NÄR BLIR DET BÄTTRE?

Hej fina och hej lördag! Vaknade inte på en bra sida idag.. Allt pga en jävla pump. Imorgon är det 3 veckor sedan Lou föddes och nu har det gått 3 veckor av massa liter mjölk men också typ lika mycket tårar. Usch, jag är så trött på att pumpa. Jag hade hoppats att hon skulle kommit igång att äta själv men vi kan inte stressa henne. Hela matningen är sån ångest för mig, och jag hoppas verkligen att det släpper. Mina bröst gör så otroligt ont och det strålar ut i hela ryggen av det, vilket leder till att jag spänner mig, får sämre utdrivning och måste därför hålla på en halv evighet för att få ut något och bara gråter. I veckan sjönk min produktion förmodligen pga det, så fick pumpa/amningsträna ännu mer för att få upp det. Trodde aldrig att jag skulle bygga upp känslor av att känna mig otillräcklig pga en sån här sak. Tänkte att äh, funkar de inte så ger jag bara upp. Men det känns inte bra att göra det så jag kämpar på ett tag till och hoppas att jag får till det.

Vi har i alla fall börjat försöka flaskmata. Oavsett hur vi väljer att göra för framtiden kommer jag inte ta alla matningar så hennes pappa kommer ge flaska så jag får sova några h i följd. Hon drack en del igår och det gjorde oss så sjukt glada (innan har hon inte kunnat svälja). Men hon har inte mycket energi, och tills hon har tillräcklig energi för att äta själv är det sond som får gälla och idag har hon inte velat äta något själv. Vi har också försökt justera maten i veckan så hon ska bli mer hungrig och kämpa lite på hemsjukvårdens råd men det har bara gett resultat att hon inte sovit och blivit tröttare av det. Så det är typ två steg fram, ett steg bak. Är så glad att hon går upp i vikt i alla fall och jag hoppas att hon snart har energi till att äta själv så får vi ett medicinskt moment mindre och ett steg närmre henne på något sätt. Just nu är det så mycket fokus på träning, matning, pumpning att jag knappt hinner mysa med henne.

Förlåt för negativt inlägg men jag är så himla skör idag. Jag vill vara transparent med er och eftersom mina dagar styrs helt av det här tar det över lite. Hoppas att det känns bättre under dagen, för nu sitter jag bara här med tårar som rullar ner för kinderna och kollar på pumpen jag ska spendera kommande 45 minuter med. Kämpa Alex.

50 reaktioner på “NÄR BLIR DET BÄTTRE?”

  • Anne skriver:

    Hej Alexandra,
    Vilken kämpe du är. Du får säkert massor av mejl o pepp från tjejer runt om i landet. Jag kämpade på med min första pojke i 1månad. Det var en månad av ren smärta och tårar. Jag frågade mig själv under varje matning, ska det verkligen vara såhär? Jag led utav utdrivningsångest o varje gång barnet tog bröstet så kändes det som att han sög livet ur mig, och det släppte så fort matningen var över. Jag tampades med helt såriga bröstvårtor och fick använda amningsnapp. Jag pumpade oxå som en tok, och kände mig som en jäkla mjölkmaskin. Det var vidrigt. Tillslut bröt jag ihop hos min barnmorska och hon var det gulligaste och som gudasänt när hon bekräftade att jag absolut inte behövde hålla på så, ”en glad mamma ger en glad bebis” oavsett om det är mat från bröst eller flaska. Ersättningarna idag är fantastiska, det är ok att känna att man vill välja det alternativet för att själv må bra. Till en början varvade vi med pumpad bröstmjölk och ersättning.
    Jag fick mitt andra barn för 1,5 år sedan o valde samma inriktning med honom. Jag kände med en gång när jag tog honom till bröstet hur ångesten vällde över mig. Det är som att man hamnar i en tillfällig depression.
    Hoppas att du snart mår bättre! Många som säkert känner igen sig i dina inlägg!
    Anne

  • Tara skriver:

    Du får klaga och tänk inte på att du är otillräcklig. Du är en grym mamma som kämpar så mycket med amningen trots att det är tufft. Skickar styrke kramar till dig ❤️

  • Åh, jag har noll och ingen erfarenhet av detta men vill bara skicka lite pepp och omtanke för att du kämpar på – hoppas att det blir bättre ?

