MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Sitter här i vår sjukhussäng på Neonatalavdelningen. På mitt bröst ligger världens finaste tjej. Efter en natt av helt ok sömn blir dagens största bedrift utöver hennes rutiner att försöka sammanfatta förlossningen. Jag älskar att läsa andras och därför vill jag skriva min medan känslan är så färsk som nu!

I måndags förra veckan fick jag en liten blödning. Jag ringde in till bb som sa att jag förmodligen spräckt ett blodkärl när jag tränat. Jag försökte att vara cool och under veckan som gick började jag få en konstig känsla. Jag tvingade min kille att packa sin bb-väska. Min hade varit packad sen någon vecka. Jag tvättade till och med hans kläder och la fram dom för att det stressade mig att han inte var redo, och jag hade en känsla av att hon skulle komma tidigt vilket jag haft länge. På lördagen låg jag i soffan hela dagen eftersom jag hade molvärk, och skippade träningen. Den försvann inte med alvedon och på söndagen var jag mycket piggare (vi båda sov så sjukt bra den natten) och jag tänkte att lite träning borde kunna göra susen mot magontet.

Sitting here in our hospital bed at the Neonatal Department. On my chest lies the world’s most beautiful girl. After a night of completely ok sleep, today’s biggest mission will be, in addition to her routines, to try to summarize the childbirth. I love reading others and therefore I want to write mine while the feeling is as fresh as now!

On Monday last week I got a little bleeding. I called to the maternity ward who said I probably broke a blood vessel when I was working out. I tried to be cool and during the week that went I began to get a weird feeling. I forced my guy to pack his bag. Mine had been packed since a week. I even washed his clothes and gave them to him because I was stressed that he was not ready, and I felt she would come early, which I had for a long time. On Saturday I was on the couch all day because I had a some stomach pain and skipped the gym sessiin. It did not disappear with pain releif and on Sunday it felt a lot better (we both slept so good that night) and I thought that some exercise should be able to cure the stomach pains.

The last bump picture at home!

15.30: Jag jobbade, åt lunch, tvättade håret och tog bilden ovanför, plockade lite hemma och en halvtimme innan vi skulle till gymmet satt jag i sängen för att ladda upp vår podd. Sen kände jag bara en fors med vatten som kom, och jag försökte intala mig själv att det var lugnt. Jag ropade på min kille att det rinner ur mig, och han fattade ingenting. Jag var väldigt lugn så jag tror inte att han förstod riktigt vad som hände. Han sa i alla fall att jag skulle ringa BB vilket jag gjorde. Hon undrade om jag kanske var kissnödig, och jag sa att om jag kissade på mig precis kommer jag vara väldigt glad för att det är det, haha! Hon bad mig i alla fall att komma in och ta med en binda/liknande så att dom kunde kolla om det var fostervatten.

Jag ringde till Victoria och sa vad som hände. Hon frågade om vi ville låna bilen, jag sa att det inte behövdes. Sen la vi på och min kille undrade varför jag sa nej, och jag messade Vickan som skrev att dom redan var påväg för att köra oss <3

Jag sa åt min kille att ta ut Loki eftersom jag inte visste vad som skulle hända. Fick sån beslutsångest ifall vi skulle ta med oss bb-väskan eller om det bara skulle vara pinsamt att komma med värsta resväskan om dom skulle skicka hem oss. Men efter att ha blött genom två handdukar kände jag att det var bäst att ta med dom i alla fall. Började skratta när jag såg Loki helt orolig i hallen, min kille glömde bort att ta av honom kopplet och stod istället och rollade sin keps(?!). Jag undrade vad han gjorde och han visste inte riktigt själv, obs det var inte ens den kepsen han hade på sig sen haha! Han gick även iväg med alla våra pantburkar och lämnade för hemlösa. Som vi brukar göra, men kanske inte det man själv tänkte på just då?

15.30 I worked, had lunch, washed my hair and took the picture above, cleaned a little home and half an hour before we went to the gym, I sat in bed to upload our podd. Then I only felt a lot of water coming, and I tried to tell myself to be calm. I shouted at my guy that it was pouring out of me, and he was so confused. I was very calm so I do not think he really understood what happened. He said at least that I would call BB as I did. She wondered if I might been peeing, and I said if this was me peeing myself, I’ll be very happy that it is, haha! But, she asked me to come in and bring something so that they could check if it was foster water.

