Visar arkiv från november 2013

SÖNDAGSINSPO

Hej och god söndag! 🙂

Idag är det sista dagen på arenan och imorgon åker vi hemåt. Eftersom vi inte hinner umgås så mycket på dagarna har det råkat bli så att vi somnar jättesent.. Ligger vakna och pratar. Jag hjälpte A med liniment och massage. Så imorse tog jag mig knappt upp till frukosten. Men nu har jag fått en Celsius och hoppas att jag piggnar till lite!

Nu till något helt annat. Jag får litr frågor om jag inte ska tävla i bikini. Det är en gren som verkligen exploderat i Sverige sista året och många tjejer strävar väl lite efter det idealet. Jag har aldrig haft att tävla i åtanke och det är inte mitt ”mål” med min träning. Men – jag vet att många är intresserade och ska därför tipsa er om en tjej som heter Sara. Det jag gillar med Sara är att hon är en helt vanlig tjej som i år debuterat i bikini och har redan vunnit mer tävlingar än jag vet namnet på.. Hehe. Här hittar ni hennes blogg. Jag tycker att hon har en sund inställning och ser på tävlandet på ett ”normalt” sätt. Jag kan själv känna igen mig i mycket av vad hon skriver och även bli motiverad.

20131117-115255.jpg
20131117-115240.jpg

Visst är hon grym!?

Ryggträning

20131116-112412.jpg

Ostkroken här då.. Fick som tur var bukt på ryggen efter en stund och körde ett helt ok ryggpass!
Det blev vila igår då jag var på arenan från 11- efter 23.. Men, jag ska inte klaga. Dock full rulle hela tiden här! Känns väldigt motigt att åka till Stockholm igen. Det är konstigt det där. Jag trivs verkligen ibland men sedan kommer det perioder då jag undrar varför jag ens bor i Stockholm. =) Jag tror faktiskt inte att jag kommer att bo där när ”jag blir stor”. Omöjligt att säga kanske, men inte som det känns just nu! Saknar redan Umeå och familjen.

20131116-112419.jpg
Körde idag: Latsdrag, sittande rodd, latsdrag med smalt handtag och stångrodd. Efter det fick jag skynda till hotellet för att duscha och fixa mig. Nu sitter jag i lobbyn och väntar på Emelie!
Tränar ni på som vanligt? Vad har ni för favoritövningar för ryggen? Sharing is caring… 😉

SUNDSVALL

20131115-114326.jpg

Hej mina fina! Idag vaknade jag upp bredvid världens duktigaste A. Jag är så himla stolt över honom! Jag är som ni förmodligen förstått i Sundsvall och kikar på inspelningarna av Gladiatorerna 🙂 Det man inte tänker på hemma i soffan är hur många timmars slit som ligger bakom varje avsnitt. Både gladiatorerna och utmanarna är så himla duktiga! Vi är i arenan från morgon – natt och det finns inte så mycket utrymme för annat. För min del innebär det att både kost, träning och sömn blir lidande. Men – det är bara några dagar och det är så kul att få vara med och kika. Hoppas att ni också står ut då uppdateringen inte är den bästa!

Nu ska jag vila lite i ett rum här innan alla kommer. Kram

Ur min inkorg

”Hallå Alexandra,

För snart ett år sedan satt jag vid ett dragigt fönster på söder. Därute låg snön som ett täcke på hustaken. Jag hade just fått veta att mina känslor, mitt mörker kunde sammanfattas i ett ord. Du har bulimi. I ett halvår hade jag haft ett annorlunda beteende, nu hade jag en ätstörning.

Jag hade länge varit sprudlande glad som en sommarlovsunge, drev skoltidningen, blev vän med blyga, lärare och alla som såg ut att behöva det. En bra vän med roliga idéer och mycket kärlek för andra människor. Den världen rasade ihop i ett dammigt moln. Nu definierade jag mig med ätstörningen och alltså var jag en svag person. I mitt mörker isolerade jag mig, för bilden jag alltid haft av mig och världen stämde inte längre. Den hade ryckts ifrån mig i samma ögonblick som läkaren gav mig ett nytt namn. Bulimiker. Helt plötsligt kändes det som att jag satt i snön utanför fönstret. Bara satt, frös, blåa fötter, öron, läppar. Men jag satt inomhus. Och äcklades av mig själv.

