DET HÄR MED ATT AMMA

Enda sedan jag blev gravid har jag känt ångest inför att amma. Jag har pratat lite med er om det. Jag hoppades att det skulle ge med sig under graviditeten, eller åtminstone efter. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag tycker själva amningen och pumpandet är mycket värre än förlossningen och allt efter den. Jag tog den här bilden när jag hade suttit och gråtit med pumpen och försökt klämma ur några droppar mjölk.

När man får ett prematurbarn eller ett barn som inte kan amma, måste man torrpumpa väldigt mycket för att produktionen ska sätta igång. Det går bra till en början men sen, fyfan vilken smärta. Det + varva med att hon ska försöka amma har varit så smärtsamt och jobbigt för mig psykiskt, och är fortfarande det jobbigaste nu. Jag har inte fått baby blues (trodde verkligen jag skulle få det) men när det kommer till amning och pumpning har jag fällt många tårar.

Anledningen varför jag ändå vill amma är för att jag hoppas att det kommer släppa. Men den primära anledningen är att jag vill ge hennes immunförsvar så bra förutsättningar som möjligt eftersom hon är så himla skör. Jag försöker att inte lägga så mycket fokus på hur jobbigt det känns, men jag ville ändå ta upp det. Jag hade ingen aning om att amning skulle vara så mycket smärta och kämpande innan jag blev gravid. Jag vet flera runt mig som nu berättat om hur dom känt samma sak och det kanske bara är jag, men jag upplever inte att så många pratar om det? Man åker hem med bebis och sen rullar allt på typ. Ville bara visa hur det har sett ut här. Men vi kämpar på. Hoppas att det släpper snart och att smärtan minskar.

Nu ska jag gå och hänga tvätt. För jag byter seriöst kläder oftare än Lou byter blöja. En annan sak jag inte visste om amning, det är inte direkt så att dom går in i någon slags off mode mellan pumpandet och amningsträningen. Det är ständigt läckage.

Ever since I got pregnant, I felt anxiety about breastfeeding. I’ve talked a little to you about it before. I hoped it would go away during pregnancy, or at least after I gave birth. I can tell you honestly that I feel breastfeeding and pumping are much worse than childbirth and what came afterwards. I took this picture as I sat and cried with the pump and tried to squeeze out a few drops of milk.

When you have a premature baby or a child who can not breastfeed, you must dry pump a lot to make the production start. It’s fine at first but later, what a pain. That + trying to practice with her to learn how to breastfeed has been so painful and tough to me mentally, and it’s still the hardest thing now. I have not gotten any baby blues (I really thought I’d get it) but when it comes to breastfeeding and pumping I’ve shed many tears.

The reason why I still want to breastfeed is because I hope the feeling will go away. But the primary reason is that I want to give her immune system the best possible conditions because she is so fragile. I try not to put as much focus on how hard it feels, but I would like to write about it. I had no idea that breastfeeding would be so much pain and work before I got pregnant. I know several around me who now told me how they felt the same thing and maybe it’s just me, but I do not feel that so many talk about it? You go home with a baby and then everything is fine. Just wanted to show what it’s been like over here. But we keep on fighting. Hope it will be better soon and the pain will decrease.

Now I will go and fix the laundry. Because I seriously change clothes more than Lou changes diaper. Another thing I did not know about breastfeeding, it’s not like they  go into some kind of off mode between pumping and breastfeeding. There is constant leakage.

98 reaktioner på “DET HÄR MED ATT AMMA”

  • Diana skriver:

    Hej söta
    Amma är verkligen inte lätt. Finns många poddar att lyssna på gällande amning. Alla problem man stöter på och hur man förhindrar etc. Har själv gråtit flera ggr och vart nära att ge upp och mår så dåligt.
    En fråga, varför behöver du pumpa hela tiden om du verkar ha mjölkproduktion (du nämnde att du läcker?).

  • Frida skriver:

    Just tyckte också det var jobbigt just i början. Men smärtan släppte ganska snart och det eviga läckaget gav med sig ganska fort det också. För mig var första veckorna ganska ångestfyllda just för man kände sig otillräcklig men framförallt oerfaren men det släpper 🙂 vi är som sagt många med liknande erfarenhet men man känner sig ändå ganska ensam i stunden. Lycka till 🙂

  • Sofia skriver:

    Måste bara säga att jag verkligen uppskattar hur ärlig du är med allting, det är så fint. SÅ välbehövligt!

  • Sofie skriver:

    Förstår dig. ❤️Kämpar med amningen här med, imorgon blir min lilla kille 3 veckor och väger ännu inte över 3000 gram. Varma Hälsningar från en med såriga & ömmande bröst

  • Elin skriver:

    Min första dotter var verkligen inte prematur (17 dagar över tiden trots igångsättning) men hade extremt näringsbehov (amning). Jag minns hur jag kämpade med sår (kort tungband), svamp (konstant läckage) och utdrivningsreflex när mjölken inte räckte (som syra längs med ryggraden). Det kändes som en evighetslång tid. Men efter ungefär en månad så var det liksom som om allting bara släppte. Jag märkte knappt övergången när allt blev sådär naturligt. Sen ammande jag henne tills hon var 1,5 år. Däremot kan jag inte påstå att läckaget blev bättre. Fick testa mig fram bland olika amningskupor och luftningskupor. En kupa samlade i snitt in 2 dl mjölk första 5 min medan jag ammade på andra sidan. Läck-mjölken frös jag in och använde senare. Jag hoppas det löser sig för dig också snart! Kämpa! ❤

  • Kine skriver:

    Jeg kan så veldig relatere til det her, sønnen min ble født med hjertefeil og måtte også rett på intensiven med nesesonde og alt det som følger med.. Jeg husker (kommer ihåg) alle timene jeg satt og pumpet og hadde tilogmed på alarm midt på natten fordi jeg måtte pumpe, så må man forsøke amme, få i dem mat, det er en evig rundgang.. og minimalt med søvn gjør ikke saken noen lettere. Jeg bestemte meg til slutt for å gå over til morsmelkerstatning, og det var den største lettelsen.. Man må alle gjøre det man kjenner seg komfortabel med, og jeg føler med deg nå, det er tøft! Hang in there? Det blir bedre!

  • My skriver:

    Jag kände exakt så som du känner dig nu! Jag mådde psykiskt dåligt av amningen! Jag önskade att jag hade fått veta att amningen kan vara kämpigt! Vi fick lägga till mjölkersättning då han inte blev mätt på min bröstmjölk! Jag kan säga att jag kände att amningen funkade för mig efter ca 3 månader! Idag får min pojke en flaska ersättning innan läggdags! Det jag vill säga att du är långt ifrån ensam om att kämpa med amningen och man sitter där under natten och ammar med såriga bröstvårtor och tårarna rinner. Du är grym, kämpa på! Det blir bättre! Kram på dig!<3

  • Dixi Wonderland skriver:

    Tycker det är jätte fint av dig att du delar med dig även fast det är ett känsligt ämne och som jag förstår är rätt jobbigt för dig nu. Jag håller tummarna för att det ska släppa och flyta på men kom ihåg att om det inte gör det så är det okej. Var inte arg på dig själv eller tryck ner dig själv. Du kämpar på så gott det går och mer än så kan du inte göra :*

  • JuliadK skriver:

    Hi Alexandra, it’s hard : be brave! Try Facebook breastfeeding groups, they can be incredibly helpful. And also for the pumping, it works better for some women than

    • JuliadK skriver:

      Oups. So to continue, pumping is hard and it doesn’t work for everybody. Since for you it’s not an option : have you tried different breastpumps? They are all different in matters of results and strain they put on your breast. I’ve tried Tommytippee, Kitette and Medela. Medela was the softest on my breast but the one I would get least results. Then it’s so important you find the perfect cup size for your breast, maybe try another one? And omg I feel you for the “few drops” anger : try breastfeeding teas THEY SAVED MY LIFE!!!! And look up foods that help increase the milk production (i.e oats) and those that decrease it (I.e persil). Sending love!!

  • Annika skriver:

    Heja dig! Har själv tvillingar som föddes v 35 o vet hur frustrerande det är när de inte tar bröstet men man ser hur mkt de tycker om att vara där. Det tog fram till runt 3 kg innan det lossnade helt för tjejerna o de började amma bra/ok. Idag är tjejerna 8 v och väger över 4 kg. Hemsjukvård är över o neo har vi bara lite kontakt med ngn gång i månaden. Det vänder Alexandra! ❤ blir också deppig av att pumpa o frågar om det är värt det. Bara du avgör. Idag äter tjejerna var 3-4 h dagtid men på nötterna sover de 4-5 h per gång. Sån skillnad mot 3 som början. Heja dig o er!

