ÄR JAG FÖR LYCKLIG?

Vakna före den här och sitta och vänta in henne!

Ibland saknar jag hur jag bloggade förut. Det fanns mycket djup och tankar i min blogg. Nu känner jag mig lite mer som en person i en rosa bubbla, som jag hade lite svårt att relatera till för några år sedan. Dock saknar jag inte att må dåligt. Min senaste ”stora dipp” var nog under graviditeten och det kändes så privat och för tungt för att dela just då. Bloggen har dock varit mitt verktyg för att ventilera under så många år, och det känns lite tomt att inte göra det? Såklart delar jag funderingar och dåliga dagar, men jag mår väldigt bra nu. Sådär bra som jag aldrig trodde att jag skulle må. Det är en magisk känsla jag aldrig trodde att jag skulle uppnå.

Lou har verkligen öppnat en ny värld för mig. Att få vara familj med världens bästa kille. Att ha ett hem som är vårt. Det är för mig overkligt. Ibland tänker jag på framtiden och syskon till Lou. Jag vill så gärna få barn igen men jag är också lite rädd för graviditeten och att få tillbaka den tunga känslan i bröstet som är alldeles för bekant. Och oron. Nu kanske det blir en helt annorlunda situation och inte massa blödningar, missfallsoro pga det, oklara provsvar och skräck över om jag har cellförändringar. Jag tror dock att det kommer finnas en annan djup oro. För att föda tidigt. FÖR tidigt. Det är 50/50 chans. Vi har det så himla bra nu, är det värt att chansa på att riskera det men eventuellt få det ännu härligare? Drömmen om en större familj.

Det är ju inte alls aktuellt nu men tanken finns ändå där för framtiden. Sen ska man absolut inte ta något för givet att det ens blir så. Jag är så himla tacksam över Lou bara men jag vet ju hur viktigt det varit för mig med mina syskon och drömmen är att kunna ge Lou samma sak.

Hoppas att jag kommer vara lite modigare om jag blir gravid igen och dela hela resan med er. Kändes så konstigt att undanhålla något så stort för er förra gången. Kändes som jag hann vara gravid här i typ en månad innan fröken inget tålamod kom ut, haha!

Är det någon av er som fött prematurt och fått ha specialistmödravård sen?

Det var så inte min tanke med det här blogginlägget, men jag kände bara för att öppna locket lite 🙂

19 reaktioner på “ÄR JAG FÖR LYCKLIG?”

  • Lovisa skriver:

    Förstår din oro till hundra procent. Min son är 5 månader & jag är i samma tankar som dig, dock föddes han inte för tidigt.

    Till din fråga angående att föda förtidigt & vara inkopplad med specmödrarvården. Min mamma födde sitt första barn i vecka 29+5. Jag var nummer två & föddes inte för tidigt. De hade då extra koll på henne, men sen mina resterande sex syskon hade det inte extrakontroller då allt gick superbra. (Ja vi är en stor familj med 8 barn, helsyskon).
    Jag kan inte förstå hur min mamma orkade igenom så många graviditeter & vågade igenom sig de. Jag är mer utav en nojig person som alltid tänker de värsta först.
    Det var fint av dig att dela med dig av dina tankar, det är nog verkligen många som tänker som likadant. Kram!

  • Katarina skriver:

    Lou är den vackraste bäbis jag har sett. Otroligt vackert barn.

  • Karin skriver:

    Vad fint att du delade med dina tankar. Och visst blir livet/värderingar osv annorlunda när man får barn. Personligen tyckte jag ärligt talat att det var ganska skönt att få barn eftersom det ledde till att jag slapp fokusera så mycket på mig själv. Efter barnen är jag så mycket tryggare med mig själv och mer ”hemma” än vad jag varit tidigare. Det har också gjort att jag vågat ta tag i saker som jag inte velat/vågat ta tag i tidigare. Det är dock en annan historia☺
    Är så glad för din skull att du är nöjd med livet❤

  • Matilda skriver:

    Jag delar ungefär samma tankar som dig vad gäller syskon till min 4 månaders (tror det är många fler som har orostankar kring detta). Jag fick en förlossnogsskada när jag fick förlösas med sugklocka och även om det läkt ihop fint och jag inte har några besvär är jag såklart orolig över att gå igenom en förlossning till och kanske inte läka lika fint igen. Jag har fått alternativet att kunna välja kejsarsnitt men det känns som en pest eller kolera situation…
    En dag hoppas jag ändå att vi vågar skaffa fler barn!

