FÖRSTA 10 DAGARNA – amning, sömn etc

Nu har den här lilla gullisen varit med oss i 10 dagar! <3 Som ni vet har jag varit väldigt osäker kring amningen (HÄR kan ni läsa om min amning med Lou) och var redan från start ganska säker på att jag inte skulle ge det ett försök. Tyvärr tappade jag väldigt mycket av första tiden med L och det gör mig fortfarande ledsen när jag tänker på det då jag mådde väldigt dåligt över hela pumpa/amma-situationen. Den här gången har jag inte känt av några babyblues eller liknande och jag tror att mycket av mina tuffa känslor beror på pressen att leverera mjölk sist. Det var också en annan situation eftersom Lou var tidig och hade omogna tarmar. Kände att jag var tvungen att ge henne det. Svårt att förklara men där och då kändes det som det enda viktiga i livet typ. MEN denna gång då? Tula blev ju inte prematur så därför kändes valet självklart för mig på BB. Ingen amning sa jag direkt. Vi fick en flaska efter att hon kommit ut och sen dess har hon druckit ersättning 100%. Det har fungerat så sjukt bra hittills och jag är väldigt glad i det beslutet och har njutit helt och fullt av vår första tid ihop. Förut fick man ju piller på BB för att stoppa produktionen men pga så mycket biverkningar har man slutat med det. Nu får man istället information om att bära tight sport-bh och vänta ut det. Jag kan säga att det blev lika spända bröst som sist trots att jag inte rörde dom med pump eller barn, och dom gick seriöst upp till hakan haha. Jag fick pumpa lite grann för att få bort det värsta trycket och duscha varmt. Det var värst 1-2 dagar och annars har det inte gjort speciellt ont. Jag läcker fortfarande mjölk men kör pads och tight sport-bh dygnet runt. Jag gjorde misstaget att köra utan när jag låg hud mot hud första dagarna, så tror det gjorde att produktionen kom igång. Nu ligger hon mer på min mage istället! Vi ger NAN 1 organic. Samma som till Lou. Ger också Semper D-vitamin med bakteriekultur. När Lou var liten fanns det bara separata magdroppar men nu är det ihopslaget som jag förstått det. Det har funkat toppen so far! 🙂

Sömnen då? Här tänkte jag att vi kör på samma som vi gjorde med Lou men blev snabbt varse om att alla barn är olika. Lilla T sov superbra första natten i egen säng bredvid vår säng. Gud vad smidigt det här gick då tänkte vi. Efter det slutade hon sova på natten och ville äta/snutta hela natten och vi fattade inte riktigt vad vi skulle göra eller vad hon ville. Vi körde skift så en fick sova och Lou vaknade supertidigt alla dagar så det blev inte mycket sömn. Efter det började vi försöka införa lite bättre rutiner (äta var tredje timme och ge napp mellan på dagen + ha ljust och livat på dagen och mörkt och lugnt på kvällen och natten) och det blev ändå inte bättre på natten tills jag kände att fan, hon kanske inte vill ligga ensam? La henne bredvid mig i sängen och vips så sov hon. Inte rocket science kanske men Lou var aldrig så, så för oss var det nytt haha! Så tills iförrgår har hon sovit utan nest bredvid mig i sängen och det har gått hur bra som helst. Hon har bara vaknat för att äta nån gång per natt och sen somnat om direkt. Jag har varit så rädd för att sova bredvid en sån liten men verkar ha instinkter trots allt och vaknat med jämna mellanrum. Sen i förrgår provade vi lägga henne i nest bredvid oss och då fungerade det så det är vår sovsitutation just nu. Igår sov hon halva natten i sin säng sen mellan oss i nest 🙂 Provar oss lite fram men såfort vi märker att hon inte vill vara ensam får hon vara nära. Nu har hon börjat somna för natten vid 19 varje kväll och det är vår läggtid för Lou så just nu är det sjukt bra synk här hemma haha. Minns att det var superlätt med Lou också tills hon blev typ 4 månader och då behövde sövas så vi får se hur det går här. Försöker i alla fall att låta henne komma till ro själv så att hon har bra verktyg att kunna somna själv framöver. Kommer göra på samma sätt som med Lou och hoppas att det funkar lika bra.