  • Heidi skriver:

    Har inte varit något fan av att amma heller. Det kan vara riktigt drygt, speciellt i början, innan man kommit in i det och kroppen vant sig. Tycker att du gör rätt som kämpar på nu, men vill bara säga att det är okej att ”ge upp” om man inte får till det. Vet många som sliter i månader för att ”man ska amma” vilket enligt mig är helt fel. Det är inte värt hur mycket som helst, dagens ersättning är fullt tillräcklig för de små och man
    är en lika bra mamma ändå ❤️

  • Maria skriver:

    Åh vad jag känner med dig! Mina tvillingpojkar kom också för tidigt och jag skulle försöka pumpa igång. Jag satt och grät varje gång och nätterna va hemska. Jag tänkte samma som du med immunförsvaret och höll på i 4 månader utan att de släppte. Jag ångrar idag att jag inte gav upp tidigare kanske efter en månad så om de inte funkar va inte rädd för att sluta för om du mår bättre så blir man också en bättre mamma ❤️ Vet inte om hon har sond fortf men om hon har så är ett tips att ha strumpor på händerna så hon inte kan dra ut den. Stort lycka till med lilla tjejen!

  • Tova skriver:

    Vet precis vad du går igenom! Har själv precis varit igenom samma process då min son föddes 7 veckor för tidigt (idag är han 3 månader). Det gick som i ett det med att (försöka) amma, sonda, pumpa och däremellan hinna sova. Håller med om att det är extremt krävande och ibland känns det som att andra inte riktigt förstår att man fått en jobbigare start. Men kämpa på! Det blir bättre! Och att se den lilla växa är helt fantastiskt (även fast jag gråtit en del gånger jag med).
    Bara höra av dig om du har några frågor eller tankar! Heja dig!

  • Emma skriver:

    amning är verkligen inte lätt…Tycker det är fantastiskt att du fortsätter kämpa och det finns verkligen ingen prestige med amning, gör det som får Dig att må bra.
    Vill tipsa dig om sånt som hjälpte mig mycket och bl.a. att ta kontakt med Amningshjälpen där du kan få kontakt av hjälpmammor som hjälper dig med allt du behöver. https://www.amningshjalpen.se/
    De har även en sluten grupp på Facebook med alla dess tips man kan få och mycket, mycket mer…. Sen finns amningsmottagningar på de flesta sjukhus. Har själv varit på den på Danderyd och fick fantastisk hjälp. Lycka till!

  • Helena skriver:

    Det kommer bli bättre och smärtan går över 🙂 ge det några veckor och sen är amningen det mysigaste som finns! Och väldigt praktiskt att alltid ha maten med sig och det absolut bästa är lillans immunförsvar blir mycket bättre!

    Och ett halvår, eller ett år med ammande går såå sjukt fort, sen saknar man det❤️

  • Desirée skriver:

    Stackare, jag har sån igenkänning på ditt inlägg. Min son är också prematur och jag kämpade med både pumpning och amningsnappar den första tiden. Det var vidrigt jobbigt men så värt det i slutändan.

    Kan tipsa om amningshjälpens grupp på Facebook för att få stöd, även om du inte vill skriva själv finns där otroligt mycket tips från andra mammor i samma situation.

    Gällande ångesten låter det som att det kan vara en släng av D-mer, något många inklusive jag själv drabbats av. Min lilla kille är 2 månader nu och jag drabbas fortfarande av ångest vid utdrivningen ibland men det är mycket bättre än hur det kändes under första månaden. Läs på lite om det här, du är inte ensam! http://bakingbabies.se/2016/05/26/angest-vid-amning/

    Kram och lycka till, när amningen väl fungerar är det otroligt mysigt men vi ska inte plåga oss själva när det finns alternativ.

  • Mickis skriver:

    Åh gulle du <3 det blir bättre, lovar!!! Jag gav ju upp amningen med livia, var för stressad då men med Valle funkade det även om jag kämpade som en tok i början! Du är så grym som kämpar på!! Sen läckaget slutar också så du kommer känna dig normal snart hehe 🙂

    Hon är världens sötaste och massa grattis igen! <3

  • Emelie skriver:

    Amning är en hel vetenskap. Man tror att det bara ska fungera och ljuv musik och fluffiga rosa moln ska infinna sig. Fel! Det är såriga bröstvårtor, läckage, mm Ett heltidsjobb. Skulle varmt rekommendera Amningshjälpen, de är guld. Deras Facebook grupp, sagogrynets blogg, och babybaby.se Du är inte själv ❤️ Långt ifrån, men det blir som sagt bättre ❤️

  • Sera skriver:

    Hej Alexandra! Kämpa på! Min lilla är en vecka idag föddes med snitt och har också haft problem med att komma igång med amningen. Hon gick ner mycket i vikt också vilket ledde tlll ännu mer ångest om att kunna amma och ge henne bästa möjliga. Dock fick vi redan på förlossningen rycka in med ersättning. Läste sedan praktika för blivande föräldrar av Chrapkowska och Wold och fick mindre ångest. Visst att hon får ta del av antikroppar från din bröstmjölk men hennes immunförsvar tränas och blir inte bättre. Så kämpa på för nu. Rekommenderar läsning Kör hårt!

  • Elin skriver:

    Kämpa på!!! Amning är svårt som satan och även jag tyckte det var värre än förlossningen. Har haft tre bröstinfektioner och varit inlagd på sjukhus, pumpat, gråtit, haft amningsnapp i månader, och kämpat. Idag funkar den felfritt och jag är så glad och stolt över mig själv för att jag höll ut. Det kan ta månader att få det att funka men jag personligen tycker det är värt det. Heja heja heja!

  • Lena skriver:

    Du skulle ha upplevt det såå mycket lättare om du bara behövt amma och inte sonda, pumpa och träna uppepå det. Visst det kan va lurigt i början. Men alltså att kunna ligga och mata! Går ju att sova samtidigt nästan. Nej, alltså amning är så smidigt om det funkar, man får ett sjukt oxytocinpåslag också vilket både lindrar ev smärta, får mjölken att rinna till och gör det till värsta mysstunden. Men med en pump… not so much. Så hoppas verkligen att du får uppleva the real deal!

  • Anna Bude skriver:

    Hej 🙂 jag vet exakt känslan. Hade likadant fast min dotter är inte för tidigt född men jag menar amningen. Jag kom in nästan varje natt till min man när jag hade ammat ute på soffan och bara grät. Jag orkar inte längre, nu skiter jag i att amma, men jag LOVAR DIG det släpper. Jag fick ha amningsnapp, på och av titt som tätt, pumpa och amma. Jag trodde jag hade hamnat i en förlossnings depression. Men hormonerna är spridda överallt och kroppen försöker återhämta sig ett en gradviditet på 9 månader/mindre som du och sedan en förlossning. Men det blev bättre efter 3 mpnader så släppte allt för mig.
    Håll ut det blir bättre. Kämpa, kämpa och kämpa ❤️

  • H skriver:

    Hej! Jag har inga egna barn så kan inte dela med mig av egna erfarenheter men vet att en kompis som ammar har sagt ”varför sa ingen till mig att det skulle sluta göra så jävla ont? Jag höll på att ge upp för jag trodde jag skulle dö av smärta men på någir vis föll allt på plats tillslut och nu gillar jag det”. Menar inte att du skall känna press till att fortsätta amma, det är upp till var och en. Men min kompis undrar varför ingen sa det till henne så ville bara dela med mig.

  • Yasmine skriver:

    Kämpa på Alexandra! Det kommer att bli bättre och amningen kommer att gå bra. För dom flesta gör det ont och är jobbigt i början men don’t give up! Du är bäst.