  • Lina skriver:

    Du gör ditt bästa och det räcker väl, mer kan man ju inte göra ❤️❤️❤️. Och en glad påminnelse, snart är det vår! Många kramar!

  • Diana skriver:

    fina du, gör livet lätt för dig istället för att plåga dig. Om det är så ångestfyllt och med tårar och allt så är det kanske läge att tänka på att mata med ersättning istället. Självklart är det optimala att kunna amma men om det underlättar för familjen och allas sömn, välmående och humör så är det väl värt att lägga ner amning, pumpning och ge ersättning. Speciellt om ni ändå redan kör med flaska så kommer det försvåra amningen och ge mer ångest.
    Släpp det, strunta i vad folk säger och underlätta livet för er, för det ska inte behöva vara så svårt.
    Om du mår dåligt mår bebis dåligt. Om du har lugnt och ro i kroppen så har bebis också det.
    Lycka till fina och släpp på kraven.

  • Dixi Wonderland skriver:

    Du är så jävla duktig Alexandra! 3 veckor är en lång tid och du har fortfarande inte gett upp, hur grymt är inte det? Vi alla vet att du och sin sambo vill Lous bästa men glöm inte bort dig själv nu när du är mamma. Om detta tar för mycket på ditt psyke så är ersättning ett okej val. Ni har försökt, du har gjort ditt bästa och mer kan man inte göra! Tycker inte att du ska ha skuldkänslor eller vara ledsen för du har gjort ditt bästa och mer kan man inte göra :*

  • Agata skriver:

    Åhh stackarn :/ fy, det lät skitjobbigt. Men du är stark! Förr eller senare så blir det bättre.

  • Nattis skriver:

    Du är världens bästa o mest omtänksamma o kärleksfulla mamma till din lilla tjej.
    Min tjej blir 4 månader nu (har precis sövt henne för en tupplur), och jag minns vår första tid. Hon är född BF+5, så inge sond o dylikt. Däremot kolik två vrckor efter BF. Innan det kämpade jag när mjölken rann till och stockning var så sjukt lätt, och onda bröstvårtor.
    Sedan bet hon även så hårt i mitt ena redan onda bröst så det började blöda och hon fick blod i sig och jag ännu mer ont.

    Minns första tiden när min bebi åt olika mycket o jag fick stödja med pump för att undvika stockning när det började vara kris. Sååå ont! Jag har bara kört manuell oump som stöd men den kör ju liksom sönder hela bröstvårtan känns det som.

    Blivit flera nätter man liksom känner sig ensam och tom, extremt sliten. Jag har fätt ut så lite när jag pumpat så hon har alltid fått amma om natten oavsett hur dödstrött i koma jag varit. Den styrka jag fann var ”tänk de ensamstående mammor som inte ens har någon vid sig, utom då övrig familj, om ens det” och kände mig ofta som ensamstående eftersom min sambo jobbar mycket. Så mitt motto blev ”kan dom så kan jag”. Låter på ett sätt sorligt, men där kunde jag finna stöd och pepp i mitt mentala. Att kriga lite till, att klappa mig själv på axeln i pepp.

    Så klappa dig själv på axeln, beställ hem ett blombud som boost. Jag köpte även en sjal och sele eftersom under första tiden med magknip fungerade det som bäst att bära. Så jag valde ut det även som present till oss, för jag skulle ändå bära på henne o hade redan onda axlar sen förr.

    Hoppas du kan finna lite boost i kommentaren. Stor kram!

    Från NTtis i norr med en liten Agnes

  • Emelie skriver:

    Styrke kramar till dig!
    Jag kämpade på med amningen och hade det otroligt jobbigt under dom första 3 mån. med amningen.
    Idag hade jag gett ersättning direkt istället för att ”kriga på” just för att det tar så mkt energi och glädje! Förstår att du vill ge det en chans men om det inte släpper så ska du inte vara rädd eller få dåligt samvete av att ge ersättning! Glad mamma – glad bebis.

  • Sandra skriver:

    Hej fina du! Åh lider så med dig, just de där med att ha så ömma bröst och måste pumpa för att hålla igång allt. Vår son föddes inte tidigt men va så liten att han inte kunde suga i början, och det var en pina i början!
    Men kämpa på de blir nog bättre ska du se♥️
    Jag ska få andra barnet nu i början av Maj(en flicka), så man tänker mycket på hur de kommer gå igen men allt☺️
    Men lycka till ni är så fina och tack för en bra blogg, så roligt att läsa och följa er resa.
    Kramar

  • Sanna skriver:

    Rebecca Stella tipsade i sin senaste Gravid vecka för vecka-video om en elektrisk pump och en pumpbh. Det kanske kan vara något som underlättar?