Lou somnar alltid själv (förutom om hon är jättesjuk) och jag var väldigt noga med rutiner för henne från start. Sovtider etc kommer sen vid 4 månader, nu försöker jag bara att lära Tula skillnad på dag och natt och ha samma läggtid varje kväll som ser likadan ut. Jag skriver jag för att jag styrde våra rutiner sist och min kille gjorde exakt som jag sa haha. Han litar på mig helt där! Minns när jag skulle iväg och skrev ett helt schema till honom som han behövde följa till punkt och pricka och hade typ förhör med honom sen stackarn. Men trots att jag var lite väl hård kanske så är vi tacksamma för det nu och det känns skönt att vi kan ta med oss det nu med andra barnet. Sen om det fungerar får vi se längre fram 🙂 Kämpade som fan med Lou och är så glad att det fungerade för ni ska veta hur enkelt det gör livet med två barn att bara kunna lägga henne.

Det var en liten update härifrån. Kommer uppdatera mer om hennes rutiner etc när hon blir lite äldre, men jag har redan börjat lägga ner henne när hon halvsover efter mat så hon själv kan somna utan att få in vanan att behöva bli buren etc för att komma till ro och det fungerar jättebra nu i alla fall och hon är en lugn och tillfreds bebis. Tula var så lugn när hon föddes att dom var tvungen att kolla hennes syresättning så hoppas att det bådar gott för framtiden haha men vi får väl se 😉

31 reaktioner på “FÖRSTA 10 DAGARNA – amning, sömn etc”

  • Sara skriver:

    Hei,
    Hvordan lærte du Lou å sovne av seg selv? Hva slags rutiner hadde dere? Kan du skrive et innlegg om det?

  • Ll skriver:

    Alla barn är olika men vi vuxna vill ju ha närhet när vi sover så varför skulle inte barn behöva det? Tror själv inte på träna bort ett sånt behov, kände att när jag lyssnade på mina barn så slapp man onödiga fighter och scheman och allt blev mer harmoniskt för alla
    Blev lite ledsam av detta inlägg faktiskt

    • P skriver:

      Kanske för att alla barn OCH föräldrar är olika? För att (nästan!) alla gör vad som är bäst för sitt barn, vilket innebär att vissa val är bättre för föräldrar och därmed bättre för barnet? Sover föräldrar dåligt med barn i sängen är det väl bättre att föräldrarna kan sova bra och därmed orka mer på dagarna?

      Har vi inte kommit längre än att vi forfarande ska ifrågasätta varandra? Jag försökte inte ens amma mitt barn, detta för att jag ville skapa de bästa förutsättningarna som nybliven mamma och amningen redan innan barnet var fött gav mig stor ångest. Kanske svårt för andra att förstå, men det härliga är att nu varken behöver förstå eller ifrågasätta det. Jag sätter mitt barn framför allt och fattar mina beslut utifrån det. Jag känner full tillit till att Alexandra gör likadant. Utan ett behov att ifrågasätta henne.

      Att en barn kan komma till ro och somna (PLUS) somna om själv är väl inte till nackdel för någon? Det betyder inte att man lär barnet det genom att lämna det ensamt att skrika sig till sömns. De skapar sig en egen trygghet snarare, och är trygghet fel? Är trygghet enbart att konstant leva på sin mamma med bröstet i munnen? Och nej det kanske inte är för alla barn att kunna somna själv (mitt barn somnar efter ett år fortfarande inte bra på något sätt, minst av allt intill oss tyvärr).

      Sluta ifrågasätta andras val om ett barn faktiskt inte far illa, här finns INGENTING som tyder på det. Är det något man faktiskt undrar kan man fråga utan att lägga någon värdering i sin fråga om vad man själv tycker att amning eller trygghet innebär.

      ?????????

      • Li skriver:

        Minsta synpunkt som inte är ett hejarop är inte kritik. Skrev 0 om amning utan reagerade på självsovandet såvida barnet inte är ”jättesjukt”. Jag tyckte inlägget lät rätt hårt och hon skrev ju själv att hon är hård och kämpat massa med sovschemat. Gillar allt jag läst här so far 🙂

        Influensern margaux har faktiskt filmat och lagt ut en vlogg där hon lät sonen gråta sig till sömns, så låtsats inte att det inte händer. Debatter och åsikter om sömnmetoder är självklart öppen på öppna forum..