  • Johanna skriver:

    Du kan inte vara för lycklig 🙂

  • Fia skriver:

    Min dotter var inte prematur men liten vid födseln, i samma storlek som en bebis född i v32 så denna graviditeten blir det mer regelbundna kontroller på spec mvc från v26 men det är bara skönt att de har mer koll på oss båda 😊

  • Ella skriver:

    Hei, (håper du forstår norsk 🙂 ) jeg kommenterer vanligvis aldri men det føltes riktig nå. Ikke leser jeg mange blogger heller, men begynte å følge deg da du fikk en datter en uke før meg. Syns det er spennende å følge med på Lou sin utvikling og kjenner meg veldig igjen da jeg også fødte for tidlig.

    Jeg forstår veldig godt hvordan du føler det, jeg fødte mitt første barn fem uker for tidlig og hun var veldig liten, det var et stort sjokk! Jeg som ikke hadde skiftet en bleie en gang. Ble en tøff start med keisersnitt, uker på sykehus, sonde, pumping, vektkontroll osv. Tankene min vandret også raskt på barn nummer to, ønske om en større familie og et søsken til min datter etterhvert, men kjente at jeg grudde meg da jeg var redd for at det samme skulle skje igjen. Redd for at neste barn kom enda tidligere eller ikke være frisk, alt hadde jo gått så bra sist selv om hun kom tidlig og var liten. Da jeg ble gravid igjen fikk jeg veldig bra oppfølging, men tross det fødte jeg for tidlig igjen og denne gang 9 uker før. Det har vært veldig tøft å oppleve det samme en gang til. Alt har gått bra med barnet denne gangen også (det gjør det jo som oftest) men frykten jeg har kjent på begge ganger (før fødsel, under fødsel og etterpå) har preget meg mye mer enn jeg trodde. Er veldig glad for at alt har gått så bra, men har fått en alvorlig fødselsdepresjon i etterkant.

    Dette ble veldig langt.. det jeg ville si var; når tiden er inne (om du ønsker et barn til) Be om god oppfølging av lege/helsestasjon, fortell hvordan du har det og om du er redd. Det er en liten sjans for at man føder for tidlig igjen, men det er også stor sjanse for at du ikke gjør det.

    Ønsker deg og din fine familie lykke til!

  • Sandra skriver:

    Hej! Jag förstår din oro. Jag födde min första lilla bebis i vecka 33+1 på BB Stockholm 2015 och vi var på Neo i Danderyd i typ två veckor och hade hemsjukvård i ytterligare 4 veckor. Han vägde drygt 2 kg, allt gick bra trots att det var ganska mycket med cpap och sond i början och jag upplevde att vi fick bra vård/stöd. Min andra bebis kom vecka 36 + 4 nu i juni. De hade bra koll på mig inför andra barnet och såg att livmodertappen krympte ”för snabbt” så jag blev sjukskriven på slutet och vilade mycket. Annars hade nr 2 säkert kommit ytterligare någon vecka tidigare. Med bebis 2 fick vi vara kvar 3 dygn på BB och sen åka hem. Så skönt! Maila om du vill veta mer. Kram

  • Vera skriver:

    Hej, jag födde inte för tidigt med låg med vår dotter på neo intensiven i 7 veckor och de är väldigt duktiga där. De har räddat bebisar som är födda i vecka 25 och endast har vägt 500 g, ett smörpaket. Tekniken går framåt och att du bor i Stockholm är verkligen ett plus om du skulle föda alldeles för tidigt då man hamnatr på KS.

    Vår dotter som är 3 månader har fortfarande sond, har du några tips på hur man går från sond till att äta på flaska?