När våren kom, värmdes Sverige upp, gröna löv och blomknoppar. Studentyra, för snart var det dags – den bästa tiden i våra liv. Och jag stod vid sidan av. Och hejade på mina vänner, alla sprang de förbi mig och tjoade i lyckorus. Jag ropade ”Ni klarar det, nu gör ni det! Ni gör det ju!” Och i extas spenderade de våren fram till den magiska dagen. Jag åt ingen studentlunch den dagen. Jag kramade inte om alla vänner jag spenderat tre av mina viktigaste år med. Min kropp var där, men mitt hjärta hade lämnat mig för längesedan.

En dag kom jag över en flicka på instagram som verkade lycklig. Det var vemodigt, jag mindes minnet av känslan men än en gång – jag stod på sidan av livets motorväg och krypte. Då märkte jag något. Hon var lycklig, fastän att hon inte var mager. Hon åt tydligen – och gladdes åt hennes armmuskler som hade blivit större. Hon blev starkare och starkare. Hon provade nya utmaningar och tog sig förbi hinder efter hinder. Hon tog bakslag på ett sunt sätt och lät dem bli lärdomar istället för profetior av självförakt, såsom jag gjort. Hon blev starkare och starkare för var dag. Hon blev min inspiration. Och är det än idag. Hon gör mig starkare och starkare. Hon är Du.”

Ögonen tåras och hjärtat blir varmt. Underbara fina tjej, jag hejar på dig härifrån! Jag hejar på dig, och många många fler. Jag vet att ätstörningar är så mycket vanligare än vi tror, det är min inkorg ett bevis på. Jag ber er alla ta ett steg ur er kropp och se på er som en objektiv betraktare. Jag vill att ni tittar på er kropp med andras ögon.

Jag ska förklara en sak för er. Jag har lidit av kroppskomplex och dåligt självförtroende, obalanserad relation till mat och ångest. Jag har varit med om mycket mer än vad jag någonsin kommer dela med mig av här. Varför? Jag ville inte stanna i offerkoftan. Det är så lätt att gå in i en roll som svag, slippa ta ansvar och hela tiden peka på omständigheterna runt en och det förflutna.
Eller, så kan man acceptera att sina omständigheter förmodligen aldrig kommer vara 100% perfekta. Att allt man gått igenom är erfarenhet och lärdom. Att kroppen aldrig kommer se ut som den där tjejen i den där tidningen – hon gör förmodligen inte ens det själv. Att svält, självförakt, hetsätande, ångestattacker inte är livet man vill leva. Inställning och synsätt är de två redskapen som avgör hur livet vi lever ska vara. Såklart finns det omständigheter som inte går att finna något positivt i, men många av våra problem är vi faktiskt själva ansvariga för.
Det kommer alltid finnas ideal i samhället och det är i slutändan ditt eget ansvar hur du vill påverkas av dem, hur sjuka de än är. Du behöver inte mig som bevis på att det är okej att inte följa alla hetser och må dåligt över en banan. Du vill ge din kropp vad den förtjänar! Det spelar ingen roll om du läser att du inte ska äta fett, kolhydrater, periodiskt, 5:2 eller vad nästa grej nu blir. Du har ett inbyggt filter som utgår ifrån att din kropp ska må bra. Du behöver inte ha ångest över mat. Du rör på dig och maten är din bränsle. Du vill inte svälta dig eller plåga din kropp, det är den som ska bära dig genom dina barns uppväxt, och deras barns uppväxt. Du vill ha en kropp som är frisk, stark och sund. Det är så du kommer hitta ditt psykiska välmående. Släpp stressen. Hitta balans. Gör din grej som gör dig lycklig, inte alla andra. Se på mat som kolhydrater, protein, fett, vitaminer och mineraler. Se på mat som byggstenar för din kropp, inte som ångestladdade kalorier. Mat är ingen belöning eller bestraffning, mat är näring.

Jag har själv aldrig haft ätstörningar, jag har bara haft sämre perioder där min aptit försvunnit. Jag skriver det här ur min synvinkel och för att jag inte kan vara tyst om detta längre. Får så otroligt mycket mail och det är alldeles hjärtskärande för mig att läsa. Att jag kan påverka er åt det positiva hållet gör mig såklart glad. Men, vi måste älska oss själva, tjejer! Vi lever bara en enda gång, slösa inte mer tid på att må dåligt. Ditt öde ligger i dina händer <3

LATEST FROM BRING SPORTSWEAR