LILLA ALEX 

Ibland när jag får en för lång stund med mig själv, utan wifi hehe, så börjar tankarna snurra. Ibland känns det som att jag lindat in mig i rosa sockervadd som skydd mot allt dåligt. Jag brukar sällan skriva eller tänka på saker jag gått igenom, varför älta det som redan varit. Jag vet inte varför jag känner ett behov att skriva av mig idag. Det känns lite som sista sidan i en bok jag kommer gömma längst bak i bokhyllan, låta damma igen och kanske öppna någon gång bara för att påminna mig om hur bra jag har det. Kanske kan det hjälpa någon i den sitsen.

Jag är en ganska känslig person och har rätt nära till grubblandet. Det har blivit bättre med åren men ibland så kommer såna dagar. Det känns som att jag levt flera liv redan. Jag har upplevt, sett och gått igenom mycket mer än många vuxna människor har. Jag har alltid varit lite konstig. Inte riktigt känt mig hemma någonstans. När jag tänker efter på alla relationer utanför min familj, har jag alltid varit i destruktiva förhållanden. Jag minns när jag var 11 och min bästa vän fann en till vän och dom började frysa ut mig. Det var som att jag bara accepterade att det var min roll i livet och sedan formade det den jag var under kommande år. Jag hade alldeles för lite självrespekt och lät mig köras med.

När jag var 12 flyttade vi och jag fick en ny bästa vän. Jag minns en gång så tydligt att jag hade hög musik på, men bara en hörlur i. Hon trodde att jag inte hörde och satt och sa till vår gemensamma vän hur ful och äcklig jag var. Jag sa inte något alls. Fortsatte umgås med henne. Livet fortsatte i samma hjulspår. I högstadiet hade jag inga vänner alls och var väldigt osäker. Började umgås med dom busiga för det var bara där jag kände mig lite välkommen. Hamnade i väldigt dåliga kretsar och fick verkligen bevittna baksidan med livet. Flera av mina dåvarande vänner finns inte längre och många andra har inte kommit från sina liv som de levde då. Jag bytte skola. Livet började kännas ljusare. Hamnade i en ny destruktiv relation som varade länge och det värsta av allt. Jag kände mig på något sätt hemma i den rollen, som dålig och värdelös. Det var ju den rollen jag var van vid. Att inte säga ifrån för jag hade inget att säga till om.

Det var några riktigt jobbiga år som följde. Men under den tiden skaffade jag två av mina bästa vänner idag (Faw och Nina) och började umgås mer med min syster. Riktiga vänner. Som stöttade mig, som ville mitt bästa på riktigt. Det hjälpte mig på något sätt att få det lilla självförtroendet jag behövde. Jag minns att jag satt i sängen en dag och tänkte att jag inte ville leva såhär längre. Jag hade två val. Avsluta mitt liv eller avsluta livet jag levde. Jag valde att gå den långa vägen. Minns fortfarande en gång när jag berättade för min syster att en populär kille hade pratat med mig. Jag tyckte att det var helt sjukt. Victoria sa, men Alexandra. Du är ju jättefin! Och jag blev helt i chock över att någon tyckte det. Jag kunde verkligen inte förstå det.

Det har tagit tid att bygga upp mig till en självsäker, trygg och lycklig person efter alla saker som hänt mig men jag är så glad att jag bröt mig loss! Jag klippte bandet med allt och alla som inte ville mig gott i livet och behandlade mig illa. Jag fortsätter att leva mitt liv så för att skydda mig från att någonsin hamna i samma sits igen. När jag var yngre hade jag aldrig någonsin kunnat drömma att Jag, Alexandra! Skulle leva det liv jag lever idag. Att jag som inte ens kunde hitta en kompis skulle kunna inspirera så många människor genom att bara vara jag. Det är helt otroligt. Att jag som var så trasig, känner mig hel. Jag är en lycklig, välmående människa med fantastiska människor runt om mig. Jag är så glad att jag har min familj, hade dött utan dom. Jag är så glad att jag lärde känna Faw och Nina när det behövdes som mest. Jag är också glad över alla fina vänner jag omges av idag och kommer aldrig någonsin ta det för givet. Jag är också så glad och tacksam över att ha en pojkvän som lyfter mig och inte trycker ner mig. En som stöttar mig och vill att jag ska framåt i livet.