I called Victoria and said what happened. She asked if we wanted to borrow the car, I said it was not needed. Then we went on and my guy wondered why I said no, and I texted Vickan who wrote that they were already on their way to drive us <3

I told my boy to take Loki out for his walk because I did not know what would happen. I had to make a decision if we were to bring the bags or not, it would be embarrassing to bring the suitcase and being sent home. However, after being wet through two towels, I felt that it was best to bring them in any case. Started laughing when I saw Loki completely worried in the hall, my guy forgot to take his leash off and instead cleaned his cap out of hairs (?!). I wondered what he was doing and he did not really know himself, because it was not even the cap he chose to wear haha! He also went away with all our mortgage cans and left for homeless people. As we usually do, but maybe not what you normally would think about right then?

My feeling when I arrived after measuring the babys heart.

16.30 Ungefär var vi utanför BB. Jag hade fortfarande ont i magen men inte superont, så jag tänkte inte alls att jag skulle föda barn samma dag. Jag var lite arg att vattnet hade gått, tänkte att jag skulle få ligga inne på sjukhuset fram tills april för att hålla henne inne, så typiskt tänkte jag. Vi lämnar kvar väskorna i bilen med Vickan & Erik och går in till mottagningen. På väg ut från bilen, istället för ”lycka till” skriker Vickan ”HAHAHA du är helt blöt i röven”. Jag ryckte på axlarna och skrattade lite. När vi kommer in till receptionen möts vi av en kvinna som instruerar mig i att lämna urinprov och topsa för att vi ska kunna kolla om jag har någon infektion. Jag får sedan sitta i ett rum och vänta. Jag börjar få mer ont i magen än innan men fortfarande hanterbart. Hon kommer in och kollar på den blöta fläcken under mig och konstaterar att det inte är några frågetecken, mitt vatten har gått. Hon frågar hur ont jag har, jag svarar kanske 5? Eftersom att jag fortfarande levde lite i förnekelse förstod jag inte riktigt att jag hade ”riktiga värkar” nu även om det var mer tydligt att dom kom och gick än att det var en konstant molande värk som det var innan. Sköterskan undersöker mig och det visar sig att jag är öppen 3 cm. Roligt att jag innan ursäktat mig till min kille för att jag klagade över min smärta. Fas 1 avklarad. Får Bricanyl för att lugna livmodern och kanske lyckas få stopp på förlossningen. Det var väldigt skönt och jag hade inte alls ont längre. Vi frågar om vi ska ta in väskorna, hon säger att oavsett kommer vi inte få åka hem och min kille går ut för att hämta dom.

16.30 About now we were outside BB. I still had pain in my stomach but not super much, so I did not think I should have children the same day. I was a little angry that the water had broke, thought I’d stay in the hospital until April to hold her in, so typically, I thought. We left the bags in the car with Vickan & Erik and entering the reception. On the way out of the car, instead of a ”good luck,” Vickan shouts ”HAHAHA, you’re completely wet in the ass.” I shrugged my shoulders and laughed a little. When we got into the reception we meet a woman who instructs me to leave urine tests and tops to check if I have any infection. I’ll then gets in to a room and just waits. I’m getting more pain in my stomach than before but still manageable. She comes in looking at the wet stain below me and finds that there are no question marks, my water has broke. She asks how much pain I have, I may answer 5? Because I still lived a bit in denial, I did not really understand that I had ”real aches” now, even though it was more clear that they came and went than it was a constant blurred pain as before. The nurse controls me and it turns out I’m open 3 cm. Funny that I apologized to my guy before complaining about my pain. Phase 1 completed. Bricanyl is given to calm the uterus and may be able to stop the childbirth. It was very nice and I did not feel anything at all. We ask if we are going to get the bags, she says that, regardless we will not go home and my guy goes out to pick them up.

Very confused and still not in pain so I took some selfies. 

17:30 Vi flyttas upp till förlossningen. Innan dom såg att jag var öppen hade dom sagt att vi kanske skulle behöva byta sjukhus eftersom neonatalavdelningen var full, men det ändrades nu och vi skulle få stanna på BB Stockholm. Skönt! Vi träffar vår barnmorska. Det är fortfarande väldigt oklart om det kommer bli förlossning idag eller inte. Jag får lite penicillin, kortisonspruta i benet etc. Jag berättar att jag inte har hunnit skriva förlossningsbrev, men att mitt enda önskemål är att jag får all bedövning man kan få (inkl epidural).

17.30 We are moved up to the maternity ward floor. Before they told us that I was open they had said that we might need to change hospitals because the neonatal department was full, but it changed now and we should stay at BB Stockholm. Phew! We met our midwife. It is still very unclear whether there will be birth today or not. I get a little penicillin, cortisone syringe in my leg, etc. I told her that I have not yet written a letter of birth wishes, but my only wish is that I get all the anesthesia you can get (including epidural).