  • Moa skriver:

    Kämpa på – OM DU VILL! För då är det värt. Hade ett helvete första två månaderna med sår (körde amningsnapp första tiden, söligt o jävligt) och fick sen också en bröstböld så fick ha dränage rätt in i bröstet o tömma på var – BLÄ och ja du hör, men SEN. Sen har det bara gått bra och varit det bästa! Nu också 1,5år gammal ammar vi än och min och hennes tröst! Så för mig var det värt!

  • Linnéa skriver:

    Åh vad jag känner igen mig i dina känslor! Det där ständigs pumpandet och övandet gör en tokig.

    Vet ej om detta är några tröstande ord men vill bara säga att det finns ett ljus i tunneln! Min dotter föddes i vecka 27+5 och hon hade kvar sonden till en vecka innan fullgången! Tycker verkligen inte att ni ska stressa (vilket jag förstår att ni inte gör), men hon är fortfarande så liten eran tjej! Man får försöka tänka att hon egentligen skulle legat i din mage nu. Det är inte konstigt att hon inte orkar ❤️ stort lycka till! Kämpa på! Det är så värt det.

  • Sara skriver:

    Det kommer bli bättre!
    Min syster fick i november den mest underbara lilla bebisen man kan tänka sig, men föddes för tidigt.
    Även han fick sond och jag vet hur mycket min syster kämpade med att försöka få han att amma och pumpade hela tiden och det gick bara inte. Det tog tid och min syster var i princip helt nedbruten men till slut släppte det och han började amma. Det tog tid men det kom, och jag är övertygad om att det kommer bli så för dig med! Ge inte upp, det kommer bli bättre! Kram

  • Nina skriver:

    Alexandra, du är en fantastisk mamma som kämpar så för lilla Lou! Även om det säkert är fruktansvärt jobbigt nu, så får du försöka finna styrka i att det bara är en kort tid i ditt liv och det absolut mest gynnsamma alternativet för din dotter. Prematura barn har ett annat behov med minskat immunförsvar och dyl, men tids nog kommer det ge med sig! Håller tummarna härifrån, du kommer klara det!

  • Therese skriver:

    Jag känner igen mig i det du skriver. Vår son föddes i vecka 29 och dom första veckorna orkade han inte amma alls så jag pumpade var tredje timme och gav honom via sonden. När jag var i vecka 32-33 fick han börja ligga och slicka på mina bröst för att första hur man ammar. Efter ytterligare några veckor orkade han börja amma korta stunder, jag använde amningsnapp. Jag ammade och pumpade efteråt och så pågick det några veckor. Ungefär från och med sin beräknade födelse ammade jag bara och efter ca.2 månader kunde jag fasa ut amningsnappen. Som ni vet så finns det bra ersättning som är fullgod näring så kämpa inte ihjäl er! Huvudsaken hon blir mätt och som en klok barnmorska sa:” en glad mamma med ork och en mätt bebis är det viktiga”☺

  • emma skriver:

    Jag har inga egna barn (än), men kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara! MEN, DU ÄR GRYM & EN FANTASTISK MAMMA Alex <3 Och det är helt ok med "negativa" inlägg, jag uppskattar snarare när det är ärligt – det är ju så livet & verkligheten ser ut!
    Kämpa på, jag är säker på att allt blir bättre även om jag förstår att det är uppförsbacke nu.. lou är fantastiskt lyckligt lottad med en så fin mamma som du!! <3 <3 <3 Stor kram!

  • JOHANNA skriver:

    Du är så jävla duktig som kämpar på! Det kommer bli bättre så småningom om då kommer det kännas värt allt slit och du kommer förtränga det värsta. Hjärnan är smart på det sättet. Hej dig, du fixar det här ett tag till! <3

  • Frederica skriver:

    Förstår verkligen dina känslor ang pumpningen. Våra tvillingtjejer föddes 6v för tidigt och hade sondmatning ett antal veckor pga det. Dagarna bestod av att sonda, flaska, pumpa och försöka amma. De fick dessutom inget grepp om bröstvårtan så ammningsnapp fick det bli varje gång, bara det kändes misslyckat. Ångesten som uppstod när man pumpat klart och det bara kommit pyttelite i flaskan…Delammade i 6v sedan tog jag beslutet att endast ge ersättning. Kan fortfarande idag känna att ”jag borde försökt mer” när jag trots allt vet att det var det rätta beslutet för mig. Friheten nu att kunna åka iväg några timmar! Andra kan hjälpa till och mata, så skönt!
    Det jag vill säga är att det är jobbiga känslor och det är inget fel alls i att släppa amningen. Glad mamma = glad bebis. Det är endast ditt beslut som ingen annan har med att göra eller kan ifrågasätta.
    Lycka till!

