Idag blev jag påmind om att det är internationella prematurdagen. Wow vad jag är tacksam över hur allt gått. Kan inte glömma paniken jag fick det ögonblicket jag förstod att jag skulle föda. Jag hade ingen koll på prematurer och mitt hjärta stod nog still från att jag födde henne tills jag fick åka till avdelningen och höra hur allt var. Jag var i sån chock då, och det var nog lika bra för inga känslor kom till ytan fören jag fick höra allt.
Är så otroligt tacksam över den svenska vården och neonatal avdelningen. Vilket hästjobb dom gör! Vår första tid blev på Danderyds & SÖS och sen med hemsjukvård från Karolinska men det var en fin tid även fast den kantades av mycket oro <3 känns så sjukt nu i efterhand. Idag tänker jag mycket på änglaföräldrar som inte haft samma tur. Mitt hjärta brister på riktigt när jag läser & hör om deras historier för det hade lika gärna kunnat vara vi. Idag skickar jag massa kärlek till er och alla andra som fått prematura bebisar som vet känslan. Kärlek till er!