18.00 Nu börjar värkarna bli mer påtagliga och jag frågar om det är okej att börja med något för att hjälpa det. Hon räknar upp alla alternativ, jag överväger att börja med att bada men hon skulle kolla om det fanns tillgängligt. Jag bestämmer mig då att börja köra igång med lustgas för att få in tekniken.  Nu börjar jag få ont. På skalan säger jag nu 7. Jag har lite problem att tajma med lustgasen men det går bättre och bättre. Jag har fortfarande dropp med penicillin och sitter på golvet vid ställningen.

18.00 Now the pain starts to become more apparent and I ask if it’s okay to start with something to help. She tells me all the options, I’m considering starting to bathe but she had to check to see if it was available. I then decide to start with the nitrous oxide to get it work well. Now I’m in more pain. On the scale, I say now it’s 7. I have some trouble taking the nitrous oxide, but it goes better and better. I still have a penicillin in my arm and I’m sitting on the floor next
to the stand.

Not in the mood for selfies anymore…

18.15 Nu börjar jag ha riktigt ont. Jag kan inte sitta stilla pga det gör så ont. Lustgasen hjälper men inte tillräckligt. Jag ber om Epidural. Det beställs. Jag säger också att jag ändrar mig, nu är det 7. Innan var det bara 6 om det här är nästa steg.

18.15 Now I’m getting a lot of pains. I can not sit still because it hurts so badly. However, the nitrous oxide does not help enough. I ask for Epidural. It is ordered. I also say that I am changing my mind, now it is 7. Before it was only 6 if this is the next step.

18.25 Här tänkte jag, hur fan kan folk säga att dom först kände ”var det inte värre än det här” och ”det är så skönt när man kan prata mellan dom” med sina värkar, och hur ska jag klara av mer smärta än det här? Det behövde jag inte. För nu så kände jag ett sånt tryck. Jag känner det där bajstrycket nu sa jag. Barnmorskan undersökte mig och stelnar till. Alexandra, du är 10 cm öppen. Jag känner bebisens huvud. Du ska föda barn nu. Min epidural avbeställs. Min tanke: Va? Ska jag föda? Hur hände det här ens. Jag blir väldigt chockad och min kille lugnar mig, han säger att allt kommer att gå bra och att jag inte ska oroa mig. Han håller på att dö på insidan men ger mig lugn.

18.25 Here, I thought, how the f– can people say they first felt ”I thought it would be worse than this” and ”it’s so nice to talk between them” with their aches and how do I manage more pain than this? I did not need to. Because now, I felt such a pressure. I feel that poop pressure, I said. The midwife controlled me and freezed. Alexandra, you’re 10 cm open. I feel the baby’s head. You are going to give birth now. My epidural is canceled. My thought: what? Should I give birth? How did this happen? I get very shocked and my guy calms me, he says everything will be fine and I should not worry. He is dying on the inside but makes me calm.

”You will give birth now.”

18.35 Nu står jag på alla fyra i sängen. Vill först spänna ihop mina ben av reflex men barnmorskan ber mig vara tung och låta kroppen göra sitt. Jag lyssnar och hjälper kroppen. Min kille assisterar mig med lustgas under tiden och peppar mig. Jag är helt inne i mig själv och inget annat existerar. Nu kommer krystningsvärkarna. Jag brölar som ett djur, i efterhand tycker jag synd om dom blivande mammorna i rummen bredvid för jag skrek som jag aldrig har gjort. In i lustgasmasken. Barnmorskan håller emot med handdukar och på den fjärde krystningsvärken (tror jag) trycker jag allt jag kan tillsammans med kroppen och spyr samtidigt in i lustgasmasken (hoppas Vickan får föda i samma sal haha) medan hon kommer ut.

18.35 Now I’m on all four in the bed. First I want to pull my legs together with reflexes but my midwife asks me to be heavy and let the body do the work. I listen and helps the body. My guy assists me with nitrous oxide in the meantime and nice words. I am completely in myself and nothing else exists. Now comes the bear down part. I roar like an animal, afterwards I feel sorry for the future mothers in the rooms next door because I screamed as I have never done. Into the nitrous mask. The midwife holds up with towels and on the fourth one (I think), I push all I can with the body and pukes at the same time into the nitrous mask (hoping Vickan will have the same room haha) as she gets out.

18.53 Lou kommer till världen. 2086 g och 43 cm. Den längsta sekunden i mitt liv och sen kommer det: skriket. Dom hjälper mig att få fram henne upp på mitt bröst. Jag sätter mig ner och hör henne. Jag är fortfarande i chock över att det blev en förlossning men väldigt tacksam att hon verkar må bra. Jag tittar ner på henne och det första jag säger är ”oj, vad långt huvud hon har” vilket dom tydligen kan få när dom just kommit ut. Hennes pappa klipper navelsträngen och sen får han rullas iväg med henne på bröstet eftersom hon är prematur och måste kollas av läkarna på Neonatal. Även fast det känns jobbigt att hon åker så är jag så glad att hennes första minuter i livet är hos hennes pappa. Jag känner mig så trygg i det ögonblicket och jag älskar honom mer än någonsin. Finaste pappan.