  • Emma skriver:

    Du är så jävla stark! Kämpa på, du/ni kommer klara det galant♥️
    Skickar lite extra norrländsk styrka, inte för att du behöver det utan för jag vill?

  • Ewi skriver:

    Hoppas det löser sig! Min första bebis var överburen 42+2, stor som ett hus (well, 55cm och 4,3 kg) och jättehungrig. Han bara skrek o åt och skrek o åt hela tiden. Mjölken hängde inte alls med under flera veckors tid. Vet precis känslan när man är alldeles grå i hela ansiktet, trött, ledsen och brösten är såriga och gör jätteont. (Prova lägga en värmesäck på bröstet när du ska pumpa, ibland går de igång lättare då.) Amningen blev lättare till slut, i mitt fall tack vare en gräsligt ful men effektiv amningnapp i plats som skyddade lite extra. Pumpen blev jag aldrig vän med. Hoppas det löser sig för er och du är grym och bästa mamman som kämpar så för din tjej!

  • Karin skriver:

    Fina du! Vad du kämpar! Känner igen mig i det du skriver, hade det jättekämpigt med amningen med mina båda barn. Det blev till slut flaska för dem båda. Hur du är väljer att göra… tänk på att ha en glad mamma är det bästa man kan ge sitt barn och då får man ibland ta beslut som man inte trodde att man skulle ta. Jag hoppas verkligen att du har bra stöd. Om inte annat så ser jag att du har massor av stöd här på bloggen! Ta hand om dig. Det ÄR underbart men också tufft att vara förälder. KRAM!

  • Nathalie skriver:

    Hej Alexandra!
    Min bebis ligger fortfarande i magen så har ingen erfarenhet av amning än men jag vet hur det känns att känna sig skör och har redan börjat med det dåliga samvetet.
    Vill bara säga att du är SÅ DUKTIG som kämpar på. Glöm inte att en dag står du där på andra sidan och det jobbiga kommer vara över. Oavsett om du pumpar eller slutar så kommer det till slut bli bättre och det du känner nu kommer inte stanna för evigt. Jag brukar påminna mig själv om det när jag har tuffa perioder framför mig som känns omöjliga att ta sig igenom. Tiden går alltid framåt.
    Försök så gott du kan att göra saker som du mår bra av under tiden.
    Hoppas verkligen att det släpper snart och att hon blir en grym liten ammare ❤

  • L skriver:

    Du är världens bästa mamma till er dotter oavsett hur det går med amningen! Du är duktig som kämpar <3

  • Linda skriver:

    Kämpa!! Det blir bättre, amningen var fruktansvärd i början med båda mina barn, men det kommer bli lättare!!

  • Anna skriver:

    För det första: Du är SÅ bra och tillräcklig som försöker ditt bästa trots att det känns så jävligt!! Mera kan du inte göra, och behöver inte heller.

    Min dotter hade gulsot när hon föddes och orkade inte heller amma själv för att få igång mjölkproduktionen så jag fick jobba igång det själv med pump. För jävligt… Men för oss funkade flaskmatningen bra, det var lättare för henne att dricka från flaska än att amma i början. Förstörde inte amningen heller för oss. Lou är ju så liten ännu, men det blir bättre och hon blir starkare! Hennes framsteg i förrgår blir ju inte mindre bara för att hon hade ett bakslag idag. Det går åt rätt håll.