  • Lina skriver:

    Hej!
    Jag kommenterar inte ofta på bloggar men nu kände jag att det behövdes ☺
    Jag födde min son den 28/11 -17 i v. 34+5 och känner igen mig precis med ammningen! Oj så problem vi hade på neo och ont gjorde det så man bara ville gråta när man pumpa och mjölken rann till, som grädde på moset så fick jag ammningsnapp/ vårtnapp för att hjälpa min son och som förstföderska och en förtidigt född son som slutade att andas vid födelse så lyssnar man på de som kan, vårtnapp funkar jättebra men han kan absolut inte amma utan ? så allt är på gott och ont ! Men vi kör på med ammningen då det släppte för oss när han ca 1 månad gammal ! Så vill man så kämpa på tills det absolut inte känns rätt längre ☺ ville nog egentligen bara säga att du är inte ensam ☺ stor kram till dig och grattis till en väldigt söt tjej ❤

  • Caroline skriver:

    Jag delar många av dina tankar. Min dotter tog inte bröstet från start & vi var på BB i fem dagar delvis kämpandes med amningen. Precis som du tänkte jag att jag ville ge henne en bra start med bröstmjölk men också under förutsättning att det fungerade. Jag ammades aldrig & inte heller min bror, det fungerade aldrig för min mamma. Vi hat varit friska barn & har idag inga allergier. Efter 1 mån började jag med tillägg då hon inte blev nöjd. Efter 3 mån var det bara ersättning för att sen övergå till gröt etc.

    Det var mysigt att ha henne vid bröstet men att amma blev aldrig min grej. Bökigt offentligt inte minst.

    Kämpa på så mycket som du känner att du orkar men låt det inte bli en för jobbig grej <3

  • Fredrika skriver:

    Heja dig som kämpar ! Som många kommer säga, det kommer bli bättre !! Efter 15 månaders amning nu kan jag säga det, i början är det inte lätt, det gör ont, är klumpigt och osäkert. Orkar man ta sig igenom det så kommer belöningen sen när man kan njuta av det tillsammans utan smärta. Men bara DU kan bestämma när det inte går längre och du är givetvis fortfarande världens bästa mamma till din dotter när hon dricker flaska. Lyssna på pepp om det motiverar dig men se de aldrig som någon slags prestation för det är det inte. Bara du vet bäst för både dig och din ljuvliga dotter!

  • Sofia skriver:

    Hej du kämpe.
    Jag fick mitt första barn för för 8,5 månader sedan. Han föddes i vecka 34+5. Precis som er fick vi bo på neonatalavdelningen, Danderyd i TRE!!! Veckor?
    Fattar precis hur jobbigt ni haft/har det. Att inte få chans att sova i max en timma i streck. Det ska tas temp, byta blöja, är det en etta, tvåa eller trea! Ammträna, sonda, pumpa. Å sen börjar allt om igen inna man knappt hunnit gå på toa. Det är ju tur att man är överdoserad med kärlek till sitt nya lilla knyte, annars hade nog ingen pallat med detta.
    När jag tänker tillbaka så fattar jag inte hur jag pallade. Precis som du kom det tårar alltför ofta när jag skulle sätta mig å pumpa, då man egentligen bara ville sova.
    Vi fick låna med en pump hem, å där satt jag i lägenheten som var under renovering, å pumpade framför byggarbetarna? Efter sex veckor blev min son av med sonden, å pumpandet var ett minne blott. Min mjölk hade kommit igång å jag ångrar inte att jag kämpade på. MEN , man ska också må bra. Så blir det alltför outhärdligt att hålla på, så är det inte hela världen om du skulle lägga ner amningen. Så lyssna på hur du själv känner, inte hur man ”ska” eller ”bör” göra. Det bestämmer bara DU.
    Hoppas ändå att det släpper snart. För jisses så mysigt det kan vara när aningen funkar.

    Har aldrig någonsin kommenterat en blogg förut. Men du kom upp i mitt flöde på insta, å jag kände igen mig så otroligt mycket från min egen upplevelsel å första tid som nybliven mamma.
    Lycka till med allt☺️

  • Anna skriver:

    Ett tips, om det är segt med den elektriska pumpen, är att skaffa en handpump. Mycket bättre vakuum.

  • E skriver:

    Hej Alexandra!

    Du vet säkert redan det här men dagens ersättning är minst lika bra som bröstmjölken. Min dotter fick aldrig en droppe bröstmjölk och var den enda bland 7 vänners-barn som föddes inom samma period som ALDRIG varit sjuk (hon var det enda ersättningsbarner). Då har vi tagit oss igenom magsjuka och förkylning hemma samt hängt ute på offentliga platser under RS virus tider och förkylningstider. Visst är amning och bröstmjölk bra för mycket, men immunförsvaret hänger inte riktigt på det.

  • Sofia skriver:

    Hej!
    De är verkligen helt okej att känna så. Jag klarade inte av ammningen. Jag sluta efter 4 veckor och gick över på ersättning istället. Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag hade så dåligt samvete. För att jag satte mina ”egna behov” före min dotter. Jag var så avundsjuk på dom som det bara fungerade för. Och mådde så bra i de. Nu vet jag inte hur det är med prematurbebisar men annars blir det inget ”fel” på dom om dom får ersättning.
    Det är ingen idé att må dåligt över det. Den bästa mamman är du när du mår bra. Vi känner inte varann men kram på dig. För jag tror Du behöver en sån.:-)

  • Em skriver:

    Min son kom i vecka 30 så vet allt om hur det är att pumpa och amningsträna. Så jobbigt! Men om du orkar försök kämpa på. Det kommer lossna och då kan du helamma och det blir lättare med tiden! Men om det blir för jobbigt så är ersättning bra det med. Man ska göra det som känns bäst för sig själv. Heja dig!

  • Anna skriver:

    Bröstmjölk är så himla bra, min lilla kille är 8 månader nu och inte blivit sjuk en enda gång. Min sambo har både haft förkylningar och influensan. Men amningen blir så mkt lättare sen. Jag känner inte ens att jag har mjölk i brösten längre, och jag satt och grät i flera dagar innan min amning blev helt bra och bebisen började äta bättre. Lovar dig att allt blir bra sen oxh det är så värt all smärta i slutändan ?

  • Evelina skriver:

    Hej fina mamman! Jag fick total igenkänning när jag läste ditt inlägg. Jag slet i 4dagar på bb med den värsta smärtan i tuttarna, amningsrxperter visste inte varför då tex han hade rätt grepp. Sen hem och tänkte, nu vänder det! Men tyvärr inte. Vi kämpade i 3v och tyvärr gick det så långt att jag inte ville ha honom nära då jag förknippade honom med smärta och att jag inte var tillräcklig. Efter 3v blev jag inlagd på gynakuten med dubbelsidig mjölkstockning/infektion. Väl där beslöt jag mig för att lägga ner amning och börja ge ersättning. Fick piller som stoppade mjölken. Jag fick en lugn och nöjd bebis som gick upp i vikt och jag hittade den ljuvliga kärleken till honom. Det har och är ibland fortfarande inget enkelt beslut, han är 1,5år idag. Anledningen är att jag själv inte helt fick fatta beslutet. Men självklart var det rätt beslut för oss. Han är minst lika stark som alla andra barn och jag med som alla andra mammor! Vad du än bestämmer dig för så kommer allt bli bra tillslut <3

  • Nathalie skriver:

    Åh jag känner med dig så mycket! Jag kämpade och kämpade med den där amningen för att min son skulle få alla bra grejer från min bröstmjölk och boosta hans immunförsvar. Och då var inte han ens prematur (snarare tvärtom hehe). Så efter 2 månader av amningsnapp, ömma och blödande bröstvårtor så nästan bad BHV-sköterskan mig att sluta amma för min egen skull. Han får ersättning, mår prima och har en glad och pigg mamma. Glöm inte bort att du måste må bra för att bebis ska må bra! Stort grattis till din tös, att få barn är den finaste gåvan i livet ❤️

  • Elin skriver:

    Jag känner igen mig (till viss del) i vad du skriver och känner! Jag har inget prematurbarn, men när mitt barn kom så tog han fel grepp direkt och jag var ovetandes om vilka sår man kunde få. Mina bröstvårtor blödde och det såg ut som de faktiskt skulle trilla av! Såren började redan på BB, men blev såklart försämrade direkt första natten hemma. Jag grät av smärta vid amningen, försökte stödmata på sked/kopp för att inte störa tekniken, men fick ge upp andra dagen hemma pga att det va såå ohållbart med smärtan och gå över till flaska. Jag ville precis som du att min son skulle få i sig bröstmjölk, om inte via amning så via flaskan,pga alla fördelar. Detta resulterade i att jag va som en kossa dygnet runt, det fanns ingen stund för återhämtning, för då han sov var jag tvungen att pumpa och ladda mjölkförråd. Och när bröstvårtorna läkt ville han inte ta bröstet igen, kamp nr 2!
    Din blick väcker så många minnen hos mig.
    Jag vet inte vad som sägs, riktlinjer för prematura barn eller så.. Men kanske bra att prata med neo eller amningsmottagningen för lite råd och stöd?
    Jag fick jättebra stöd från amningsmottagningen och min bvc-sköterska som till slut sa att jag skulle lägga min energi på att njuta av min bebis istället för att knäckas över dygnet-runt-pumpningen och amningsträningen.
    Jag ger inte råd här att att du ska sluta pumpa eller amningsträna! Men att det finns bra stöd i vården. Men i slutänden ska du bestämma! ♥️

    Sen gällande sömnbristen, med eller utan amningsproblem, så trodde jag fan på riktigt att jag skulle dö av trötthet! Men det blir bättre jag lovar! ?