Jag vet att det kanske är lite konstigt att läsa en sån här text och att den inte är helt utelämnande. Jag skriver inte för att berätta. Men om det finns någon därute som känner sig värdelös, liten, ensam så vill jag bara säga: du är en fantastisk människa och du blir aldrig sämre behandlad än vad du själv tillåter dig. Mitt favoritcitat som hjälpt mig många gånger. Ingen förtjänar att må dåligt eller känna sig så ensam. Du är inte ensam <3 Livet kan bli så mycket bättre genom att bryta sig loss och det löser sig, jag lovar!

  
Love <3

51 reaktioner på “LILLA ALEX ”

  • AN skriver:

    Hej Alex.

    Med all respekt och vänlighet så berördes jag utav din text och vill innerligt be om ursäkt OM jag på något sett gjorde dig illa av något jag sa eller gjorde under högstadiet. Jag blir så imponerad hur ditt liv verkar se ut idag.

  • Josefin skriver:

    Jag blir så glad att du har lyckats och kommit ur det dåliga, det krävs vilja och mod till det! Jag har aldrig upplevt något av de saker du nämner, jag är också lite konstig och har svårt att skaffa vänner som du tidigare har berättat om – men jag är medveten om det och det är sån jag är. Men jag har aldrig blivit illa behandlat pga det. Önskar dig all lycka 🙂

  • Milla skriver:

    Åh, så fint. Tack för att du delar med dig, du är grym! Kram

  • Angelica skriver:

    Jaha nu sitter man här och snyftar ^^ Känner igen mig i det du skriver.. Du är en sån förebild och inspirationskälla, tack för att du delar med dig av ditt liv!!

  • alexandra skriver:

    Åh. jag blir lycklig när jag läser att du lyckades. Det gjorde jag med! Tufft var det men så värt det. Om jag får önska så önska jag fler sådana här inlägg, fina du. Det hjälper alltid någon! Kram

  • Faw skriver:

    Alex, jag är minst lika glad att jag lärde känna dig. Tack för allt du gett mig. Du är en fantastisk människa och jag älskar dig! Så stolt över allt du åstadkommit ❤️

  • Sandra skriver:

    Jag har också varit med om destruktiva relationer. Utfryst, uthängd. Misshandlad av mitt ex. Jag grät när jag läste det här. Tack för hopp.

  • Jenny skriver:

    Wow! Tack för den här texten <3

  • Ewa skriver:

    Hej Alex, jag brukar inte kommentera här men din text fick mig att vilja skriva. Du är så inspirerande, snygg och OMG vilken kropp du har! Jag är 30+, jobbar med forskning (alltså kanske inte direkt din målgrupp, eller vad vet jag?) och kollar in här varje dag för inspiration. Och när jag läste ditt inlägg nu så tänkte jag bara go Alex, du har vunnit! kram från ett stort fan

  • Linnea skriver:

    Fint skrivet!! Ibland är de finaste människorna de som varit med om svåra saker. Och har man varit nere på botten och plockat upp sig helt själv, så har man en enorm stryka. Stort värde bara i att veta det. Kram!

  • Felicia skriver:

    Tack för att du dela med dig. Jag blev verkligen berörd och känner igen mig själv i din text. Du inspirerar!
    Kram

  • Linnea skriver:

    Fantastiskt skrivet! Kan känna igen mig i mycket, och det är jag definitivt inte ensam om. Fortsätt inspirera som du gör, du är grym! Kram!

  • Hanna skriver:

    Hej..
    Brukar inte läsa så mycket texter i bloggar utan mer bli inspirerad av bilder. Vet inte varför jag läste denna. Men i efterhand känns det som om det var meningen. Jag ska också ta den långa vägen. Tack.