18.53 Lou is coming to the world. 2086 g and 43 cm. The longest second of my life and then it comes: the scream. They help me get her up on my chest. I sat down and listened to her. I’m still shocking that it was a birth, but very grateful that she seems to feel well. I look down on her and the first thing I say is ”oh, such a long head she has” which they can clearly have when they’ve just come out. Her dad cuts the umbilical cord and then he’s being rolled away with her on his chest because she is premature and must be checked by the doctors at Neonatal. Even though it feels hard that she goes, I’m so happy that her first minutes of life are with her dad. I feel so confident at the moment and I love him more than ever. Best daddy.

Minutes after being birth, on daddys chest <3 

Jag ligger kvar på sängen och får hjälp att trycka ut moderkakan. Den ville inte ut och jag ville bara åka till min familj. Det gjorde ont men tillslut fick dom ut den. Efter att ha blivit undersökt och fått sys några stygn får jag äntligen rullas ner till min familj. Nu fick jag äntligen se henne och känna henne. Här kommer tårarna och jag börjar förstå att vår älskade lilla dotter är här. Så fin hon är. Den sekunden fylldes jag av en känsla jag aldrig någonsin upplevt och det är precis samma känsla jag känner just nu när hon ligger här på mitt bröst. Det viktigaste i mitt liv är hon, den lilla 2 kg flickan som är så stark men samtidigt skör. Henne ska jag göra allt för tills jag dör. Jag önskar att du hade haft lite mer tålamod Lou, men samtidigt är jag glad för varje dag du fyller våra liv med <3

I’m lying on the bed and getting help pushing out the placenta. It did not let go and I just wanted to go to my family. It hurt but eventually they got it out. After being examined and getting some stitches, I can finally be rolled down to my family. Now, at last, I got to see her and feel her. Here comes the tears and I start to understand that our beloved little daughter is here. How beautiful she is. That second I was filled with a feeling I’ve never ever experienced and it’s just the same feeling I feel right now when she is lying on my chest. The most important thing in my life is her, the little 2kg girl who is so strong but at the same time so fragile. She will be everything to me until I die. I wish you had a little more patience Lou, but at the same time I’m glad every day you’re in our lives <3

Our first proper meeting. And my moment with her. <3

Welcome Lou Nadia. 2018-02-25. A few minutes after being born.

91 reaktioner på “MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE”

  • H skriver:

    Åhhh så fint! Här ligger jag och bölar till din historia. Stort stort gratttis till er!

  • N skriver:

    Stort grattis till lilla familjen ! Så rörande historia , kom en liten tår . Stort lycka till och vad starka ni är! ❤️

  • Sarah skriver:

    Congratulations!!! Congratulations on having this precious child come safely into the world, and congratulations on becoming a mom! What a beautiful baby? thank you for sharing your wonderful journey. Sending love from a fellow mommy in southern California.

  • Jenny skriver:

    Wow ?

  • Sofia skriver:

    Åh vilken fin läsning! Ett jättestort grattis till er fantastiska dotter! Och tack för att du delade med dig Alexandra, är själv gravid och blir bara mer peppad inför förlossningen. Vi kvinnor är så himla starka! Kramar

  • Sofia skriver:

    Wow alexandra vad fint skriver! Sitter med tårar i ögonen pga så fint. Lycka till med allting nu!!

  • Veronika skriver:

    Congratulations, you are a rock star?. My baby was also born earlier and tiny and through c-section(i also had a small belly..) he is now 6 months old healthy little boy. I am looking forward to your journey and wish you all the best. Lots of love ?

  • Lovisa skriver:

    Alltså detta är så vackert att jag smäller av. Tårarna rinner, haha. Hoppas allting går bra för er, massa kärlek <3

  • Anna skriver:

    Så fin berättelse! Blir starkt berörd. Jag har BF 17 april, nära Lous egentliga datum vad jag förstått det, så nu blir det till att packa väskan. När som helst kan det hända, uppenbarligen 🙂 Njut av bubblan!

  • Isabell skriver:

    Stort stort grattis, kram. <3

  • Johanna skriver:

    ?????? sooo wonderful and special! It’s always really emotional, when Mommys talk or Write about their birth Stories!
    How you wrote describes so good what i felt while giving birth and after our Baby stepped in our world??its all so overwhelming, you’re Full of Love and that won‘t stop as long as you live !!!
    You’re a real Queen ?? I Wish you and your beautiful family just the best and a wonderful life together?