    Jag är ledsen att du har det tufft! Men tacksam att du är öppen och delar med dig om de jobbiga stunderna, att allt inte är rosaskimrande.

    Många kramar!!

  • Carolina Deante skriver:

    Hi! The little baby is so tiny and cute! What happens to you happened to me, i wanted to breastfeed but was too painful, til tears, so i skiped ?

  • Sandra skriver:

    Åh, jag vet exakt hur du känner dig! Jag var själv där för nio månader sen, satt med pumpen på bröstet (men inget ville komma ut) och tårarna som rann nerför kinderna. Det var SÅ jobbigt. Tyvärr så kom min produktion aldrig riktigt igång, hur mycket jag än pumpade, så vi fick börja lägga till ersättning. Det kändes som världens nederlag och jag kände mig som världens sämsta mamma! Men vet du vad, det blir bättre! Du är så duktig som kämpar på med det här, för jag vet hur slut man blir av hela proceduren. Amma, mata, pumpa – repeat! Det känns som att man knappt hunnit bli klar så ska man börja om igen!
    Hursomhelst, ville bara säga att du är sjukt duktig och Lou har tur som har dig som mamma ❤

  • Sofia skriver:

    Ville bara ge dig några stöttande och peppande ord.
    Det är sjukt tufft att amma och speciellt i början. Kan tänka mig att det är ännu tuffare när man fått en liten prematurbebis. Men det kommer bli bättre och lättare! Så häftigt vad kroppen klarar av.
    Jag ville ge upp flera gånger men sen ammade jag till min dotter var drygt ett år och jag kommer aldrig ångra att jag valde att fortsätta kämpa <3 massa kramar

  • Therese skriver:

    Åh vad jag minns tillbaka nu när du skriver! Jag hade jättesvårt med amningen i ett par veckor med första barnet, men sen när man mer ställde in sig efter varandra (och såren läkt) så var amningen det bästa!
    Med andra barnet fick jag så mycket mjölkstockningar så jag fick sluta amma efter bara två veckor. Jag blev så besviken och kände mig som sämsta mamman, men vet du – det gick bra det med! Och det var så smidigt på ett annat sätt då pappa kunde hjälpa till med matningen.
    Oavsett amning eller ersättning kommer det bli bra, det viktigaste är att det passar just er familj. Kram!

  • Siri skriver:

    Hej fina Alexandra. Gud så jag känner igen mig. Har 2 barn och jag gav upp amningen med första pga smärtan men nu med andra berömde jag mig för att det skulle gå, men smärtan är hemsk!! Mjölkstas säger jag bara. Det suger! Men det BLIR bättre, just hang in there!! Ta många varma duscharoch köp nippel salva

  • Jessica skriver:

    Alla får gör som dem själv vill . Gör det du mår bra utav, min son föddes tidigt . Vi gav hipp ekologisk ersättning från dag 1 . Han är lika frisk som alla andra barn idag . Kärlek

  • Sofia skriver:

    Har ingen erfarenhet av prematur, men har två barn. Min son ammade jag ca 5 månader gick lätt redan från start trots såriga bröstvårtor. Men nu med dottern var det hemskt, feber pga mjölkstockning, fruktansvärda sår och fick ångest så fort det var dags för amning. Kämpade i två veckor. Inte värt att plåga sig själv och gråta var fjärde timme för att man SKA amma tycker jag. Lycklig mamma = lyckliga barn. Idag är hon 7 månader och jag ångrar ingenting. Du är en fantastisk mamma även om du ammar eller inte. Kram!

  • Emi skriver:

    Det kommer bli bättre!! <3 kämpa! Det gjorde så så ont på mig först också, men det blir bättre, lovar! Hört att det kan ta upp till två månader, känns som en evighet men det är värt det. Det är så mysiga stunder som kommer med det sedan. Läckandet försvinner dock inte…. pads for life! Du är fantastisk!!

  • JOHANNA skriver:

    Jag skrev ett inlägg om amning så sent som igår för jag tycker det är ett viktigt ämne! Jag upplever att jag istället hade hört otroooligt många historier om hur svårt det är/ont det gör m.m. så jag hade nästan ställt mig in på att det inte skulle gå och sen gick det väldigt bra istället vilket jag är väldigt tacksam för! Men jag förstår att det måste vara så besvärligt med allt pumpade varvat med allt annat som är nytt i början! Jag tycker det är viktigt att du lyfter ämnet, för jag tror många känner igen sig. Jag hoppas verkligen att hon kommer igång och orkar äta bättre själv snart, för det kan vara otroligt mysigt och fint! Lycka till med allt <3

  • Jasmine skriver:

    Hej hjärtat!!
    Det är normalt att känna så, du är en nybliven mamma och i början är allt lite kämpigt och man gråter och mår dåligt till och från med massor av tankar hit och dit. Amningen är en stor grej för alla oavsett man ammar eller inte. För ingens amning är lik den andra och produktionen tar olika lång tid.
    Jag är mamma till 4 barn och alla är under 10 år (min äldsta blir 10 imorgon).
    Jag var också väldigt nervös och hade ångest med första barnet men nu vet jag inte hur de e med prematur. Men det tog tid innan jag fick igång den och jag grät många nätter. Och det gör fruktansvärt ont i vårtorna att det började blöda och bli sårskorpor och sen skulle man amma på det. Eller försöka pumpa. Jag gav upp dock efter att min första var 1,5 månad för det kändes att jag fick honom aldrig mätt och han bara grät och jag satt där i timmar och hann inte laga mat för att få i mig något osv.. Så jag bestämde mig för att ge ersättning. Och fick höra många olika historier men jag sket i och gjorde det som JAG kände var bäst för MITT barn. Och han åt och gick upp i vikt och var mätt och belåten. Och jag mådde mycket bättre så.
    Min andra och fjärde ammade jag bara 3 månader och det blev som de blev. Min tredje var den längsta och de blev 8 månader.
    Men du gör ett bra jobb så fortsätt kämpa så länge du har orken och mår bra av det. För mår inte du bra mår inte bebis bra. Ibland kan man varva mellan amning och ersättning och ingen av barnen har tagit skada av det.
    Tror säkert att många kommer med olika råd och man kan känna sig liten kluven och osäker men tänk alltid på vad som är bäst för er. Och njuuuuut för tiden går sååå fort när dom e så små. Lycka till med allt. Mvh Jasmine

  • Julia skriver:

    Åh känner igen mig SÅ! Min var ingen prematur, men starten av amningen var så illa… hade hellre genomgått 100 förlossningar till än dagarna efter. Jag fick använda ett amningsskydd vigör det gjorde så SABLA ont när hon sög, och då hävdade dom att jag var tvungen att pumpa i tillägg. Så det gjorde jag, och fick istället en enorm överproduktion. Jag har väldigt små bröst i vanliga fall men dom svullnade upp kanske…7 storlekar utan att överdriva. Var stenhårda och superömma. När jag väl kom hem från sjukhuset så läckte jag så mycket mjölk hela tiden att jag fick ha handdukar i sängen på natten. Jag vaknade flera nätter av att jag bokstavligen badade i mjölk! Handduken var genomblöt, det rann över hela mig och gjorde så fruktansvärt ont.. första tre dygnen på BB kunde jag inte ens ha den stora fula sjukhusskjortan på mig, var så öm. Satt och flashade mig för allt och alla! Efter några veckor stabiliserade sig allt, och amningen har istället blivit väldigt mysig och fin! Men tycker verkligen inte folk pratar om tiden efter.. den verkar jämt så himla BRA liksom! Hang in there, du kommer förhoppningsvis njuta det tillslut ?

