknade motiverad och glad trots att jag har en bit kvar tills jag känner mig i fas.

Varje dag har vi två val. Vad väljer du?

37 reaktioner på “ATT TA SIG I KRAGEN”

  • caroline skriver:

    Sjukt bra jobbat! Du är jäkligt stark, jag hejar på dig!!

  • Sofia skriver:

    Du är så himla grym och inspirerande! Det där med att ta sig i kragen är verkligen något alla borde träna på. Du är stark som verkligen kör på och väljer att göra något åt det istället för att bara klaga och vara arg på dig själv. Nu har du bevisat att du kan och att det känns mycket bättre efteråt så nästa gång kan du bara tänka tillbaka på det och göra samma sak igen. Du kan! Och dessutom ska du veta att du är en grym förebild och inspirationskälla! Keep it up! KRAM!

  • Lovisa skriver:

    Du är ju bara så grym! ALLA hamnar i motivationsbrist vissa dagar, kroppen känns ju så olika från dag till dag :/ Men jag gillar din beslutsamhet så skarpt!! Hejjar på dig! Nu ska jag bege mig till gymmet, fick precis extra motivation, tusen tack! 🙂 stor kram, kämpa på du är så bra!

  • Elin skriver:

    Otroligt motiverande att få läsa! Jag kan känna precis likadant ibland, när jag ställer mig på vågen och den inte visar att jag har gått ner i vikt (vilket är mitt mål) utan istället kan visa att jag har gått upp, trots att jag ätit nyttigt och i måttliga mängder samt tränat hårt. Just då brukar jag vara mycket avundsjuk på dem som måste, som du, trycka i sig mat istället för att behöva gå upp i vikt. Men att få läsa att du kämpar precis lika mycket fick mig att sluta vara avundsjuk och bara inse att vi alla måste kämpa ibland, oavsett vår utgångspunkt.
    Fortsätt att kämpa!

  • Carro skriver:

    Alltså jag rös typ när jag läste detta inlägget. Gud vad du är bra alexandra! Det är så skönt att läsa sådant här bär man själv har varit den personen som hellre ger upp än att kämpa vidare. Men de du skrev gäller samma för mig – jag har också lyckats bygga upp den där kragen & visst känns det så jäkla mycket bättre när man bara gör det!?

    Men vad jag ville säga är att du är en sann krigare. Riktig inspiration! Jag hoppas att du kommer gå långt i ditt liv & att du fortsätter att göra det DU älskar. Kram ha en fortsätt bra vecka!

  • Diana skriver:

    Hej Alexandra, hade ingen aning attt din kropp är så pass inställd på att hålla din vikt låg. Men måste bara säga att din kropp är ”to die for!”, jag menar verkligen det! Även om du ser på vågen så gäller det att tänka hur du känner dig snarare än vad en siffra ska bedöma, men jag vet, det är så jäkla svårt. Alexandra, verkligen, din kropp är otroligt fin och älskar din booty och mage alltså! Samt benen, de är muskliga/tonade och riktigt fit! Bra kämpat med allt, fina du 🙂

    • Alexandra Bring skriver:

      Åh vad söt du är! Önskar att det bara kunde hålla sig så också.. Tyvärr rumpan som försvinner snabbast när jag tappar =( Tack för peppen iaf!! Kramas

  • E. skriver:

    Jag tror tyvärr inte att människor förstår hur mycket du kämpar för att hålla dit fit istället för smal… Jag var en av dem, tills alldeles nyligen. Förlåt vackra, vackra du.
    Det känns lite mammigt att skriva så här, men jag önskar verkligen att du får insikt i att du är hur bra som helst – precis som du är! 🙂

    Det här inlägget sticker ut. Det känns väldigt ”du”. Genuint liksom.
    Tack för att du delar detta med oss andra. Jag fick perspektiv på det lilla jag gnällt om ett tag nu, hehe.
    Kämpa på tjejen! Du är fantastisk! 🙂
    Kramar

    • Alexandra Bring skriver:

      Nej, jag tror inte hellr det. Men tack fina tjej! Jag mår oftast bra av min kamp men vissa dagar känns det tungt. Kram ill dig och tack för peppen!!!