        • P skriver:

          Kommentaren kring amning är en del av övriga kommentarer, samt i det stora hela hur dessa två ämnen alltid ska ifrågasättas.

          Det handlar inte om att man inte kan ställa frågor, det handlar om HUR man skriver det. Vad var din tanke med att skriva att du blir ledsam av inlägget? Trots att Alexandra inte någonstans nämnt hur hon gjort för att Lou ska somna själv. Hade hon, som Margaux, skrivit om ex 5min metoden hade det funnits något att sakligt(!) kunna fråga om. Att du blir ledsam ger inget mer än dåliga känslor för Alexandra (som förhoppningsvis kan bortse från det).

          När folk ska skriva kommentarer utifrån att ens eget sätt är det enda rätta blir det bara fel.

          När vi gjort som du med vårt barn är det KAOS. Han somnar aldrig, dvs kan stanna uppe till 02 utan problem. Det är skrik, det är gråt och det är hemskt för alla iblandade att ”följa honom”. För han hanterar inte det själv, även om han för min del gärna fått somna intill mig i soffan. Men detta innebär inte när att jag antar att vårt sätt är det bästa sättet för alla, att hålla någorlunda fasta sovtider.

          Kan ju tillägga att jag inte är en person som i övrigt ser problematik kring att influencers ifrågasätts kring olika grejer. I detta inlägg och i denna diskussion ser jag dock ingen poäng med negativitet kring val av hur Tula matas eller hur hon sover – det har inte med någon annan att göra.

        • Alexandra Bring skriver:

          http://alexandrabring.se/2018/08/14/lou-somnar-sjalv/ Här kan du läsa mer om vad jag gjort med Lou. Skulle aldrig låta mina barn skrika sig till sömns. Alla barn är olika men Lou har mått så bra av sina rutiner och är extremt trygg 🙂 Däremot om vi ruckar på rutinerna eller försöker lägga henne nån annanstans än sin säng som hon är trygg i kan hon bli ledsen, därför är vi alltid hemma när det är hennes sovtid och jag har varit ganska låst sen hon föddes men eftersom hon varit tryggast så har vi kört på det!

    • Elmira skriver:

      Nej, min man och jag har en 2.10 säng just för att vi inte vill ha närhet när vi sover haha ? När man ska sova ska man sova, inte mysa, är VÅR tes. Och vår bebis sover gott i sin egen säng hon med (sedan fyra månaders ålder).

    • Sofia skriver:

      Haha va? Jag vill verkligen inte ha närhet när jag sover. Jättekonstigt påstående att alla vuxna vill ha närhet när de sover?

  • Isa skriver:

    Nu kommer jag säkert få massa påhopp pga ”alla gör som de vill” men bara genuint nyfiken – varför vill man inte ens försöka amma? Att amma är det mest naturliga som finns. Varför struntar man i att ge barnet möjligheten? Det första barnet brukar göra när det är fött är att söka efter bröstet. Ja JAG VET att alla inte vill pga olika orsaker. Men är det liksom pga ens egna frustration eller rädsla att misslyckas eller förstöra sina bröst? Ja jag har erfarenhet av tuff amning jag med. Vi hade BÅDE bröst och flaska pga amningen tog tid att få att funka.

    • Selda skriver:

      Troligtvis på grund av dålig erfarenhet av det? Har du inte läst inlägget? När min dotter föddes så mådde hon så dåligt och låg på neonatala i 10 dagar, nedsövd, låg i respirator och sondmatades. Jag blev väckt var tredje timme för att pumpa. På grund av all stress och psykisk påfrestning fick jag en ansiktsförlamning. När vi väl kom hem mådde jag så jäävla dåligt, hade förlössningsdepression och dottern åt inte ordentligt vid amning. Till slut orkade jag inte. Orkade inte ta striden. Vi gav ersättning och jag blev ifrågasatt av alla. Jag ljög och sa att min mjölkproduktion var låg. Sanningen var den att jag inte orkade. Så ifrågasätt inte någon annans beslut. Det är definitivt upp till var och en. Man vet inte vad andra går igenom.