  • Cajsa skriver:

    Får tårar i ögonen. Lycka till framöver! Du verkar vara en fantastisk människa.

  • Jennifer skriver:

    Åååh jag som inte ens varit eller är gravid bölar i slutet av din story. Åh vad fint. Lycka till alla tre!

  • Sandra skriver:

    Såå roligt att läsa! STORT grattis till det finaste man kan få! ?

  • Jennifer skriver:

    Åh så fint skrivet..
    skönt ni mår bra. All lycka

  • Frida skriver:

    Fantastiskt stora grattis till hela er familj! Så otroligt fint att jag gråter ?
    Är också gravid och blir så stärkt av andras förlossningshistorier att jag längtar tills det äntligen är min och min sambos tur!

  • Malin skriver:

    Alltså… jag läser förlossningsberättelser ibland, när det faller mig in och jag är intresserad. Men jag brukar sällan/aldrig gråta, vet inte varför egentligen då jag också varit med om en förlossning. Men din berättelse fick mig att böla från start, så fantastiskt vackert och kärleksfullt! Och jag kommer tillbaka till våran sons födelse för ca 1,5 årsen! Vilka känslor! Grattis och lycka till med allt, och hoppas ni får komma hem snart. <3

  • Evelina skriver:

    Detta är så så så fint skrivit! Det kom en eller två tårar. Vi tränade tillsammans i Helsingborg på FNF, för några år sedan och du fortsätter att inspirera mig Alex! Jag är så glad för din skull över hur du mår idag och att du är omringad av en underbar kille och nu tillsammans med er dotter. Så underbart ❤️ Massa massa kramar!

  • Emma skriver:

    Grattis till er! Underbart berättat. Tårarna forsar här på jobbet. Jag önskar er all lycka ❤️

  • Felicia skriver:

    Tusen grattis till er! Du skriver så fint så jag sitter här och gråter av lycka för er skull haha. Vad skönt att den lilla mår bra trots att hon kom så tidigt, njut av er första tid som föräldrar och tack för att du delar med dig av din berättelse till oss! <3 <3 <3

  • Mikaela skriver:

    Ååh vad fint att läsa!!:)

  • Evelina skriver:

    Åååh får tårar. Längtar också efter barn och älskar att läsa förlossningshistorier. Vad fint. Grattis till er! Hon är sååå söt.

  • Tove skriver:

    Så fint!❤️

  • Ida skriver:

    Vad jag gråter när jag läser detta, så himla fint och så skönt att allt gick bra. Stort grattis!!

  • Mathilda hansson skriver:

    Asså Alexandra!!!!! GUD så fint skrivet!

  • Emma skriver:

    ♥️ Var som du när jag var gravid, ÄLSKADE att läsa förlossningsberättelser.

    Fina Lou♥️
    All lycka till dig och din lilla familj.
    Ska inte säga att det är nu livet börjar (konstigt att säga så?) men nu vet man meningen med livet♥️

  • Sandra skriver:

    Omöjligt att hålla tillbaka tårarna! Ligger å bölar helt nyvaken. Så fin och rörande förlossningsberättelse ❤️

  • Frida svensson skriver:

    Ååh herregud vad jag gråter! Födde min första son för 4 månader och när du skriver detta känns de som igår! Så mycket känslor ? de är sån stark kärlek man känner till sitt barn! Man blir så bölig

  • Dixi Wonderland skriver:

    Herregud va fort det gick för dig men verkar ändå som att du fick en bra förlossning trots att det måste ha varit svårt för er att greppa att det hände där och då. Tack för att du är så himla personlig med bilder men även i texten 🙂 Hon ser helt underbar ut och jag hoppas att hon börjar gå upp i vikt så att ni får åka hem snart. Stort grattis <3

  • Ida skriver:

    Vilken intensiv förlossning för dig, men helt underbar att läsa om. Sååå fin liten tjej<3 imorgon är mitt bf & nu fick jag lite ny energi & blev pepp. Tack för det.

  • Erika skriver:

    Så otroligt vackert skrivet, som jag grät! Är så lycklig för er skull att ni har varandra, och att allt gick bra <3 Så fin familj! <3 Är så otroligt imponerad av dig också som är så stark! All kärlek till er <3

  • Nathalie skriver:

    Åh herregud vad fint! Tårarna rinner okontrollerat, haha. Är själv i vecka 36 och allt blir så påtagligt när du redan fött och var nån vecka efter mig.. hon kan verkligen komma när som helst! Spännande och läskigt. Hon är så fin er tjej och så fint namn! Stort lycka till med allt, det kommer gå toppen! <3

  • Anciou skriver:

    Vilken historia!! ❤️ Fantastiskt och så underbart att allt ändå gick så bra! Min bf är den 23/4 och tanken på att min lilla bebis kunde komma i dagarna här och se ut sådär, blir jag extra berörd. All lycka till er alla tre ?‍?‍?