  • Emma skriver:

    Wow, den texten träffade mig rakt i hjärtat…känner igen mig i allt och vill nara säga att du är en av mina största förebilder!
    Du är grym Alexandra, glöm inte det!!❤️❤️

  • Cornelia skriver:

    Du er helt fantastisk, jeg elsker din blog og at du skriver det her, gør kun at jeg kan lide dig endnu mere. tak tak tak 🙂

  • Johanna skriver:

    Wow <3 vilken text, va stark du är, en riktig inspiration

  • Alexandra V skriver:

    Du är en stor inspiration! Så glad för din skull att du lyckats ta dig igenom så tuffa tider! Älskar när du delar med dig av dina tankar/ ditt liv, det får en själv att känna sig lite modigare och starkare också.. Tack!!

  • sandra skriver:

    Heja Alex! Du rockar <3

  • Louise Siljeholm skriver:

    Va fint att du delar med dig! Man blev verkligen rörd och jag kände igen mig så himla mycket! Det är verkligen hemskt när andra får en att tappa sitt självvärde och respekt/kärlek till sig själv. YOU go GIRL! <3

  • Sara skriver:

    Otroligt fint skrivet. Förstår precis vad du menar. Att känna sig liten, ensam, ledsen, att inte veta när det vänder och inte vet om det är värt det. Jag lämnade en destruktiv relation för över två år sen, psykisk misshandel. Vägen är till att må bra är otroligt lång. När bli det bra? Hur skaffar man nya vänner när man är rädd för relationer? Jag är ansvarig för min egen lycka, men när inte orken för livet finns? Förlåt nu slänger jag ur mig mina problem. Du är en stor inspiration! Jag blir otroligt imponerad av att du har tagit dig ur din jobbiga period i livet!

  • Jessica skriver:

    Tack för att du delar med dig! Fina du ❤️

  • alva skriver:

    <333333333 fint!!! stark tjej!

  • Janni skriver:

    <3 <3 Världens bästa tjej är du!

  • Sara skriver:

    Det jag kan säga är jag känner igen mig så mycket i det du skriver…jag var också annorlunda som barn, blev mobbad och hade ofta fantasivänner samt att jag levde i en fantasivärld, där allt var bra och lyckligt, kan fortf bli så ibland , men inte på samma sätt som när jag var liten, eller egentligen levde jag i en fantasivärld från jag var barn till jag var ungdom, inte förrän efter gymnasiet började det avta och jag insåg att jag måste försöka leva i verkligheten, växa upp, och rätta till mitt liv, skaffa ett liv liksom. Har också gått igenom så mycket på en sådan kort livstid, så mycket smärta och sorg och psykisk ohälsa, som jag fortf kämpar med. Känns som att jag redan levt ett helt liv, ibland känns det som, vart finns där mer att leva för? Jag har redan gjort allt, känns det som, men det känns enbart så för att man är så känslomässigt uttömd, att man inte orkar känna längre, man har redan känt så mycket att det räcker och blir över, tror det har mycket med det att göra, då det självklart finns fortf mycket att se i livet, – jag har inte ens varit utanför Europa! Men det är allt det känslomässiga som gör att man blir trött, psykiskt trött, och känner att man redan ”känt” alla känslor som finns att känna.
    Vet också hur det känns att bli utfryst och nedtrampad på, och att man bara sitter där helt mesig och accepterar det, säger inte ett skit tillbaka, för att man inte vågar stå på sig. Jag var också det barnet en gång i tiden, och det har fortf inte läkt, sedan efter mobbningen har mycket annat hänt med, så har fort inte hittat tillbaka till mig själv, och det är så jävla jobbigt! Vem är jag egentligen? Allt det som hänt i mitt liv har förstört den jag var, hon finns inte längre, och jag vet inte om jag någonsin kommer att hitta tillbaka. Kämpar varje dag, trots att det är så in i jobbigt, men måste, för vill inte dö, men vill få ett nytt liv, leva om allt igen, det hade varit drömmen. Men det kan man inte få, så jag får se vart livet leder mig, helt enkelt..
    Tyckte iallafall att det var inspirerande skrivit, ibland behövs det sådana här djupare inlägg, så att man kan få vakna upp och inse att man inte är ensam och samtidigt inse hur man själv mår.