    Önskar dig all styrka, för varje dag kommer du närmare dagen när hon klarar att dricka själv och du slipper pumpfanskapet. Och om det verkligen inte går så går det inte. Du gav det i vilket fall som helst allt du hade, mer kan ingen begära.❤

  • Mikaela skriver:

    Du är världens bästa mamma till din dotter oavsett! Det viktigaste för henne är er närhet och att ni finns där för henne. Du är en riktig kämpe med amningen och såklart förstår jag att du vill göra det bästa för din dotter. Men det bästa man kan göra för sitt barn är att vara en glad förälder, om det är amning, ersättning eller en kombination spelar ingen roll. Har du pratat med amningsmottagningen? Dom brukar vara superproffsiga och bra. Du är absolut inte otillräcklig för din dotter utan du är mer är tillräcklig, du är en mamma som älskar ditt barn. Det är det mest tillräckliga man kan vara <3.

  • Caroline skriver:

    Strunta i kraven som sitter i ditt huvud, det är hur lyxigt som helst att flaskmata och den andra föräldern får lika mycket närhet som den som ammar, även övriga familjemedlemmar och vänner kan mysa och hjälpa till med matningen och vara barnvakt. Så fort du bestämt dig så kommer du må så bra. All fakta om fördelarna om amning finns det ingen grund och forskning på. Det viktigaste är närhet och det får dom även när man matar med flaska.

  • Elin skriver:

    Du är inte en dålig mamma om du skulle lägga ner pumpningen, kom ihåg det! Du är grym som kämpar så! Men låt det inte gå så långt att du knäcks! ?

  • Mathilda skriver:

    Du är en GRYM mamma & det gäller oavsett vilket sätt du använder! Inget sätt är fel eller mer rätt. Det som fungerar bäst för dig och henne är det bästa för er och det viktigaste, glöm inte det.

    Du är fortfarande den person, tillsammans med din kille, de som ger henne livet och kämpar för henne. Tänk vilket privilegium att ha dig som mamma! Du ska vara stolt över dig, även fast allt känns tufft och skit rent utsagt! Massa kärlek till dig <3

  • Alexandra skriver:

    Jag ville bara säga att du räker mer än väl även om amningen inte går igång. Jag vet jag var där själv, jag kan fortfarande 2 år senare känna sorg att jag inte fick amma mer. Jag fick tvillingar slutet på 2015. Min sån var duktig på att suga men var så liten när han kom att han behövde extra matas vägde bara 2090g min dotter var jätte dålig på att suga viket resulterade i ojämt flöde så hade aldrig tillräkligt för båda jag köpte en super bra electrisk pump kan starkt rekomendera de. Försökte i nästa 3 månader innan hag gav up å då vissade det sig att båda även var allergiska mot mjölk protein så vart special ersättning. Detposetiva med elektrisk pump är att du kan typ sitta å sova eller mata med flaska medans du pumpar. Diska äta mat städa time saver verkligen. Det posetiva med flask matning är ju att även din kille kan få ta del och känna sig behövd av barnet och aven mer delaktig då han kan mata❤️❤️❤️ Lycka till du är amazing och jag är säker på att din dotter tycker det med❤️

  • Ninni skriver:

    Kanske en klen tröst när man är mitt uppe i något så jävligt men när du ser tillbaka på den här tiden så kommer du inse att det bara var en kort period i ditt liv. Du är grym som kämpar på och lilla Lou kommer en dag förstå vilken supermamma hon har. Det blir bra tillslut, antingen ni får till amningen eller att ni helt går över till mjölkersättning <3

  • Elin skriver:

    Känner så igen mig i det du skriver! Kämpade och kämpade med min första pojk tills jag tillslut bara grät… Började med ersättning och det var ett himmelrike. Äntligen kunde jag börja njuta av min lilla bebis ❤️

  • Sandra skriver:

    Kämpade med amningen en kortare tid, det var som att vinna på lotto när jag tillslut började ge ersättning. Vi slapp bökndet, det onda, sår o all energi som det tog att ens försöka amma. Finns mycket bra o näringsrika ersättningar ifall att du inte skulle stå ut framöver.

  • Jessica skriver:

    Jag kämpade på i två månader och hade sån ångest inför varje amningstillfälle. Tillslut sa min man att han tyckte att jag skulle lägga ner amningen för att njuta av vårt barn. Nu väntar jag andra barnet (bf samma vecka som du hade), är öppen att försöka igen för jag känner fortfarande en sorg över att jag inte lyckades. Även om både för mig och dottern var flaskamatningen och jag kunde knyta mig an bättre till henne utan ångesten kring amningen. Nära har vi varit ändå för hon har vägrat egen säng. Vilket inte alltid är helt toppen när man sover redan som en kratta när man är höggravid ??