  • Jagoda skriver:

    So emototional story. I’m happy she’s all good and healthy. And you Alex you’re so strong. Sending love from Poland !!

  • Fanny skriver:

    Så fint! Skrattar och gråter om vartannat! Stort grattis! <3

  • JOHANNA skriver:

    Här sitter jag och lipar! Alltid så fint och känslomässigt att lösa andras förlossningsberättelser sedan man själv fick barn. Skönt att allt gått bra efter omständigheterna! Ett stort grattis igen <3

  • GM skriver:

    Fantastisk historia.. blir väldigt rörd och tänker på min egen födsel 20 månader sedan. Barn är en välsignelse och ta vara på den första tiden ni har för det går så himla fort och man saknar de dagarna!!!

    Ber för er och hoppas ni kommer tillbaka till er vardag hemma så snart det går, lär era rutiner och känna varandra ordentligt samt blir en perfekt liten familj i ert hem.

    Du är en förebild för många, så fortsätt uppdatera oss när du har tid. Men viktigast av allt är det lilla livet du nyligen har fått.. kom ihåg det!!

    Grattis till er <3

  • Sarah skriver:

    Gud så fint berättat! Gåshud genom hela textens gång och fällde även en tår på sista raderna! Kommer vara så otroligt kul för er fina dotter att läsa detta sen! Lycka till med allting och grattis! ?❤️❤️❤️❤️

  • Hanna skriver:

    Men åh så fint! Sitter här och blir rörd av er historia! Grattis och lycka till med allt! ❤

  • Isabell skriver:

    Alltså wow!! Så fint, kan inte sluta gråta ?
    Stort grattis till er lilla tjej! ?

  • Agathe skriver:

    I literally cried reading this!!!! This musi be amazing moment ❤️!!!! Now i’m 27 weeks and can’t wait too see my baby girl. Thank you for sharing your emotions and stories, you are really helpful during pregnancy time ? i wish you everything good!!! And of course- big congratulations!!!! ???

  • Melinda skriver:

    Alltså det är så fint så jag grinar. Jag ska föda i slutet på maj och jag längtar ihjäl mig! ?

  • Natalie skriver:

    Alltså åh vad fint ? Fick såna flashbacks från min förlossning för 7 månader sedan! Alltså det är så häftigt, så magiskt och bara WOW! ❤️ Stort grattis till er vackra dotter Lou och all lycka till er!

  • Linn skriver:

    Åh så underbart fint, har inte barn själv men längtar tills den dagen och jag låg och grät när jag läste igenom ditt inlägg. Fina Alexandra! Njut av er tid tillsammans nu <3

  • Effie skriver:

    Alexandra thank you so much for this beautiful text I have cried so much. Thank you for sharing with us your thoughts are so sincere and that was wonderful to read. What an experience the most beautiful one. Thanks god sweden for such a good neonatal care. Inam so happy for you your sweetheart and Lou. I am French and we love this name here. I will give birth in two months And it was so inspiring to read your story. I wish you the best recovery and hope the trauma will go away soon. Effie xxxx

  • Alexandra skriver:

    Gick igenom samma sak i början på februari, efter tidig vattenavggång kom min lilla kille i 35+0, så lite större men det blev en vecka på neo för vår del, vi var på SöS. Personalen var helt fantastisk men det är tufft att vara låst, att ens barn är uppkopplad till maskiner, sond osv. Vi kunde sluta med sonden en vecka efter att vi kommit hem. Jag lyckade pumpa igång min mjölkproduktion jättebra på neo så när han var stark nog att orka amma gick det snabbt. Hoppas det funkar för dig med om du vill amma. 🙂

  • Anastasia skriver:

    Wow vilken fin historia ? Önskar er all lycka och glädje i framtiden med er vackra lilla dotter ❤️

  • Agnes skriver:

    Åh så HIMLA vackert, tårarna bara rinner <3 Ni kommer bli så fina föräldrar. Stort stort grattis!! <3

  • Joanna skriver:

    Så himla fint alltså! Vill ha barn nu nu nu när jag läser det här!?

  • Nadine van der Wilt skriver:

    What a beautifull story, I even cried a little bit. I hope you, daddy and Lou are doing good! I wish you the best, lovely little family! Lots of love from The Netherlands

  • Johanna skriver:

    Ååhh vilken fin berättelse! Är gravid och bara måste fråga vart du har köpt bh och mjukisbyxorna du har på bilderna samt vilken storlek?