  • Jessica skriver:

    Jag har en dotter på 15 månader och känner också att jag lever på ett piffigt rosa moln. Men, och det här är av omtanke för att vi ska ta till vara på tiden), mins föräldrar säger alltid; ”Små barn, små problem. Stora barn, stora problem”. Jag vill inte tro att de har rätt men det räcker ju med att tänka tillbaka på sin egen tonårstid för att förstå att en förkylning/ magsjuka/ raseriutbrott osv. är små problem jämfört med vad som garanterat kommer komma, oavsett hur mycket vi anstränger oss som föräldrar🙈

  • Anna skriver:

    Jag födde min första i vecka 33+4, andra i v 38+0 och tredje planerat snitt v. 38+3. Jag hade också tunga tankar, kände mig stressad och allmänt orolig (blandat med glädje och harmoni) under min första grav men det blev inte lika under dom andra två tack och lov. Att föda i vecka 34 är inte så fasligt tidigt enligt sjukvården så jag fick ingen specialistmödravård. Däremot så blev jag tagen på allvar om jag ringde in och var orolig. Så jag fick ändå till några extrakontroller so to speak 😉 Jag kan starkt rekommendera att prata med någon för att få bearbeta det hela så slipper man känna sig orolig inför en eventuell andra graviditet. Jag gick till Louise Hallin i Stockholm som både är kunnig inom förslossningsvården och en grym terapeut. Det krävdes bara ett par träffar för att komma på bättre tankar 🙂 kram!

  • Bella skriver:

    Att få barn är verkligen det bästa i livet. Det är då man förstår varför man finns till känns det som. Inget annat kändes viktigt för mig när jag fick min son. Det enda jag ångrar är att jag inte ville ha ett syskon till honom. Min förlossning gjorde så fruktansvärt ont för jag fick epiduralen så sent, så den hann aldrig hjälpa innan han föddes. Vågade inte bli gravid igen pga det. När jag läst om andras förlossningar nu så förstår jag att det kunde blivit en bra upplevelse om de bara gett mig epiduralen i tid. Men nu är min son stor och om jag skulle skaffat barn igen så skulle jag ha två för att de skulle vara så nära i åldern som möjligt. Ångrar verkligen att jag inte gav min son ett syskon och nu är det försent. Om ni går i syskon tankar så skulle jag tipsa om att ha de ganska tätt så de kan leka ihop och kunna umgås som du och Victoria.

  • Jennifer skriver:

    Hej! Tack för en grym blogg och podd❤️
    Jag födde min son i vecka 30+2 i somras. Kom som en chock från ingenstans. Hade en bra graviditet utan infektioner eller dylikt. Har alltid varit en väldigt ”frisk” person, idrottat mycket och har därför alltid känt att min kropp är stark. Nu känner jag inte så längre och det är nog den värsta känslan såhär i efterhand. Är så besviken på min kropp som inte höll en full graviditet.
    Har också mycket tankar kring ett andra barn. Är så orolig inför nästa graviditet. De har dock försäkrat mig om på min MVC att det blir många fler kontroller och troligtvis sjukskrivning mellan vecka 24-32. Det känns tungt att veta på förhand då jag gillar att jobba och är mån om min karriär (även om familjen går först såklart). Man får kanske se det som att det är en kort period av ens liv som eventuellt får uppoffras till sjukskrivning och eventuellt lite neo-tid igen. Det kändes ju trots allt SÅ värt det denna gången. Därutöver vet jag många som fött tidigt första barnet och sedan föder fullgångna barn andra gången. Fick tips från en förlossningsläkare att inte vänta för länge med andra barnet, att det bara blir värre om man drar ut på det pga rädsla. Det tipset tänker jag följa.
    Heja oss som fött för tidigt❤️

  • Evelina skriver:

    Känner igen det du skriver om rosa moln! Jag kan ibland känna mig nästan ”ointressant” inför mina vänner för jag är bara… Lycklig? Haha nä inte riktigt så, men, det är som att alla små och stora bekymmer blir så obetydliga, så oviktiga, sen sonen föddes. Jag har halvt omedvetet tagit avstånd från personer och annat som inte gett mig 100% bra energi. Det är underbart att vara förälder, men fasiken så tufft ibland också! Jag saknar inte heller hur jag kunde må tidigare, men man är fortfarande lite ovan på något vis med all denna lycka… 🙂 <3 Kram och tack för bästa bloggen och podden! PS. Idag ska jag åka och inhandla den fina färgen ni valt till Lou’s rum! Både jag och min kille blev helt kära i den när vi såg dina bilder, så tack för att du delade färgkoden 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LATEST FROM BRING SPORTSWEAR