  • spinne skriver:

    Känner igen mig i inlägget du skriver! Du som är så duktig vännen!! Själv har jag sedan jag började träna gått upp från 47kg till nuvarande 53-54. Är fortfarande smal och vill så gärna gå upp mer men det tar sin lilla tid 🙂 Vissa dagar känner jag mig jävligt spinkig (inte smal – spinkig!) men då brukar jag unna mig lite mindre hälsosam mat och brukar kännas lite bättre då.. Du får försöka se det fina på dig de dagar du känner dig lite sämre pga vikten: du har en svinsnygg rumpa, fantastiska (!!) axlar och du är söt som socker! Och tänk på alla oss som läser din blogg – du är ju vår inspiration!! 🙂 <3

  • Sanna skriver:

    Tack för det här inlägget! Det var precis vad jag behövde läsa idag när jag verkligen velar mellan att gå till gymmet eller bara stanna hemma och dra något gammalt över mig. Det får bli gymmet! 😉

  • emma skriver:

    Hej gud vad jag känner igen mig i texten. Jag kämpar också för att gå upp i vikt, har gått från att älska min smala kropp till att verkligen avsky den och alla ben den visar.. Jag tycker det är skitjobbigt, rentav plågsamt att behöva trycka i sig mer mat än vad man egentligen vill. Mår så jävla illa av det, får kvälningar och tar minst en timme på mig att äta.

    MEN jag har antagligen också skaffat mig en krage, för jag har gått upp från 48 kg till 52 kg, något jag trodde var omöjligt 😀 Det här inlägget motiverade mig massor!!!! Kämpa på<3

  • Paula skriver:

    Grymt Alexandra! Du är en stor inspiration för många!

  • Isabella skriver:

    Känner igen mig… Tycker också att jag har ätit mer än vanligt och jag har skippat löppassen de senaste veckorna och ersatt dem med styrka, men ändå så visade vågen ”undervikt”. Kände också hur motivationen försvann men drog mig till gymmet och körde ett tungt styrkepass och åt god middag och kvällsfika efter. Även fast jag blev så himla omotiverad just då så förvandlades den till motivation och viljan att gå upp i vikt och bli mer fit blev starkare!
    Kram till bästa du! <3

  • Louisefoto skriver:

    Hejhej.
    Jag blev otroligt glad nu när jag hittade din blogg på Spotlifes startsida. Jag har länge letat efter en träningsblogg och äntligen hittade jag en som ja gillar skit mycket. Tränar själv 4 gånger i veckan och ja älskar och få inspriation ifrån andra bloggar. Nu ska jag genast följa dig på bloglovin
    Ha en fin kväll
    / Louise

  • sanja skriver:

    DU ER FANTASTISK! så fint skrevet 🙂

  • Emma skriver:

    Tufft gjort alexandra! keep up the good work! tror att det är just när du skriver sånt här som du hjäper andra att bygga en sån krage! man måste va tuff för att komma nånstans, med allt i livet. Det är ok att deppa ihop lite ibland men sen måste man sparka sig själv i röven, för ingen annan gör det åt en.

    Tummen upp för dig!

  • Anni skriver:

    Jag var som du fast ännu värre, vräkte i mig mat, drack grädde ist för mjölk,
    Jag brukade äta så mycket att jag var ”bakis” av maten på morgonen, men till slut tvingade min pojkvän mig till läkaren och då kom det frm att min ämnesomsättning var helt ur spel, den förbrände allt jag fick i mig och gjorde inte bara så att jag inte gick upp i vikt den gjorde så att jag gick ner, men jag fick medicin och har nu gått upp 5 kg, äntligen får man utdelning av gymmet i form av rutor på magen och en snygg bak 🙂
    Har du kollat din ämnesomsättning hos läkaren?

  • linnéa skriver:

    Åh du är fantastisk Alexandra, en sann kämpe och inspiration!
    Att läsa detta var som att läsa något jag själv hade skrivit. Jag kämpar också för att gå upp i vikt, vissa dagar är bra och flyter på hur fint som helst, men så har jag andra dagar då jag, precis som du uttrycker det, bara ser en smal, slät och benig kropp. Idag var en sådan dag, men så läste jag detta inlägg och kände genast hopp igen. Det är skönt ibland att veta att jag inte är ensam! Nu ska jag göra i ordning lite gott kvällsfika, kvarg med hallon och nötter, och ta med hem till min pojkvän, bara vara tacksam för stunden och livet och imorgon är det jag som tar mig till gymmet och kör ett hårt ryggpass och verkligen vågar ta ut mig!
    Tack Alexandra för att du inspirerar och får mig att känna hopp.
    Kram. ♡

  • PWO skriver:

    Hej! Får ännu mer styrka och resultat kolla in min sajt pwoguiden 🙂

    Med vänlig hälsning
    Niklas

  • pilla skriver:

    Jag är förvisso inte direkt jättesmal men jag hatar verkligen att äta. Har aldrig gillat det speciellt mycket och hade man sluppit äta för att överleva hade jag varit den första som hakat på…

  • Emma skriver:

    Alexandra, du är en av mina största inspirationskällor! Det gör mig så imponerad att du har den mentala styrkan och kraften i dig själv att du kan vända något negativt till något positivt.
    År 2013 har varit ett rent skitår för min del. Skilsmässa, dödsfall, ångest och smärta, både psykiskt och fysiskt. Jag började läsa din blogg i somras och det har verkligen fått mig motiverad till att ingenting ska få slå ner mig. Jag har en komplicerad bindvävssjukdom som heter EDS, som gör att jag har svårt att träna för att jag får väldigt ont. Nu har jag tagit mig i kragen och pushat på landstinget att hitta en sjukgymnast som kan hjälpa mig och har kunskap om min problematik. Mycket av det är tack vare dig, då jag varje dag läser din blogg och blir inspirerad och motiverad av ditt liv. Så TACK! för att du är du. Kram Emma

  • Tamia skriver:

    Jag känner precis likadant. Din blogg är som att läsa mina egna tankar. Min kropp är svårhanterlig. När jag äter mer, går jag plötsligt ner i vikt, när jag är stressad händer det samma. När jag är lycklig och avslappnad går jag dock upp och blir snyggare. Jag hatar min kropp därför atg jag ständigt får höra att jag måste gå upp. Fortsätt att kämpa Alexandra! Det ska jag också göra, du är en inspiration måste du veta:)

  • Malin karlsson skriver:

    Grym är du!!
    Jag väger runt 51 kg, är dock inte så ”tunn” men har samma problem, jag får tvinga i mig mat nu för tiden, är inte hungrig helt enkelt.. Vissa kvällar köper jag hamburgare från burger king bara för att jag känner att jag måste få i mig något och det är lätt att äta. Tar mig tre gånger så lång tid att äta upp min lunch i skolan än vad det gör för de andra. Vill få matlust igen!

  • Alex skriver:

    Vi är alla olika, jag blir snarare besviken på mig själv för att jag har så stor aptit och det inte hänger ihop med min ämnesomsättning som inte är sådär superbra. Har väldigt lätt att lägga på mig och måste kämpa för att hålla mig under 60 kg då jag är ganska liten och inte klär i större kroppshydda. Men att åka till gymmet, träna ett långt svettigt pass och sedan äta en hälsosam och balanserad måltid är något gott jag gör för mig själv trots allt och värt besväret.

  • Angelika skriver:

    Vad jag känner igen mig i det du skriver! Jag håller på att tillfriskna från min ätstörning och har gått upp från 41-47 kilo! Det tog sin tid och nu står jag stilla på 47 trots all mat jag trycker i mig, äter mig spymätt med inget händer och då tappar man all motivation, och jobbigast av allt är att jag inte får löpträna vilket är det roligaste jag vet. Men jag kämpar på ändå!

    Jag måste säga att du är en sån stor inspiration för mig, jag tror inte du förstår hur många som ser upp till dig Alexandra, du är grym och det får du aldrig glömma! 🙂

  • clara skriver:

    Åh. måste säga att denna låt (tillsammans med Stegets låt Baby Baby Baby) fick mig att, likt dig, totalvända från dåligt till bra igår. Tack för det Alex. Verkligen, tack. <3

  • Ponchick skriver:

    That’s a very nice shot.

  • Lina skriver:

    Tycker det är intressant att du skriver att du önska att du hade en monsteraptit, medan jag är helt tvärtom. Jag har en monsteraptit och det är något jag vill bli av med .

  • Veronica skriver:

    Detta inlägget gjorde precis min dag!
    Vaknade ledsen och arg för att jag slarvat med träning och kost och kände det går bara utför nu. Så läser jag detta inlägget och inser att alla får dippar. Hoppas du förstår att du motiverar, inspirerar och taggar folk till att kämpa på för att nå sina mål, vad dom än gäller.

  • Ebba skriver:

    Det är så himla härligt med ett sånt här inlägg! Så många bloggare skriver bara om massa bra saker och vill visa upp sina drömliv, sedan går tjejerna som läser dessa bloggar och deppar för att deras liv ”inte är lika bra”. Super fint skrivet, man blir verkligen peppad när du är så ärlig, tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LATEST FROM BRING SPORTSWEAR