  • Sandra skriver:

    Stort grattis till er lilla flicka ❤
    Tårarna rinner när jag läser din berättelse, så mycket kärlek! Minns så väl när mina döttrar föddes. Idag är de 10 och 12 år gamla.
    Lycka till ❤ Kram

  • Lotta skriver:

    Tårarna kommer. Jag blir så enormt berörd och rörd av din historia. All lycka till er, det finns inget bättre och tuffare i livet än att få barn <3 <3 <3

  • Så intressant att läsa om din graviditet och födseln! 🙂

    Besök Inspoguide.com för att få massa inspiration inom träning, mode, skönhet, resor och mycket mer!

  • Linnéa skriver:

    ❤❤❤❤❤

  • Isabella skriver:

    ??? Ohh lilla vän va söt hon är.. Duktig du är!
    Tröstnappar bara rinner kommer själv ihåg min lilla tjej som kom i dec 17. Jag hade både lustgas och epidural och skrek som en åsna i lustgasen. Nu är hon här och ni hamnar i en ny tid med eran sötnos. Glöm inte prioritera varandra oxå lätt hänt att bebis tar all ens uppmärksamhet. ❤️?? god bless u

  • Hedvig skriver:

    Storgråter av lycka! GRATTIS ❤️❤️❤️

  • Katie skriver:

    She looks like a tiny angel. I’m happy your birthing experience turned out just as perfect as she is. Love from Canada

  • Karin skriver:

    Åh vad roligt att läsa din förlossningsberättelse!! Jag brölade också som ett djur 🙂 Inte de vackraste lägena man åstadkommit, om man säger så. Skrattade högt när jag läste om lustgasmasken och Vickan! Kram

  • Alexandra skriver:

    Ååååå grattis till det finaste som finns i världen?
    Blir helt tårögd och varm i hela hjärta av det du skrivert. Så glad för er skull och för att allt gått bra. Njut av precis allt? Stor kram

  • Saga skriver:

    Vad var det som gjorde att du spydde? Jag har extrem spyfobi o jag har förlossning om ca 5 veckor o är så satans rädd för att spy då. Håll verkligen undvika det till allt pris. Hade du kunnat undvika det? Är väldigt tacksam om du kan svara =/

    • Jasmin skriver:

      Hej, jag är inte Alexandra men är barnmorska och tänkte att jag kunde svara dig 🙂 vissa kräks inte alls under förlossning, vissa kräks av smärtan (vilket även vissa gör vid tex mensvärk) och sedan är det även relativt vanligt att man mår illa när bebisens huvud passerar en viss nerv i förlossningskanalen. Jag förstår att du är orolig då det är svårt att ”kontrollera” (har även själv haft kräkfobi), men lovar att du kommer fokusera på annat under förlossningen! Kram

  • Cali Campbell skriver:

    I have tears reading your story! “You’re going to give birth now” made me start crying, it’s so fresh in my head- I just had my daughter on the 22nd!!!!!

    Congratulations, Mama. ❤️❤️❤️

    Cali

  • Elin skriver:

    Men huuuuur fint? Jag har senaste typ 4 åren sagt att jag inte är säker på att jag vill ha barn i framtiden. Så läste jag detta och kände hur jag bara ville ha en liten själv.
    Trodde aldrig att jag skulle sitta framför datorn och gråta hejdlöst, men det gör jag. Tänk så bra det blev och hur mycket kärlek lilla Lou kommer få!!

  • Emma skriver:

    Grattis! Sååå fint ???att föda är verkligen det häftigaste som finns i världen! ??❤️ Ta hand om er ?

  • Kristina skriver:

    Åh, så fint skriver<3 stort grattis till er fina lilla dotter! Stor kram

  • Alexandria Thomas skriver:

    ???

  • Klara skriver:

    Åhh vad vackert! Stoooort grattis! Längtar redan till när du berättar om det på podden! Kraaam❤️❤️

  • Gabriela skriver:

    I am literallly crying…thanks for sharing, you are going to be an amazing mum. Lou its so precious ❤️

  • Jess skriver:

    Aaaah jag har tårar i ögonen av denhär berättelsen! Jag som aldrig ens tyckt barn är söta eller kul så känner verkligen moderskänslorna i mej efter att ha läst din fina historia <3 tack för du delade med dej av din upplevelse, och Grattis!

  • Sandra skriver:

    Läskigt att de gick så fort men samtidigt så fin historia! Tårarna kom på slutet! Hoppas ni alla fortsätter må bra och alla lyckönskningar ❤️

  • Sorry skriver:

    Sorry for å sier dette. Men det som skjedde var at du trente altfor mye og sikkert for tungt. Jeg vet og forstår at man bør trene spesielt om man er veldig glad i å trene når man er gravid, but girl. You just did it too much

  • M skriver:

    Grattis till er!! <3 <3 <3 <3

  • Alexandra skriver:

    Jag sitter här med en extremprematur och en vanlig prematur, det är sån berg och dalbana och får flashbacks när jag läser detta?
    Stort lycka till!