  • Frida skriver:

    Jag känner igen mig så i ditt inlägg. Dock har jag ingen prematur bebis men vilken käftsmäll jag fick när jag började amma. Jag hade knappt tänkt på amningen och tänkte mest hur svårt kan det vara.. Väldigt svårt är det. Iallfall för mig var det så, efter dagar av kämpande, sår, ångest kring amningen, ångesten kring att ge upp amningen.. det är tufft att amma och du är inte ensam. Det känns skönt att en person som du tar upp det, jag kände mig så ensam.. Men när jag väl slutade med amningen och började med flaska visade det sig att många i min närhet haft samma problem, men ingen pratar om det synd nog.. Styrke kramar! Du gör ett fantastiskt jobb ❤️

  • Klara skriver:

    Hej, jag tror inte folk pratar det så mycket pga man glömmer så snabbt allt ”de dåliga..” min dotter e 15mån och jag kommer knappt ihåg första tiden, känns som det alltid varit såhär och nu älskar jag att amma! Hatar när folk säger de e dags o sluta för de e upp till MIG o min dotter.
    Men kommer ihåg det va ovant första tiden…och tog ett tag för brösten att vänja sig, kunde bli lite sårigt finns MAM kräm som kan hjälpa. Försök kämpa genom kram ?

  • Moa skriver:

    Hej! Känner så igen mig i ditt inlägg! När min tjej föddes var hon liten (2,3 kg) och kunde inte amma så jag pumpade på men mådde så dåligt hela tiden! Provade att amma och varken hon eller jag ville- så det hela var så förknippat med ångest! Var så oförberedd på alla hormoner som fick mig att få dåligt samvete trots att jag egentligen inte la någon prestige i att amma! Kände mig ändå som en så dålig mamma. Tills den dagen jag tog beslutet att det inte var värt det, jag slutade pumpa och körde helt på ersättning. Alla hormoner försvann och både jag och min älskade tjej mådde så bra! För mig var det absolut det rätta valet att inte amma och alla ska göra det som känns bäst för dem- amma eller inte amma. Vill också säga att min bebis var inte sjuk en enda dag förens hon var 1,5 år och är fortfarande ett otroligt friskt barn som bara är sjuk ca 2 ggr år trots alla dagis sjukdomar så att inte amma är inte lika med ett sjukt barn:)
    Du är grym och gör det som känns bäst för er!

  • Emma skriver:

    Jag kände precis samma sak. Satt och grät vid typ varje amning för att det gjorde så ont. Det enda folk sa var att ja det gör ju lite ont men det går över. Det var först när vi var hos barnspecialisten som barnsköterskan sa till mig att köpa nipple shields på apoteket. Nu ammar jag utan dessa och min tjej är 6 veckor. Använd hjälpmedel om du kan. En glad mamma ger en glad bebis. De känner av vår energi så lätt och är vi stressade blir de det med. Jag köpte också kräm till bröstvårtorna som jag hade på flera ggr om dagen. Hoppas det blir bättre och kom ihåg att du är en grym mamma.

  • sophie skriver:

    Känner igen mig även om jag inte har fött för tidigt. Vår son ville inte amma efter födelsen vilket ledde till att jag på BB fick börja pumpa och koppmata samtidigt som det var amningsträning. Väl hemma rann mjölken till ordentligt och jag hade fruktansvärt ont innan det stabiliserande sig. Det tog säkert en månad innan pumpen var undanplockad och amningsnappen var borta, men efter den tunga starten är jag ändå glad att jag fortsatte kämpa. Nu är jag gravid igen och hoppas att amningen kommer igång lättare den här gången.

  • Emelie skriver:

    Åh, fina du. Vill skicka några stärkande ord eftersom jag vet vilken kamp det är. Mitt första barn var inte prematur men amningen var ett rakt av helvete ändå. Det kom inte tillräckligt med mjölk, smärtan gjorde att jag skrek rakt ut varje gång hon sög tag, bröstvårtorna blödde sönder och gick mestadels inte att amma på för då drack hon blod. Fick pendla mellan att pumpa, ge i flaska och amma. Men jag hade gett mig fan på att jag skulle amma mitt barn så jag tog mig igenom det och efter ett tag släppte det och fungerade felfritt.
    Jag ammade henne sedan i 1,5 år. Nu har jag mitt andra barn som med amningen fungerade helt redan från start, tack och lov.
    Det går, du är stark, du klarar det <3
    Vill avsluta med ett mantra du kommer få mycket användning av som förälder: Allt är tillfälligt, det går över.
    Stor kram från en som följt dig sedan start <3

  • Pernilla skriver:

    Hejja dig!
    Vill bara tipsa om amnngnapp, tusan va jag kämpade utan och man fick höra att man inte skulle ha nappen MEN jag vågade strunta i det och vår bebis blev så nöjd och jag slapp smärta!

    Sen finns det en amningsgrupp på Facebook! Sååå bra!! Hjälp så många i min mamma grupp som haft det tufft och helt plötsligt har det lossnat!

  • Johanna skriver:

    Håll ut! Smärtan försvinner, alla blåsor på vårtorna likaså. De läker och ”härdas”! I början var det likadant för mig men märkligt nog, försvinner känseln lite i det området efter ett tag.

    Vilken hjälte du är som kämpar! Ta hand om dig! ❤️

  • Lora skriver:

    Keep trying because like other things you adapt and get used to it. It gets easier and easier each day. You will be happy you tried and breastfed after you’re done with it when you look at your thriving baby. Not only you’re giving your baby the most natural designer food but also its much easier for you because you won’t be dealing with bottles middle of the night. You whip out feed and go back to sleep ?

  • Sofia skriver:

    Pröva bröstvårtekräm samt plast skydd som luftar och mjölkuppsamlare – allt finns på apoteket. / 3 barns mor

  • Lora skriver:

    And yes I felt like a walking cow for the first few weeks/months. Just hooking up the cold machine and sucking milk out was just hard but it became normal. I know many moms end up successfully breastfeeding their premies. Keep trying. It’ll work. Spectra breastfed pump was the best. I tried Medela too.

  • Julia skriver:

    Amning har alltid varit ett så känsligt ämne och det är SYND för sånna här viktiga saker kommer aldrig fram i de diskussionerna, och det är därför det kommer som en chock för många.
    När jag fick min lilla dotter så kom det verkligen som en smäll på käften, jag hade SÅ ont, jag blödde från bröstvårtorna och jag kunde knappt ha varken bh eller ens tröja, det var brutalt! Och jag minns att jag var typ sårad över att ingen hade sagt något. Jag försökte också pumpa för att kanske ev någon dag kunna ta en paus bara några timmar från smärtan och att sambon skulle kunna ta över en kortis. Men att pumpa var ju omöjligt!?
    Mina bröst som annars sprutade mjölk gav ingenting när jag pumpade. NEJ USCH vad hemsk tid, och jag minns så väl att jag fattade inte hur folk kunde amma så länge. Mitt mål var ju ca 1 år, men det kändes som att det kom inte på frågan.
    Meeeeen, det blir bättre!!! Verkligen! Det blir det!
    Efter ett tag så hade jag inte det minsta ont, det var bara sååå mysigt och jag förstod verkligen att det var värt det. Det där bandet man skapar med sitt barn, det var ovärdeligt. Ett litet plus är att ju att man kan vila tillsammans med bebisen undertiden. (Jag låg ofta och amma, och hon låg tätt intill mig, men det funkar ju när de blir liiite större.)
    Jag ammade henne till hon var 8 månader sen tyckte vi nog båda att det räckte, hon hade ju ätit smakprover sen 4 mån och sen introducera jag mat vid 6 mån och sedan även välling, då blev hon liksom mätt och behövde inte mig så jag kände att det var dags, och hon var nöjd. Så hon fick en övergång från bröstmjölk till mat och välling/ersättning på ca 2 mån. Det kan vara skönt att höra att man behöver inte amma tills de är över året.
    det bästa utav allt? Hon var aldrig sjuk! Aldrig?!
    Första febern och förkylningen kom när hon var 1.2år, vilket jag är övertygad om att hon fått bra immunförsvar genom amning!
    Bottom line, kääääämpa! Du kommer se tillbaka på det här om någon månad och känna dig så stark och glad över att du fortsatte.
    Lycka till <3

    PS, du MÅSTE köpa medelas bröstmjölkuppsamlingskupor! Bästa någonsin. Du sätter de på det bröstet du inte ammar/pumpar(det som tenderar att läcka som fan, eftersom det blir utdrivning på båda brösten) så samlar kuporna upp all den mjölken och du kan alltingen spara den eller bara slänga. Drygt att byta 50 Amningsinlägg ibland, eller så kan du ha dem på bara för att låta bröstet få lufta och läka.
    Jag använde dem några gånger om dagen när mina bröst var som värst för att luft torka.. oftast får man ju sår för att det hela tiden är blött runt, så de läker aldrig)
    Men dessa är SUPER!! Och medelas Purelan salva är ju också livs nödvändig;)

    Kram!

