Visar arkiv från april 2018

NU ÄR DET SLUT

När jag tog den här bilden för några veckor sedan tänkte jag att nu orkar jag inte mer. Nu har jag kämpat på i 5 veckor med amningsträning, sond, flaska, och det där eviga pumpandet. Det har varit bland det jobbigaste jag har gjort. Igår efter 1 h pumpande med maskinen från helvetet, kände jag hur ögonen började fyllas med tårar när jag såg att det bara kommit knappt 30 ml. Jag har försökt A L L T jag orkar. Ligga en hel dag i sängen med Lou på mig hud mot hud, värma brösten, äta & dricka & sova så mycket som det går, torrpumpa varannan timma, prova alla storlekar på pump, testat annan pump osv osv osv. Nu lägger jag ner. Jag sa till min sambo igår att jag nog inte orkar mer nu. Han sa att jag inte ska se det som ett misslyckande, utan istället hur mycket jag kämpat dessa veckor.

Det är svårt att förklara. Innan jag fick barn tänkte jag bara att ÄSCH det är väl bara att ge ersättning. Men det har för mig varit så extremt jobbigt att inte kunna leverera? Jag vet inte varför jag inte bara kan känna att det är ok att ge upp och att det går jättebra med ersättning. Jag vet verkligen inte? Sen vi började fylla ut med ersättning har jag ändå krigat på med pumpandet i samma anda och lyckats frysa ner överflödet så nu kommer hon ändå att ha lite mjölk varje dag i typ 2 månader. Det var det som krävdes för att jag skulle känna att det var okej. Jag tror att varje droppe mjölk i frysen har fått minst en tår.

Men istället för att må dåligt över det här så ska jag försöka njuta av att slippa sitta i timmar och slippa känslan av att mina nipples blir avslitna. Men nu ger jag upp. Nu ska jag spendera min tid med min dotter istället för en pump. Det känns faktiskt väldigt bra.

When I took this picture a few weeks ago, I thought that now I can not do this anymore. Now I have been fighting for 5 weeks of breastfeeding, sonde, bottle, and that eternal pumping. It has been among the hardest things I have done. Yesterday after 1 h pumping with the machine from hell, I felt how the eyes began to fill with tears when I saw that it had only reached less than 30 ml. I have tried E V E R Y T H I N G I can endure. Lie a whole day in bed with Lou on me skin on skin, warm the breasts, eat & drink & sleep as much as it goes, dry pump every other hour, try all sizes on pump, test other pump etc etc etc. Now I’m giving up. I told my man yesterday that I probably can not do it anymore now. He said I should not see it as a failure, but instead how much I fought these weeks.

It’s hard to explain. Before I had children, I just thought that whatever, it’s just to give them formula instead. But it has been so hard for me to not be able to deliver? I do not know why I can not only feel that it’s ok to give up and that it’s going to be ok with formula. I really do not know? After we started filling out with formula, I have nevertheless struggled with pumping in the same spirit and managed to freeze the overflow so now she still has some milk every day for like 2 months. That was what I needed to do so I could feel that it was okay. I think every drop of milk in the freezer has got at least one tear.

But instead of feeling bad about this, I’ll try to enjoy not sitting for hours and get the feeling that my nipples get torn apart form my body. But now I give up. Now I’ll spend my time with my daughter instead of a pump. It actually feels very good.

LATEST FROM BRING SPORTSWEAR