      • Alexandra Bring skriver:

        Tror inte det går att förstå tiden på neo om man inte varit där. Då var vi ändå väldigt skonade. Känner med dig ❤️❤️❤️

    • Emma skriver:

      Bröstet ger ju även tröst och trygghet tänker jag. Så flaska kan inte ersätta det helt. Bröstet kan du ju erbjuda mer i tid och otid än en flaska som ska förberedas. Och nej – amning är inte lätt alls. Med min etta var det väldigt svårt, med tvåan väldigt lätt och helt annorlunda!

      • Sandra skriver:

        Fast en bebis som aldrig fått bröstet vet inte vad de missar? De tröstas av nappen, tummen eller något annat. De kan inte sakna något de aldrig haft?

        Happy mom, happy baby!

    • Alice skriver:

      Läste du inlägget alls? Alexandra skriver ju att hon även nu, 2 år efter att hon försökte amma senaste gången, mår dåligt av att tänka på den upplevelsen. Där har du ditt varför.

    • P skriver:

      Det kanske är det mest naturliga i världen för dig, det betyder inte att det är det för alla andra? ?

      Du kanske kanske orkade ta dig igenom allt kämpigt med det, det kanske inte alla andra orkar och samtidigt vara den förälder man vill vara? ?

      Det kanske inte handlar om att man tar ifrån barnet en möjlighet, det kanske handlar om att ge både sig själv och barnet ANDRA möjligheter? ?
      Ex att båda föräldrarna kan vara lika delaktiga, att båda föräldrar därmed orkar mer, att mamman och därmed barnet slipper stress/oro osv.

      Bra kämpat av dig! Men det betyder inte att samma sak är lika självklart för andra.

    • Åse skriver:

      Varför ska alltid någon komma med dessa kommentarer?
      Det är år 2020, har vi inte lärt oss något!? Man gör vad man vill. Kul att det gick bra för dig att amma och vad härligt och kul att höra att Alexandra kan ge sitt barn en bra ersättning. Allt handlar inte om amning, inget förstörs eller blir sämre av att ge ersättning.
      Jag gav min tvååring ersättning och han är idag den friskaste, härligaste, mysigaste och tryggaste lilla person som finns.

      Kärlek kommer inte via ett bröst/flaska, kärlek kommer via kärlek från sina föräldrar!

  • Emma skriver:

    Jag har två barn, de är 4 och 7. Så totalt olika samt att behoven ändras med tiden. 7-åringen är väldigt orolig av sig och sover hos oss varje natt (vilket är jobbigt ja, men hen behöver det). Hen var väldigt smidigt som bebis, sov och somnade bra osv. Jag tror mycket på ödmjukhet, följsamhet och att inte ge sig själv för mycket credd. Alla vi föräldrar kämpar med olika saker och en del saker är lättare för vissa och svårare för andra.

    • Ll skriver:

      Håller med. Just därför tror jag inte heller på att träna bort saker med skrik å gråt mm. För till slut när det ”sitter” kommer det kanske en annan period barnets liv som gör att man får börja om på noll igen …
      Mina barn somnar ibland hos oss i soffan, sen bär vi i dem. Ingen gråt eller tårar å man kan mysa ihop innan de sover

  • Penny skriver:

    Hur har du lyckats få Lou så trygg att hon somnar själv? Vår son som är 21 månader sover i egen säng i eget rum men hade aldrig klarat att somna själv. Efter han druckit upp sin flaska så får vi sitta kvar och hålla handen tills han somnar.

  • Julia skriver:

    Jag tycker faktiskt en del av er borde tänka över hur ni formulerar er, särskilt när man skriver till någon som är nyförlöst. När jag fick mitt första barn kände jag mig i grunden trygg i mina beslut men det är ändå svårt att värja sig från allas åsikter och pekpinnar, det går liksom inte att göra alla nöjda. Sen visst, detta är en blogg där man som läsare bjuds in i privatlivet så man ska såklart få kommentera dess innehåll men tycker ändå att det känns märkligt att antyda att Alex barn får gråta sig till sömns osv pga att hon vill skapa fasta rutiner. Jag kan då inte se att hon skrivit något som tyder på det.

    Sen gällande amning så har hon ju varit väldigt öppen med tidigare erfarenheter och mot den bakgrunden är det väl inte så svårt att förstå valet att inte vilja amma?