  • - skriver:

    Är så otroligt tacksam att du visar/ skriver om detta. Ligger just nu inne på sjukhus för mjölkstockning/ bröstinflammation och kämpar så med amningen! Har tyckt från dag ett att det är jobbigt psykiskt att amma, och det faktum att det läcker gör det inte bättre. Nu är min lilla 5 veckor och det har varit 5 väldigt kämpiga och gråtiga veckor där jag pendlar mellan att vilja amma ”för det är det bästa för henne” och att bara vilja ge upp och få må bra med min kropp och psykiskt. Tiden efter förlossningen är svårare än man tror och framförallt är man inte alls beredd på allt som kan hända och alla känslor.. eller jag var inte det iallafall.

  • Gamze skriver:

    Så bra att du skriver om det här! Jag skrev också ett inlägg för ett tag sedan om när amning är svårt och jag håller med om att många lider i det tysta. Så bra att du delar med dig, det är viktigt att vi gör det! ❤️

  • Ninni skriver:

    Så fint att du delar med dig. Tack! Hade varken en preatur liten och heller inte problem med amningen (till en början) men känner så igen mig om hur du beskriver att det att få barn. För mig var det också kaos i början. Man kastas ut för en berg-och dalbana med känslor. Som man kämpar. Man älskar dendär lilla människan så att det gör ont, samtidigt som det är ett så stort ansvar att det ibland känns så sjukt överväldigande. Man måste bara tro på att man gör sitt bästa. Ingen är bättre mamma för lilla Lou än just du. Så fint att du kämpar på för henne. Hoppas innerligt att det släpper snart och att ni hittar ett sätt att få amningen att fungera. Gör ni inte det så finns det ju annat att ge- som tur är <3 ta hand om er!!

  • Carine skriver:

    Forsøk å pumpe samtidig som du ammer Lou. Da kommer ofte mjølken lettere. Du er et lejon ❤️ Heier på deg!!!

  • Amanda skriver:

    Känner igen mig så i det du skriver när våran dotter kom för fem månader sen! Även fast amningen ”gick bra” för oss, så är det kämpigt och var såå tufft i början! Det tog oss cirka två månader innan jag kände att amningen faktiskt inte var något jobbigt längre. Och nu idag, fem månader senare, är jag så stolt och så glad att jag ammar! Det är en så mysig stund med min dotter och det är bara så skönt! Jag hoppas att det kommer bli lättare för er och ni kan hitta till samma plats som vi är på just nu med amningen. Lycka till med allt! Kram!

  • Emma skriver:

    Instämmer med att man hade en helt annan bild av det före och inte fick mycket information om all problematik som kunde komma på köpet med amningen.
    Men kämpa på!
    Jag hade det sååå supertufft länge men nu i efterhand är jag så tacksam och stolt att jag kämpade på och inte gav upp trots att alla sa åt mig att lägga ner med amningen och jag var oerhört lockad då att vara ge upp. Men efter några månader med gråt, smärta, dålig mjölkproduktion, mjölkstockning, pumpande you name it och när jag bara la ner allt med pumpandet, släppte pressen på mig själv, lät min dotter amma fritt och tillät mig att ge dottern lite ersättning på kvällen om hon inte blev mätt på min mjölk istället för att stressa upp mig så plötsligt föll allt på plats.
    Mjölken blev tillräcklig, bröstvårtorna slutade göra ont, inga läckage och ingen mjölkstockning plus att jag mådde bättre psykiskt.
    Dottern är nu snart 11 mån och ammar fortf men mer sällan ? mysigaste stunden på dygnet tillsammans ❣

  • Stina skriver:

    Hei from Estonia! Don’t you have bf councelors in Sweden? If you have then please invite one in your home! I was very aware and knowledgeable about bf but still it was a struggle because my babyboy did aaaaalll the strikes that there are “in the book”. I was finally on the edge around 6-7 month and sent my bf to the store to get some formula but had a bitter taste as soon as he walked out the door.. it is ok to be tired, sick of it and very sad about it. A lot of moms (including myself) do not get anything or very little with pumping (and that DOES NOT show that you do not have enough breastmilk!). And if you have even 1 person next to you who sais “oh well you must not have enough milk then” then it may come crashing down to you. BREASTFEEDING IS A GAME OF CONFIDENCE. The wize sentence which stuck to me all the way. I made it til my boy turned 1 years old and then i gave up. boy, what a journey it was. And i cannot even start to imagine what it is with a preemie! Be strong woman and if you think about quitting then try just one more time! just one! And if it is possible then i strongly recommend inviting a bf councelor at home. They can maybe ease a little of your stress and anxiety, they may help you even to carry on for just another day. Breastmilk is really the best but you must not forget about yourself. Sending love from Estonia!

  • Sara skriver:

    Det blir bättre!! Så länge du har inställningen till att kämpa för det, så blir det bättre! Ge inte upp, tror det är misstaget många gör. Jag kämpade och kämpade och nu flyter det på som ingenting! Hade också jättejobbigt i början.. han ville knappt ta bröstet och fick aldrig något bra tag. Trodde aldrig det skulle funka först. Och sen när mjölken rinner till och brösten blir typ 5 gånger större gör det SÅÅÅ ont, feber och så ömma att de knappt gick att nudda – men det lägger sig också efter ett tag! Och läckaget är hemskt, I know ? Håll ut så lovar jag att det kommer vara världens mysigaste stunder med bebis sen ?

  • Helena skriver:

    Ville bara skriva några rader då jag upplevde samma sak som dig, att informationen innan var inte alls som upplevelsen när man kommer hem efter förlossningen. Gick igenom liknande fast min dotter var inte prematur utan hade svårt att amma och mjölken rann till sent. Det tar sin tid att få till amningen för mig 2-3 mån innan det flöt på att jag kände att vi både kunde njuta.
    Satt också och grät med pumpen i högsta hugg den första månaden och fick knapp ut något. Hade världens smärta och sår. Den tiden då kändes som 1 år inte 1 månad. Öva amning och pumpande tog all tid på dygnet och brösten värkte och där i mellan ingen sömn.
    För min egen del, allas resa är olika, så fyllde vi på med ersättning i början för min dotter blev inte mätt. Efter en månads pumpande och smärtor la jag ner pumpandet.. mjölken hade då runnit till men dottern hade fortfarande svårt att suga och få i sig tillräckligt. att pumpa och knappt få ut något skapade inre stress. Trots att det kom mjölk vid amning kom den inte vid pumpandet. Det hjälpte att pumpa och amma samtidigt men blev inte så burken fylldes direkt snarare några droppar. Vid Amningshjälpen och på BB fick vi matschema och att barnen skulle ammas var tredje timme. Det blev också stress. Jag la ner det också och lät dottern sova när hon ville och äta fritt. Tog några dagar men efter 2-3 dagar så fick hon själv in egen matrytm. Så att amma oftare och sluta pumpa hjälpte mig tillsammans med amningsnapp, amningskopp och purlean salva. Mjölken i amningskoppen gav vi med ersättningen i kopp så den inte skulle gå till spillo. Vi blandade fick tips om det från barnmorskan. Det tog mig tre månader att få till hel amning och släppa ersättning. Fick dock använda amningsnapp hela tiden fram till 7 mån när vi slutade.
    Kämpa på och kom ihåg att du är den bästa mamma din dotter kan ha!

