NERVÖST

Tjena darlings. Här ligger jag i soffan (heheh fick med handen på hjärtat scrolla en bit för att hitta en selfie som inte tillhörde en haul). Har jobbat sååå sjukt mycket på slutet och lite andra projekt utöver det så min kamerarulle är nästa tom. Jag gjorde ju mitt julpaket och det var en hel del roddande men vet ni jag mår SÅ bra av att göra sånt <3 Timmarna flyger iväg. Men också såklart tar lilla T mycket mer tid och uppmärksamhet än tidigare. Minns den här tiden så väl och var väl förberedd. Känns väldigt passande med julledigt ihop. Min kille är också ledig så vi i hela familjen ska bara mysa i tre veckor. Bästa julklappen någonsin!

Ibland får man bara feeling att blogga och nu satt jag och tänkte lite och fick världens sug. Men jag och Vickan har ju också en bössa för musikhjälpen i år, vår första. (Hitta den här). Vi ska även gästa buren. Då kom den. Min scenskräck och introverta Alex som blivit på en ny nivå efter Corona dök upp som gubben i lådan, haha! Tänkte först att jag inte ska säga något om det för ibland blir det bara värre av det. Men nu känner jag att nej, helvete, varför utsätter man sig. DOCK är det för ett så bra syfte så det är liksom värt det! Men jag är så nervös för vad vi ska prata om. Hur man heter sig bland folk efter ett 2020 i dvala. Kan man få smsa istället? Haha. Skönt att jag har Vickan med mig i alla fall, hon är bra på kallprat. Jag är ju så otroligt bekväm i sociala medier, så det är egentligen helt ologiskt att jag blir nervös för sånt här. Youtube har faktiskt hjälpt mig lite måste jag säga.

Vet inte vart jag ville komma med det här men kändes lite bättre att lätta på hjärtat. Men det är faktiskt lite farligt med Corona. Jag kände ändå att jag började komma ur min mammaledig/gravid/mammaledig igen-bubbla när siffrorna vände och började känna mig bekväm socialt. Nu är jag veeeeerkligen tillbaka på ruta 1. Drar mig för att ens ta promenader och är väldigt bekväm i tillvaron även fast den är tråkig. Hoppas vaccinet gör lite skillnad så att man snart kan börja röra sig lite bland folk igen.

En mysig sak nu är i alla fall att vi kollar julfilmer varje kväll. Vi har sett en varje kväll senaste veckan. Mellandagarna tycker jag är till för att äta massa rester och julgodis och bara se film. Efter att barnen har somnat, haha. Men innan barn var det filmmaraton jämt! Lou har äntligen nått en ålder där hon kan se en bit av en film i allla fall och underhålla sig själv med pyssel osv. Tula däremot är som en litet plåster. Varje gång nåt låter eller nån går in i rummet (i familjen alltså) flyger hon upp på mig för att krama mig och titta. Men det är så himla mysigt och fint att vara någons trygga punkt. Den största känslan i världen.

En annan sak med den här pandemin är att jag fått så mycket kvalitetstid med min lilla familj. Jag är så glad för den. Ibland känner jag bara att helvete, nu är jag less på det här. Sen säger Lou något roligt och sen ”jag skoja bara” och då känner jag att äh, vi har ju en liten polare här också utöver oss vuxna. Älskar den här åldern så otroligt mycket. Vi skrattar så mycket här hemma. Ser så mycket framemot att leva julafton genom hennes ögon och värld. Pirret man kände i magen på julafton. Tror att hon kommer förstå jul i år och allt vad det innebär. Det är så fint! Barn ger en verkligen perspektiv och hjälper mig att uppskatta små saker så mycket. Det viktigaste är att vi är här nu och har varandra. Och hälsan. Livet.

Nej nu har jag babblat på tillräckligt. Nu är det dags att försöka varva ner trots att min mage är som en virvelvind inför imorgon. Wish me luck!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.