  • Katarina skriver:

    Såna här inlägg älskar jag! Första intrycket av dig kan lätt vara att du alltid varit sån som haft det lätt, känt dig snygg och varit populär. Så tack! Tack för att du delar med dig! <3
    Jag har också gått igenom en turbulent uppväxt. Psykiska sjukdommar, psykisk misshandel, smärtsam skilsmässa, dödsfall inom familjen, vänner som alltid klagat på mig för den jag är osv osv.
    Det har tagit mig 24 år, men jag börjar äntligen acceptera att jag är den jag är. Har alltid gillat mitt eget umgänge men alla år av dåliga pojkvänner och minst lika dåliga vänner har tvingat mig för att kämpa för mig själv. I början på sommaren kom jag äntligen ur den 8 år långa depression som tog fart när min bror dog. 8 år har det tagit att bearbeta alla hemska minnen, alla svek och alla dumma ord. Känner mig fortfarande väldigt ensam i livet trots att jag har en helt fantastisk pojkvän och en mamma som har blivit min allra bästa vän. 8 år har det tagit att äntligen hitta tillbaka till livslusten som försvann för alldeles för många år sen.
    Så till alla er som kämpar mot psykisk ohälsa av olika anledningar – kämpa vidare!
    "To anyone suffering with mental illness – you are one badass mother fucker because nothing is more terrifying than battling with your own mind every single day."

  • Malin skriver:

    Du är stark och verkar otroligt härlig. Glad det finns så fina förebilder för dagens kvinnor!

  • Linnéa skriver:

    <3 <3

  • Sara skriver:

    Du verkar vara en sån underbar människa. Du förtjänar allt gott i livet och är en grym förebild. Sagt det förut och säger det igen, du borde jobba med barn & unga! 🙂

  • Isa skriver:

    Grymt skrivet. Så många tjejer som känner eller har känt som du!
    xo

  • Jessica skriver:

    Du är grym Alexandra, en stor inspirationskälla! Kram! <3

  • Selina skriver:

    Fantastiskt skrivet! Hatten av för dig som vågar öppna upp dig såhär. Det är så viktigt att komma ihåg att alla, även på internet, är människor och inte jämföra sig med den bild någon skapar av sig själv på t.ex. instagram. Bra kämpat!

  • sofia skriver:

    Alltså, det här behövde jag höra. Känner sååå igen mig i det du skriver. Det känns skönt att inte vara ensam om sånt här. Samtidigt som det känns dåligt att folk ska behöva gå igenom sånt här. All respekt till dig, du verkar ju redan vara på rätt spår i livet. Du är ännu(om man nu kan bli ännu mer =)) mer förebild, tack o kram på dig!!

  • Ida skriver:

    Heja dig! ❤️

  • emilia skriver:

    BÄSTA DU❤️❤️

  • Vanja skriver:

    Lilla Alex, som betyder så mycket för så många, även för mig. Jag började följa dig när jag kände mig dålig och ful, hade en dålig livsstil. Idag mår jag bra och du är en av de personer som inpirerat mig till att vända mitt liv till de bättre. I februari 2014 började jag må bättre, du är en av dom som hjälpte mig, även om du inte själv vet om det. 🙂

  • Ava skriver:

    Tack för att du delade med dig av dessa tankar och upplevelser! Jag känner igen mig otroligt mycket, och det känns så himla bra att läsa det här – att du har tagit dig ifrån det och att du mår bra nu! Jag önskar att jag hade mer självsäkerhet och mer inre styrka, men dessa genuina ord från dig gör väldigt mycket! Tack! <3

  • linnea skriver:

    jag behövde läsa det här, just precis i dag. tack. ♡

  • Louise skriver:

    Du är helt FANTASTISK! En sådan stor förebild! Tack för att du delar med dig av ditt liv varje dag och framför allt skriver sådana här inlägg! Du är en stor inspiration för mig och väldigt många andra. Du är både snygg, söt, vacker och otrolig innefrån och ut! Jag är ledsen för allt det dåliga du har fått uppleva och kompisarna som förlorade livet för tidigt. Otroligt vad långt du har kommit och jag är så glad för din skull att du har en sådan fin pojkvän, riktiga vänner och en underbar familj! Du är så duktig, framgångsrik och har upplevt och sett och gjort så mycket som du skrev! Stort lycka till med allt framtiden har att erbjuda för dig och fortsätt må bra och leva ditt liv som du vill! Du är så stark! Du är verkligen bäst! Tack igen och många kramar på dig, Alexandra! ❤️❤️❤️

  • Linnea skriver:

    Alltså gud vad jag känner igen mig i det du skriver… Tycker det är bra och starkt att du tar upp sånt här så man lär sig att det inte är så det ska gå till. Har i princip varit utfryst hela mellanstadiet och innan jag bytte skola i högstadiet. Då träffade jag 3 underbara vänner som jag inte skulle klarat mig utan.. Men sååå viktigt att förmedla det här och blir så glad att du gör det <3

  • Martha skriver:

    Hej,
    Du är en fantastik inpiratör och du är dessutom en mycket vacker tjej. Du har lyckats att bryta dig ur dåliga vanor och valt bort mindre bra människor som inte ger eller gav dig något gott, detta tyder på en enorm styrka. Behåll styrkan, fortsätt starkt och stabilt och välj alltid kärlek, respekt & hårt arbete. Kram

  • Fanny skriver:

    Fina du <3 tack för att du delade med dig!

  • Annie skriver:

    Tack för att du delar med dig, det gör att man tycker om dig och din blogg ännu mer 🙂

  • Matilda skriver:

    Åh gulle vilken människa DU är!!!! Kramar

  • Becca skriver:

    Så jävla fint och viktigt att du delar med mig. Du sitter på ett verktyg att nå ut till oss tjejer. Svin bra, blev gråtit!

    Kram

  • Dixi Wonderland skriver:

    Sitter med tårar i ögonen! Så jävla fint av dig att dela med dig av detta!

  • Cornelia skriver:

    Jag behövde verkligen läsa detta ikväll. Jag har följt din blogg ett bra tag och har alltid fascinerats av dig på något konstigt sätt, du är inte bara vacker utan du har det lilla extra. Det märks att du är en genuint fin människa på insidan, jag minns att det var min första tanke när jag såg en av dina absoluta första videobloggar. Du är en stark och fin människa och en fantastisk förebild, du får mig att vilja uppnå mer i livet.

    Tack Alexandra! Du berör och påverkar människor, på ett positivt sätt. Både genom att inspirera till ett hälsosammare liv men det är även uppfriskande att se någon som är lika äkta som du.

  • Keilia skriver:

    Enorm eloge till dig att du berättar detta, det är starkt av dig och jag vill bara säga att du är fantastisk och jag älskar din blogg!

  • S skriver:

    Gud! Jag känner igen mig så väl i detta. Jag var också länge i destruktiva relationer. Hatade mitt liv och sakta men säkert har det blivit bättre. Är 25 idag och det är nog först för 6 månader som jag börjat känna att mitt liv på riktigt är påväg i rätt riktning. Är snart klar med kandidatexamen, har roliga vänner, fått fast jobb och killar har visat mig uppmärksamhet under senaste året. För första gången i mitt liv så har jag vänner som jag tycker är värda att umgås med och ett jobb som jag tycker är någorlunda stimulerande. Kan dock ibland bli extremt ledsen över att det tagit mig så många år att ens få ett någorlunda bra självförtroende/självkänsla…något som många andra redan haft i flera år.

    Hur som helst! tack för att du valde att dela med dig på bloggen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LATEST FROM BRING SPORTSWEAR