  • Sussie skriver:

    Grattis till ert mirakel ?
    Jag förstår dig helt, och du satte orden i hjärtat på mig på nytt när jag läste din text.
    Vi fick vår son 5 veckor för tidigt, och som jag kämpade med amningen, från den dagen han kom (fick HELLP syndrom) så fick jag pressen och stressen på mig att jag behövde producera mjölk till vår lilla som just då låg i respirator på neointensiven. Vi åkte hem på test efter nästan två veckor på det villkor att han gått upp i vikt till nästkommande dag, och det gjorde han..med 25 g ? så vi fick vara kvar hemma. Dock tyckte jag det var riktigt jobbigt med amningen, det fungerade inte på sjukhus och heller inte hemma. Jag provade i 3 veckor, men hade en missnöjd liten pojk som vi fick ge flaska för att fylla ut. Och tillslut efter att mina krafter tog slut, så blev flaskan det som fungerade bäst ? Alla nöjda, och framförallt en bebis som fick i sig det han skulle för att gå upp i vikt och bli en frisk stark liten bebis ?
    Alla hittar vi det sätt som fungerar för var och en ❤ Hoppas du inte mår alltför dåligt bara genom envisheten till amning, imponeras av din vilja ? Ta hand om er och Grattis igen ? så fint att få följa dig med familj nu ☺

  • Matilda skriver:

    Jag lovar att det blir bättre. Jag ammade i 15 månader och de första två var hemska men det blir bättre och bättre och tillslut vill man inte sluta för det är mysigt och går snabbt. Kämpa på ❤️

  • Karin skriver:

    Oj så många kommentarer om det här ämnet! Märks att det engagerar många!
    Med mitt första barn så hade jag så svårt att få igång amningen. Det kom så himla lite mjölk. Jag kände mig också, ärligt talat, så låst av att hela tiden sitta i soffan/sängen och försöka hetsa igång amningen. Sonen var jämt missnöjd. Då jag hade så lite mjölk så fick vi ge tillägg i flaska. Då blev han nöjd och glad samt sov bättre. Jag hade blödande bröstvårtor som gjorde SÅ ont. Fick börja använda genomskinliga bröstvårtsskydd under amning (minns inte vad de heter men man sätter dem över bröstvårtan) men vid det laget så hade jag så ont och hade nästan fobi att amma. Mådde jättedåligt samtidigt som sonen var så nöjd med ersättning på flaska. Jag gav upp amningen efter tre månader och jag mådde så mycket bättre och sonen var nöjd. När min dotter föddes så hade jag gett mig f-n på att jag skulle lyckas med amningen. Hade väldigt lite mjölk då med, dottern rasade i vikt den första tiden och vi fick åter igen ge tillägg. Fick hyra en elektrisk bröstpump från sjukhuset och antingen försökte jag amma henne eller så satt jag ”uppkopplad” i bröstpumpen efter ett schema. Samma låsta känsla infann sig. Jag mådde inget bra alls, plus att jag hade sonen som då var ett och ett halvt att ta hand om. Jag gav upp efter tre veckor.
    Så jag upplever att jag försökte amma men gjorde valet att sluta. Våra barn är idag fem och tre och ett halvt. De är väldigt lite sjuka och mår jättebra. Självklart är det väldigt bra att amma och om man kan det så toppen men jag tycker att om det inte fungerar och man mår dåligt så ska man inte ha dåligt samvete för det! Stor kram

  • Felicia skriver:

    Heja dig för att du kämpar på!
    Jobbar på ett av de neo ni legat på (kände igen inredningen från bilderna ?) jobbar dock inte just nu då jag väntar på att min bebis ska födas. Men i alla fall, jag vet hur mycket vi pratar om amning och pumpning på neo och om hur viktig det är, det har du garanterat inte missat. Men det viktigaste är ändå att du som mamma fungerar, för din bebis kommer inte att tycka att du är en sämre mamma för att du inte orkar med amningen och pumpningen. Det är du som mamma som bestämmer och går det inte så går det inte, oavsett vad andra säger!
    Att få en prematur bebis är en otroligt stor omställning och en kris i livet och att sen bara fokusera på bebisens mat gör att man inte riktigt kan slappna av och mysa med sin bebis, som man faktiskt hade föreställt sig att man skulle få göra!
    Du är otroligt duktig som kämpar på och gör det som känns bäst för dig! Kram

  • Alexandra skriver:

    Jag hade det sjukt tufft med amningen med första barnet och då var han inte ens för tidigt född. Tillägg på flaska och amningsnapp blev min räddning. Efter 7 veckor kunde jag helamma utan amningsnapp, var så glad att jag inte gav upp. Andra barnet kom 5 veckor tidigt nu sista januari och med honom har det otroligt nog varit mycket lättare trots sond och neotid, och jag är säker på att det är för att jag redan gjort det en gång tidigare och kände mig trygg i att det skulle gå. Men hade det varit första barnet som kommit tidigt hade jag nog gett upp. Tycker så synd om dig.

    Men det kommer att gå om du håller ut, det kommer att sluta göra ont. Men du är inte en sämre mamma om du slutar. Gör det du behöver göra för att må bra!

  • Sofie Blomqvist skriver:

    Trodde också amningen skulle vara så enkel, att det bara var någon som funkade så fort bebisen kom ut. Men jag fick ångest, fick något som kallas ”dysphoric milk ejection reflex”.. väldigt vanligt tydligen men inget jag hade hört. Innan jag fick barn drömde jag om hur mysigt de skulle bli att få amma sin bebis. Blev precis tvärtom. Riktigt jobbigt. Jag kämpade mig igenom 3 månader sen slutade jag, gick superbra för honom att ta flaskan istället 🙂 Amma så länge DU vill och bry dig aldrig om vad andra säger. Dom är lika nöjda med flaska 🙂

  • Jessi skriver:

    Alexandra .. du ska göra d du mår bra utav . Känner igen mig i din historia . Folk pressa mig att amma och min son va oxå för tidigt född . Gav upp ef en vecka å hade ångest å skämdes att säga att jag gav ersättning .. nu i efterhand blir jag arg över allt folk ska lägga näsan i blöt . Vi gav hipp ekologiska ersättning . Min son är lika frisk / sjuk som vilket annat barn i hans ålder . Kärlek

    • Malin skriver:

      En vecka? Jag skulle kämpa mer för mitt barn än en vecka. Dessutom mäter man inte sjukdomarna nu kontra amning/ersättning utan det är senare med allergier/kroniska sjukdomar etc som amningen har visat har större skydd mot. Finns information om detta om du söker på professor stig bengmark bl.a.

  • Stina skriver:

    Förstår att det är superkämpigt och jag upplevde smärta (mer eller mindre) de första fyra veckorna när jag ammade. Sen försvann det o även allt kladd där emellan. Brösten producerade rätt mängd mjölk för vad barnet behöver. Så om du orkar kämpa ett tag till så tror jag det kommer bli bättre inom kort. Kanske handmjölka funkar bättre? Styrkekram till dig ?

  • Sandra skriver:

    Känner så med dig.. jag kämpande på i 1 månad innan jag tillslut gick över till ersättning. Blev inlagd på neo när dottern var 3 dagar pga för stor viktnedgång och där blev pressen ännu större att det MÅSTE fungera. Ammade, pumpade, ammade osv osv. Frågade tillslut lite försiktigt om det här med flaskmatning och då vevade dom bara bort frågan och sa ”det där tar vi senare, det här kommer fungera”. Jag grät så många gånger under den här perioden för jag kände mig så hjälplös. När hon ammade somnade hon nästa alltid ifrån vilket resulterade i att hon inte hann bli mätt så tillslut fick vi börja ge ersättning efter varje amning. Kunde sitta i flera timmar i sträck och kämpa, tillslut fick jag nog. Förstår om du känner att det är ännu viktigare med amning nu när du har en prematurbebis. Kämpa på och ta hjälp om det behövs!! Kram

  • Sanna skriver:

    Känner igen mig så men det kan vara värt att fortsätta prova men det måste du avgöra själv. Kan vara värt att be hemsjukvården byta ut vaccumkapslarna i pumpen (det blev bättre när vi gjorde det) sen att använda amningsnapp när barnet ska amningsträna. Heja dig!

  • Emilia skriver:

    Jag tyckte absolut att amningen var värre än förlossningen på många sätt! Hade så sjukt ont i bröstvårtorna med blåsor och sår. Till sist kom det igång ordentligt och smärtan släppte. Jag grät också mycket i samband med allt kämpande kring amningen. Väntar nu barn nr 2 och kommer inte att vara så hård mot mig själv när det gäller amningen. Funkar det inte och jag bara mår kasst så kommer jag att välja ersättning istället. Styrkekramar till dig! Låter så uttjatat och klyschigt – men det blir bättre!!! ❤️

  • Steff skriver:

    Vilken fantastisk mamma du är Alexandra. Wow! Men glöm inte att detta ska vara en bra tid med lilla Lou. Funkar inte amningen- nej då får man tänka utanför boxen (och det är du väldigt bra på vet jag!). Känn ingen stress eller press. Du får vara arg, ledsen och besviken att det inte funkar. Du får vara arg, ledsen och besviken på dig själv om du tycker så. Men, det viktiga är att ni båda mår bra. Både fysiskt och psykiskt. Gråt om du känner att det blir bra, kämpa på om du tycker att du har energi. Men ingen kommer klandra dig om du väljer att kasta in handuken. Du är en power kvinna utan dess like, men glöm inte bort dig själv och ditt välmående. Heja dig Alex, följ ditt hjärta <3 Lycka till och många kramar