  • Isabelle skriver:

    Min systerdotter föddes i v. 28 och är idag en stark och glad tjej som fyller 2 år om några veckor! Ni kommer fixa detta bra!

  • Emelie skriver:

    Du är verkligen en av de starkaste! Att dela med sig av sin berättelse som du gör! All lycka till er och till dig!

  • Ninni skriver:

    Läser en andra gång och gråter- en andra gång 🙂 Så himla fint skrivet. Blir helt tagen och rörd. Kastas tillbaka till min egen förlossning och kan inte förstå att det snart gått ett år sedan dess. Att föda barn är det sjukaste och häftigaste man någonsin får uppleva.
    Njut av din vackra lilla flicka. Hon ser verkligen helt perfekt ut ✨

  • Julianne skriver:

    Takk for at du deler <3

  • Nathalie skriver:

    ”Hoppas hon får föda i samma rum” hahaha ?❤️
    Njut av lillan och lycka till med allt!

  • Rose skriver:

    Oo, grattis till din fina lilla dotter! ?

    Jag förstår verkligen känslan när du skriver att du var i förnekelse.
    Jag födde min dotter i v. 26, och fick genomgå ett katastrofsnitt för att jag hade en infektion i kroppen, samt att min moderkaka lossnade, och fram till sista sekund trodde jag att jag skulle gå hela vägen till v. 40. Hon vägde 856 g och var 37.5 cm. Nu är vi äntligen hemma efter 5 månader på sjukhuset.

    Önskar er det bästa för er familj, ni kommer säkert vara världens bästa föräldrar till eran dotter ?

  • Linda skriver:

    Hej Alexandra !
    Så lika graviditeter vi fick. Och säkert en lika resa framför också. Med starka känslor läste jag din text, den går rakt in i mammahjärtat.
    Min dotter föddes för 2 år sen i v.30+1 . 1090g 39cm lång, jag hade haft en enkel graviditet, en liten söt graviditetskula & tränade/levde sunt. Fick aggresiv havandeskapsförgiftning och poff efter några timmar var jag mamma via akutkejsarsnitt.
    5veckor på NEO, minns alla känslor och händelser som det vore igår. sondmatning, bröstpumpa, amningsträna, kuvös, värmebädd, första kläderna, prematur napparna, sitta känguruu, och i vårat fall (andningshjälp cepap då de var svårt med syresättning), många kontroller som ska göras, oro & mammakänslor på det.
    Framför allt nya livet som mamma, på ett sjukhus.. De är mycket att ta in, jag hade många runt mig i denna situation men kände mig ändå ensam i att vara den ända som det ”inte gick som de skulle göra” som ja kände då. men om någon bara hade sagt till mig att den där lilla lilla tjej som jag hade på mitt bröst som vägde 1kg skulle klara alla tester, komma ikapp och vara den smartaste, busigaste & sötaste 2åringen någonsin så hade jag blivit lugnare.
    Dem är starkare än vad man tror våra små tjejer !!! =) Stor kram och grattis till er båda, ni har något alldeles fantastiskt liv att se fram emot.

  • Tine skriver:

    I am sitting on my couch WEEPING after having read your beautiful story. I am 30 weeks pregnant with my first child, a girl too, and I can’t wait to experience becoming a mother (don’t mind if she stays in there 10 more weeks, though). Thank you so much for sharing, and congratulations with your precious little girl <3

  • Ida skriver:

    Gråter. Så fint. Lou är helt bedårande och du är den finaste mamman som finns! Ska bli kul att följa er resa. Stort grattis och lycka till med nya livet <3

  • Ode skriver:

    Such a beautiful birth story, thank you for sharing. Also, this is a first time i’ve laughed out loud while reading a birth story, the part about puking into the mask did the trick hahaha. I wish all the best for your little family, congratulations!

  • Hanna skriver:

    Så fint att få läsa din förlossningsberättelse! Stort grattis. <3

    http://hannafialotta.blogg.se

  • Maren skriver:

    Så vakkert du skriver <3 gratulerer så mye, så nydelig datter dere har fått <3 mange klemmer

  • Felicia skriver:

    Vilken upplevelse!! Grattis!!!
    Gud vad sjukt!! Det första jag också sa när min son kom ut var ”vilket långt huvud” ? Jag och pappan brukar skämta i smyg om hans spjuthuvud när han kom ut ?
    Men det la sig efter nån dag och blev vanligt igen 🙂

  • Nadia skriver:

    What week was she born at?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LATEST FROM BRING SPORTSWEAR