    Jag väntar tvillingar med bf i maj och har en dotter som är lika gammal som Lou. Hon kan fortfarande inte sova själv mer än några timmar och då i spjälsäng intill vår säng, och hon har aldrig kunnat somna själv, någon (helst jag senaste månaderna) måste ligga bredvid. Vi har provat det mesta men accepterat att det är så här hon funkar, hon behöver mycket närhet. Har lite panik över hur detta kommer funka efter tvillingarna kommit och blir därför rejält avundsjuk på Alex situation ? Men barn är olika helt enkelt!

  • H skriver:

    Vill slänga iväg lite kärlek till dig Alexandra. Jag följer dig båda här och på insta och tycker du verkar som en väldigt genuin person och en mamma full av kärlek och ödmjukhet inför dina barns behov. Förstår inte varför en del människor ska hitta fel i allt, riktigt tråkigt. Det krävs inte många insta-stories eller blogginlägg för att se att Lou är så älskad och att Tula nu är del av det med.

    Jag tycker du är en riktig förebild som jag är säker på uppfostrar två underbara tjejer som är starka i sig själva och vet att de har föräldrar som stöttar dom. Skit i alla som är så duktiga på att ha åsikter och kör ditt race.

    Dessutom har du bäst smak i mat, där visar du fan vad influencer står för. Halva min matlagning är influerad av dina recept!

    Ps. Ni är så jävla sköna i er podd, love it

  • Linnéa, stolt bonde från Småland skriver:

    Man ska göra det som känns bäst för en själv o skita i vad andra tycker o tänker! Precis som Alexandra!! Det är därför jag uppskattar denna blogg så mycket!
    Öppenheten, enkelheten o elegans?

  • Sofia skriver:

    Fint att du delar med dig både av högt och lågt. Vill så gärna ha barn, jag och sambon har försökt i två år och precis börjat få hjälp. Men är såå rädd för allt kring graviditet, förlossning och hela köret. Hoppas jag lugnar mig under tiden ? Men jag uppskattar att läsa ärliga berättelser, att det inte bara är otäckt men det är inte lätt som en plätt heller. Och framförallt att det är så olika från familj till familj, individ till individ, hur man får allt att funka ? Ingen är ju som jag ?

  • Li skriver:

    Har fått mitt första barn precis & har problem med amningen, ger ersättning och försöker amma men funderar på att sluta amma. Men känns tufft för jag hade en bild av amningen & att det ”bara skulle funka” + förväntningar från andra och alla frågor om amningen hela tiden, var inte beredd på det.

    Har du tid får du gärna skriva ett inlägg om hur ni gör med ersättning, tips & trix för stt det ska fungera smidigt:)

  • Elin skriver:

    Men herregud kräks på alla som ska påpeka hur jävla bra amning är. Vi vet det nu. Men barn får mat och kärlek på annat vis också. Är övertygad att dina barn får allt och lite till av vad man behöver för att bli en bra människa tillslut ❤️ Ingenting av det ligger i amningen! Du är en fantastisk mamma ❤️

  • Emelie skriver:

    TACK för detta inlägg ❤️ Vår lilla är snart 1,5år och jag fick en svår förlossningsdepression när hon kom, mest av alla krav kring amning tror jag nu i efterhand. Började gråta av att läsa ditt inlägg. Kändes som att få en varm kram. Jag har tidigare sagt till min man ”inga fler barn. punkt” men nu känns det ändå som jag vågar glänta lite på den dörren och faktiskt, isåfall, kan ha styrkan att våga säga ”ingen amning” redan på bb. Var så, så rädd för vad alla andra skulle tycka sist. Såpass rädd att jag faktiskt blev sjuk och förlorade så mycket värdefull tid med vår förstfödda lilla tjej, det kommer förevigt vara ett ärr i mitt hjärta. Tack!! Kram du är grym och jag önskar att du alltid vågar vara lika ärlig i din inlägg trots så många viktigpettrar, det gör stor skillnad iallafall för Mig! ❤️

  • Rikke skriver:

    How do you prepare the formula for Tula? Do you have a machine like babybrezza or do you boil water, cool it down and mix it?
    ?

Lämna ett svar till Åse Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.