SLOW PROGRESS IS STILL PROGRESS

Alexandra Bring marbella-2
Alexandra Bring marbella

Stannar ni någonsin och reflekterar över vad ni ser när ni kollar in i spegeln? Hur man ser på sig själv är viktigast i livet. Ibland brukar jag bara stanna upp och tänka lite. Det som motiverar mig att fortsätta framåt är den resan jag gjort hittills i livet. Jag behöver ingen annan för att bli motiverad egentligen. Visst, det är roligt att inspireras av andras berättelser och resor men för mig är det min som räknas. Igår pratade vi lite om blyghet och hur man fungerar i grupp. Jag minns fortfarande för ca 2(?!) år sedan när jag skulle ha ett prova-på-pass på min crossfitbox. Precis innan alla skulle komma fick jag panik. Gick iväg och sa till Ako att jag ville gå hem. Det som i efterhand var lite roligt är att jag inte ens höll i passet. Jag var bara där och ändå SÅ nervös. Skulle träffa mina kära bloggläsare för första gängen. Jag är fortfarande inte 100% bekväm med att försöka vara avslappnad men jag blir bättre. I veckan håller jag alla pass på engelska. En ny utmaning för mig men väldigt utvecklande att fortsätta pusha sig själv. För två år sedan hade jag nog hellre hoppat i en bassäng med vithajar. Hahaha! Verkligen haft scenskräck jämt och nu känns det inte alls farligt, även om det alltid är lite pirrigt. Bara en liten reflektion och det visar för mig hur viktigt det är att fortsätta pusha mig utanför min comfort zone i allt. Känslan efter man övervunnit en rädsla är helt magisk. Brukar ni pusha er själva att göra saker som känns jobbigt? Har ni överkommit någon rädsla?

Do you ever just stop and reflect on what’s looking at you trough the mirror? How you look at yourself is the most important thing in life. Sometimes I just stop and start thinking. What motivates me the most is what I’ve accomplished so far in life. I really don’t need anyone else to motivate me. Of course, it’s nice to get inspired by others and their journey, but for me my journey is the thing that counts. Yesterday we talked a little about being shy in groups. I still remember about 2(?!) years ago when I was having a come-and-try-workout at my Crossfitbox. Before everyone arrived I got panic. Hahah I told Ako that I wanted to go home. Afterwards it’s funny because I wasn’t even the one who held the class, I was just there and still SO nervous. I was gonna meet my readers for the first time. I am still not 100% comfy but it gets better. This week I am doing all my classes in English. That’s a challenge but it’s really nice to keep pushing myself forward. Two years ago I’d probably rather jumped into a pool filled with sharks hahah. I’ve always hated being on ”stage” or in the centre but now I am pretty cool with it. Just a little reflection to show how important it is to push myself out of my comfort zone all the time. The feeling when you have overcome a fear is amazing! Do you push yourself through hard things? Have you overcome any fears?

2 reaktioner på “SLOW PROGRESS IS STILL PROGRESS”

  • Diana (La Madre) skriver:

    Vad kul och vad spännande det ska bli. Framsteg och process, ja men sånt tar tid men du kommer att klara allt galant, du kommer att klara det jättebra. Lycka till med allt fina du.

  • Alexandra V skriver:

    Finns ett citat som brukar hjälpa mig: ”Det bästa med rädsla är att den försvinner när man springer mot den”. Har också alltid varit jätteblyg när jag växte upp och rädd för att göra bort mig men ändå haft väldigt stora drömmar. Har verkligen fått träna mig på att våga vara mig själv och våga prata, vilket har hjälpt mig för att nu vara en väldigt framåt och social person 🙂 dock ligger rädslan såklart kvar litegrann, speciellt i nya situationer/grupper kan rädslan bli väldigt stark, men precis som du får man påminna sig om att man klarar det!! Och man mår så bra efteråt! 🙂 tycker du är grym!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LATEST FROM BRING SPORTSWEAR