    • Emelie skriver:

      Det kan gå bättre andra gången är min erfarenhet! Fick lägga ner efter 6 mån med första pojken men den här gången med lillebror höll vi på tills nyligen, han blev ett år nu i mars! Sista barnet dessutom så är väldigt tacksam att vi fick en lång och fin amningsperiod utan problem.

  • Ina skriver:

    Min bebis var inte prematur, men gick inte upp i vikt som han skulle och fick dessutom RS bara en vecka gammal och fick då sondmatas i 2 v. Jag satt å pumpade var 3e timma som du gör och hade precis samma känslor. Förstörde både mina bröst och hela min själ som det kändes. När han blev frisk klarade han först bara flaska och sedan när han var stark nog att amma ville det sig bara inte. Försökte som en galning och fortsatte pumpa i 3 mån för att hålla uppe produktionen, sen gav jag upp för ersättning. Bästa beslutet i livet, önskar jag hade tagit det tidigare. Minnet av ångesten jag kände innan dess får mig att undra om jag någonsin pallar ett barn till – bara pga amningsångesten alltså. Varför pratar ingen om detta?! Tkr det är så bra att du gör det. Lycka till <3

  • Julia skriver:

    Åh vad jag känner med dig! Fortsätt kämpa, det kommer snart att vända. Släpp alla andra krav runtomkring dig, och bara försök härda ut detta för din dotter! Belöningen kommer att vara enorm och du kommer vara så stolt över dig själv! Du är en superwoman! ?

  • Anna skriver:

    Grattis till er och fina lilla flickan! Vad klok och duktig du är, stor varm kram fast jag inte känner dig .. Jag är mamma till fyra barn, minsta 16 år nu, och jag känner att jag vilk delge dig ett tips du kan prova i kämpandet, förstår att det är jobbigt., Om du kan ta dig möjligheten att någon dag nu så snart som möjligt o bara gosa ned dig med lillan, bara ha henne nära dina bröst HELA TIDEN, bara bröst, o släpp pumpen helt, stressen.. flaskmata om ni behöver o s v .. låt henne snutta el vad det blir, det viktiga är att ni kan bara slappna av o mysa .. Allt fokus denna dag o gärna natt är avslappning, närhet o kravlöshet när det gäller bröstmjölken .. Jag hade problem med sista flickan som var stor o så hungrig när mjölken inte hann ikapp ett tag, provade detta o isolerade mig med henne o det vände 🙂 Inget kan bli sämre, vät att testa ef du kämpat så redan .. Kram från fyrabarnsmamman / utbildad mentaltränare och avspänningdpedagog

  • Wysteriia skriver:

    Jag har inga barn så kan inte relatera men tycker det är otroligt starkt att du som har så många läsare delar med sig av detta ♥ Tror det är oerhört viktigt för andra att få ta del av och du är ju verkligen inte ensam ser jag på alla kommentarer! ♥

  • Lena skriver:

    Hej!
    Ge inte upp, det kommer bli bra! Tog tre månader för mig med pump och besök på amningsakuten med första barnet men när allt tillslut satt var det jätte mysigt. Med andra barnet gick det mycket lättare. Kämpa på, det kommer lösa sig!

  • T skriver:

    Känner så igen mig! Kämpade och grät vid varje amning med första barnet. Men någonting som man hela tiden måste ha med sig i kämpandet är : Glad mamma – glad bebis. Fäll inte för många tårar över pumpandet, det finns andra sätt att få er dotter mätt – hon kommer inte bli en sämre person för att hon inte får bröstmjölk. Men jag vet hur det är, jag kämpade och grät i fyra månader innan vi slutade och att slippa ångesten inför varje matning gjorde mig till en mycket gladare mamma!

  • Ellinor skriver:

    Usch jag blir alldeles tårig när jag läser det här. Jag pumpade var 3/4 timme dygnet runt när jag fick min son för 1,5 år sedan. Det var så himla jobbigt! Svårt för någon som inte varit med om det att förstå alla känslor som kommer; ledsamheten över att det inte funkar ”som det ska”, otillräckligheten, sorgen över att inte bara få vara lycklig och mysa med sin bebis… Min son (som var fullgången) älskade flaskan men hatade varje amningsträning, och det var också knäckande. När jag fick mjölkstockning i samband med att jag dessutom nyss fått klart för mig att jag hade sjukt (!!!) dålig produktion (såg min kompis pumpa på FaceTime och hin fyllde en hel kopp på typ 5 minuter och jag kanske en halv centimeter…) så tog jag beslutet att sluta försöka och helt gå över till flaska. Allt blev bra över en natt och min lille sov hela nätter och åt en flaska var 3-4 timme på dagarna. Allt blev liksom bra direkt:) För oss var det alltså rätt beslut. Det är det så klart inte för alla, men jag vill bara säga att om det blir så mycket kamp att lyckan och myset inte får plats är det ingen rimlig människa som kan ifrågasätta den som väljer bort amning. En annan sak! När jag var mitt i det var det en stor sorg att inte kunna amma. Idag är det helt onaturligt för mig att tänka mig att jag skulle göra det. Det har ju aldrig varit en del av moderskapet för mig! Önskar dig all lycka! Bamsekram

  • linnéa skriver:

    <3 <3 <3

  • Sara skriver:

    Hej A!

    Jag hade samma problem med min dotter men valde att ge ersättning, det bästa jag gjort! Glad mamma och glad bebis och hon fick alltid i sig det hon behövde =) <3

  • Sofia skriver:

    Vet känslan, min första son föddes prematur och hade sond och vi kämpade med amningen men han kunde inte få till det och inte svälja sen gick vi över till Camla flaskan och helt plötsligt gick det toppen. Efter mycket tanke och gråt valde jag att bara flaskmata, och när jag väl tagit beslutet försvann ångesten och känslan av att vara otillräcklig. Jag fortsatte pumpa ett tag, men sen gick jag över till ersättning för jag gjorde inget annat än pumpa och mata dygnet runt. Håller tummarna för att du hittar en lösning som känns bra för er!

  • Moa skriver:

    Hej Alexandra!
    Du ska veta hur grym du är som pumpar och pumpar och pumpar och pumpar och…. SUPERMOM!
    Min lilla ville inte amma, blev vansinnig när jag la till henne efter 2månader såjag gjorde likadant för min tjej i 4månader. Var 3/h dygnet runt. Blev en grej för mig tillslut. På nätterna kunde jag tillslut lägga mig med trattarna ”påkopplade” liggandes på sidan med kuddar och sova under de 30min som jag pumpade varje gång.
    Jag bestämde mig för att sluta, som så många gånger förr, vid ett visst datum men denna gången tog min bror med sig pumpen på julafton när han åkte hem. I efterhand var det det bästa som lunde hända. Jag upplever det, så här efteråt, som att pumpningen tog tid från min dotter. tankarna var hels tiden på nästa pumpning och hur mycket som skulle komma då och hur mycket jag kunde frysa in den dagen.. att sluta pumpa var bland det bästa jah har gjort och den tiden som försvann iom pumperiet tar jag igen med min dotter nu. Men jag kan fortfarande känna mig bitter över att ha tappat de månaderna med henne! Vi ligger liksom lite efter i anknytningen. Så slå inte knut på dig! Blir det mindre denna gången så blev det så! Nästa gång blir bättre, eller inte alls! Men Jämför dig inte med andra! Ta till vara på tiden med din dotter hur du än väljer stt göra i slutänden! Hon är bara så här liten just idag !Du är fantastisk vad som än kommer att hända! Din dotter älskar dig oavsett!

  • Emelie skriver:

    Till att börja med; du är en riktig kämpe. Jag fick en dotter, Liv, 12 januari. Men det är mitt andra barn och med första barnet funkade amningen suveränt. Jag hade hela frysen full med mjölk pga överproduktion. Så mina förväntningar nu var ju att det skulle gå hur bra som helst. För att göra en lång historia kort, det gjorde det inte. Senast igår bröt jag ihop för att jag kände mig misslyckad. Nu har jag bearbetat det lite, och börjat acceptera att det är dags att ge upp. Men om du inte vill ge upp ännu, så gör inte det. Jag är apotekare, och tycker att du ska rådfråga läkare om syntocinin. Det är ett hormonnäspray som hjälper till med utdrivningsreflexen och spända bröst. Kan underlätta med pumpande. Lycka Till!

  • Ker skriver:

    Tycker du är skitduktig som kämpar på! Hade själv problem i början i ett par veckor (ej prematur, men kämpigt ändå) sen blev det bättre! Trodde aldrig att jag skulle klara det när jag låg och grät på natten och hade ont som fan, ett par veckor senare ammade jag som värsta proffset ??lycka till, stor KRAM!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.