Me a couple of years ago. Sorry about the quality, I barely keep any old photos..
Me 2011.. Om ni tycker att jag har stora kinder nu hehe….
Now!
Ibland när jag saknar motivation eller känner mig lite dålig brukar jag gå tillbaka i mitt arkiv och titta på samma bilder. Önskar att jag sparat fler bilder men har tyvärr inte det. Jag är så otroligt stolt över den resan jag har gjort! Det som fick mig att börja träna var nog de stora kontrasten från att folk trodde att jag hade ätstörningar till att mina konturer suddades ut pga alkohol, skräpmat, dåliga rutiner. Jag hade ett par tunga år och det är egentligen sista åren det har vänt för mig. Ingen kan förstå hur mycket och hur stor del träningen har varit i mitt liv, men som i alla förhållanden är det lätt att ta saker för givet. Jag är så glad att jag ändrade om i mitt liv och prioriterade MIG SJÄLV. Det enda jag kan visa upp är det fysiska, jag önskar att jag hade kunnat rita en före och en efterbild på vad som pågår inuti. Om jag får leka poet så kan jag säga att demonerna bytts ut mot fjärilar på PWO. Ska jag vara helt ärlig hade jag inte ens kunnat fantisera om att allt kunde kännas så lätt. Endorfinfylld och lycklig satte jag mig här och bara andades in den sköna känslan som svepte över mig. Vi får inte glömma att stanna upp och ge oss själva en klapp på axeln ibland, vi gör det jävligt bra!
Jag har alltid jobbat efter målsättningar. Till en början motiverades jag av bilder på tjejer jag tyckte hade en fin fysik. Med tiden byttes idealen ut, jag började motiveras av min egen utveckling.. Efter ännu ett tag var fysiken ett plus men prestationerna den utvecklingen jag brann för. Nu idag är det fortfarande styrkemässig utveckling som känns viktig för att jag ska fortsätta kämpa. Har dock satt upp ett litet mål för mig själv som är ganska ytligt också, jag har några områden jag ska försöka förbättra fram tills i sommar. Sedan några styrkemoment också såklart. Jag är fortfarande värdelös på chins även fast jag nu klarar av det. Har ni några mål?