  • Sandra skriver:

    I feel you!! Our daugter is now 10 months and still breast feeding her several times during the day. The beginning saa very hard. I cried every times cos it hurt so much. But wait for 3 weeks. Then the worst is over and feeding her does not hurt anymore. Lots of panadol, ICE cold kale and breast balsam helps A little bit. Pump more and more, keep the baby in your skin and the milk will splash eventually???? It is definately A thing fihting for! I love our breastfeeding moments❤️

  • Emelie skriver:

    Jag kände exakt likadant som dig om amningen, jag kunde inte förstå varför ingen hade nämnt ett ord om det innan.
    Mina vänner som väntade barn efter mig fick höra allt vad jag kände så dom kunde vara bättre förberedd än mig.
    Men kämpa på det blir bättre!
    Min kille är 8 månader nu och för mig släppte det när han var runt 4 månader.
    Många kramar

  • Sara skriver:

    Kämpa på, du är en jätteduktig mamma ☺️ Jag grät också över amningen i början pga smärta, det blödde från mina bröstvårtor. Men sedan fick jag reda på att amningsnapp (bröstvårtsnapp) finns och det blev min räddning! Jag använder fortfarande den vid varje amning och min son är nu sex månader. Jag klarar mig inte utan den, så testa den, du kanske också gillar den.
    Varm kram, och glöm inte att du är en jätteduktig och stark mamma ?

  • Sofie skriver:

    Du är så fin och klok Alexandra! Jag hoppas verkligen att det ger med sig. Skickar styrkekramar!

  • Cornelia skriver:

    Hi Alexandra
    I really understand your feeling. Its tough and not funny. To me breastfeeding never got to work, I tried for two weeks with bleeding nipples, infections in my breast and I was so miserable. All I wanted was to enjoy my girl, but I constantly worried about the next time I had to breastfeed her. I cried all the time. I wanted so badly for it to work, but in the end I choose to bottle feed her. It was such a hard decision and I felt terrible guilty. But I don’t regret it and I would most likely have become depressed if I continued.

    My advise is to really listen to yourself. Of cause you should try as hard as you can to make it work, but not at any price! Remember your girl need her mother to be happy. I personally really needed someone to tell me it was all right to bottle feed her, I kept trying even though I hated it. So right now i’m just trying to be the person who tells you that it is also OK to not breastfeed! But I hope it will work for you <3 All the best

  • Elin skriver:

    Kämpa inte ihjäl dej för att få amningen att fungera. Jag kämpade och kämpade.. Mitt absolut bästa beslut va att slippa amningen. Det finns magiskt bra ersättning ? Min som föddes med stora komplikationer och vi låg också på neo, men har gråtit så många mer tårar över amningen. Det viktigaste som förälder är att ge mat, inte hur du ger maten ??

  • Therese skriver:

    Hejja dig!! ❤️ Jag kämpade och grät krokodil tårar för att klara amningen med min första bebis. Det var super jobbigt och jag kom aldrig över den känslan. Med bebis nummer två ammade jag första 3 månaderna men valde sen att gå över till ersättning. Det bästa beslutet just då och det är jag super glad för.
    Jag förstår hur du tänker och vet vad du menar! Det ni väljer kommer vara bäst för er och er lilla dotter ❤️ Glad mamma (föräldrar) ger en glad bebis!!

  • Johanna skriver:

    Amningen är tuff och jag kämpade också. Fick sår på vårtan som gick över till infektion o en bröstböld som de fick skära upö o tömma. MEN, jag ammade på ändå för jag kände att det kommer bli bättre. Jag besökte amningsmottagningen på huddinge och fick massa bra tips. Efter 3 mån så flöt amningen på bra utan några problem. Jag ammar fortf o min dotter är 16 mån. Det va värt all smärta, jag kämpade för min dotters skull, ville inte ge henne ersättningen när jag hade bröstmjölk som jag tkr är det bästa man kan erbjuda sitt barn. Kämpa på starka du. Det blir bättre. Hoppas du har en elpump för de man pumpar för hand är värdelösa. Heja dig!

  • Tilda skriver:

    Förstår dina känslor! Vill tipsa om kupor du kan ha på brösten då du inte ammar/pumpar eller på de bröstet du inte gör de på för tillfället.. jag hade supersvårt att pumpa och lyckades samla destomer i dessa ??

  • My skriver:

    Min dotter hade svårt att greppa bröstet från början (ej född prematur). Vi fick tips om amningsnapp på BB och det gick mycket lättare. Då funkade amningen. Men BB sa att jag skulle försöka vänja bort amningsnappen men hon fick aldrig något grepp om bröstet. Det tog mig en månad med många försök och mycket tårar och flitigt användande utav pumpen för jag jade så pass mycket mjölk som hon inte orkade äta. Det ingen sa var hon ont brösten skulle göra eller hur svårt det faktiskt kan vara.
    Alla är olika och har olika förutsättningar. Men i efterhand var slitet sååå värt det när amningen sedan funkade felfritt i 8 månader. Amning är smidigt på många sätt men det är inte värt allt slit och alla tårar i världen. Heja heja dig och din familj att du/ni hittar orken till vad som passar dig/er bäst! Kram!

  • -Jenny- skriver:

    Jag måste bara kommentera: om amningen är jobbig och du egentligen inte vill amma – tvinga dig inte till det utan skit i det och kör ersättning!!! Mycket bättre att du kan fokusera på att vara mamma istället för att lägga energi på amning. Ersättning funkar också bra och närhet och kärlek får hon i överflöd ändå. Tycker att det är synd att det tjatas så mycket om amning och att man mer eller mindre är tvingad att försöka försöka försöka.
    (Säger jag som ammat mina båda utan problem. För mig var det aldrig jobbigt utan funkade direkt men om det inte har gjort det hade jag inte kämpat…)
    Kram

  • A skriver:

    Hej!

    Förstår att det måste va jobbigt men försök inte stressa upp dig för mycket. Jag vet att det finns en hel del som säger att amning är superviktigt. När min mamma fick min syster så fungerade det inte att amma och hon blev utskälld på BB och de sa till henne att hon var en dålig mamma. Hon försökte hur mycket som helst men det gick inte. Samma när hon fick min andra syrra och med mig. Hon har fått ge oss alla tre ersättning och det var ingen fara alls. Vi är alla vuxna nu och ingen av oss har dåligt immunförsvar, vi är inte allergiska mot något alls och blir absolut inte sjukare än någon annan.

    Du är grym som kämpar men känns det för jobbigt så sluta, det ska inte vara en hemsk upplevelse!

  • Alexandra skriver:

    Hej! Jag undrar vad för pump du använder? Jag har pumpat med båda mina barn och det var inte förrän med sonen som jag insåg att tratten var för liten och mjölken flödade inte så som den ska. Har du Medelas pump så kolla om du ska byta till en större tratt. Glöm inte att du är en jätteduktig mamma som kämpar på. Alla mammor gör sitt bästa. ❤️

    • Alexandra Bring skriver:

      Det är Medela! Dom ska ta med en större tratt imorgon, tack för tipset <3 och tack för stödet! Kram

  • Sofia skriver:

    Jag tycker också det är så konstigt hur lite man pratar om hur ont det kan göra att amma och hur svårt det faktiskt kan vara. Kommer ihåg på föräldrarkursen att man prata mycket om smärtan vid förlossning men filmen de visa om amning var ju så gulligull och ”fint” som man matas med överallt. Fick också en chock och var inte alls beredd på hur jobbigt det skulle vara. Tycker det var sjukt mycket värre än själva förlossningen. Fick flera jack/sår och blödde, nära mjölkstockning flera gånger och var nära att ge upp. Började komplettera med ersättning för att sonen inte gick upp tillräckligt och för att vila mina såriga bröst men när jag var på väg att ge upp så läkte mina bröst ordentligt och ersättningen gjorde gissar jag att sonen inte sög lika hårt/desperat längre. Till slut flöt amningen på och då blev det verkligen så mysigt som man hade föreställt sig att det skulle vara. Nu är sonen 9,5 månad och jag ammar fortfarande på ena bröstet och nu känns det istället jobbigt den dagen det tar slut (sonen verkar mindre intresserad av att amma nu). Bara för att man börjar med ersättning måste man inte ge upp amning. Ersättning kan vara en avlastning samtidigt som man försöker få rätsida på brösten. Kanske inte funkar för alla men var bästa lösningen för mig och är så glad att jag inte gav upp amningen helt för som sagt när det funkar är det verkligen speciellt.

Lämna ett svar till Desirée Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.