GRAVIDITETENS BAKSIDA

Wow vilken jobbig kväll jag haft. Det började med att jag varit lite känslig idag sen skulle jag lägga mig för att sova och vips var den där. Ångesten från helvetet. Tankarna började snurra och det spelade liksom ingen roll vad jag försökte tänka bara det negativa tog över. Jag började bli varm och få panik och andas sämre. Gick upp till min kille som fortf var vaken och han bad mig ta tio djupa andetag och öppnade upp balkongdörren. Jag har sån otrolig rädsla för sjukdomar och döden och sen spann hjärnan bara vidare. Brukar alltid kunna stoppa mig själv men idag gick det liksom inte. Så när man väl hamnat i ett negativt tankemönster är det svårt att bryta.

Nu har jag i alla fall försökt tänka logiskt, gråtit klart, ätit kakor och andats djupt. Hatar den här känslan. Den har funnits där så många gånger tidigare i mitt liv och det är inte en gammal saknad vän.

Det positiva är att det är första gången denna graviditet jag fått såhär jämfört med sist då jag mådde rätt dåligt psykiskt. Hoppas att det bara är en dålig dag och att hormonerna inte kommer dra fram massa hjärnspöken. Började dessutom läcka mjölk ur pattarna (yesss…) idag så kanske är något superhormonellt påslag.

Vet inte vart jag ville komma med det här men vill väl visa alla sidor av graviditeten som vanligt.

Nu ska jag ge sängen ett nytt försök. När jag blev så stressad började lillan i magen sparka massor och det kändes som att vi hade vårt första samtal. Jag pratade med henne och hon sparkade tillbaka. Lilla hjärtat inne <3 Ska måla upp mentala bilder hur hon kommer se ut och vara. Det bästa jag vet att tänka på när jag ska sova tillsammans med allt kul Lou gjort och sagt under dagen. Mina tjejer.

11 reaktioner på “GRAVIDITETENS BAKSIDA”

  • Kajsa skriver:

    Tack för att du delar med dig!! Känner mig så mycket mer normal med mina gravidhormoner 😉 <3

  • M skriver:

    Vad jag fått lära mig är att man inte ska vara ”rädd” för ångesten och försöka trycka undan den, utan istället acceptera att den kommer ibland. Känn efter var det känns, kanske i magen eller klump i halsen och se det mer som att det är det det är. Som magknip liksom. ”Nu känner jag detta i kroppen, men det är ok att känna så” 🙂

    • Anna skriver:

      Jag har lärt mig precis samma. Kan verkligen relatera till att fastna i tankar om sjukdomar ock döden och att det triggar igång hela systemet. Att lägga märke till den delen av sig som lägger märke till de här tankarna och liksom zooma ut har funkat för mig (ibland).

      Fattar att det suger, det brukar bli bättre imorgon tänker jag ☺️

  • maria skriver:

    i am not even pregnant or have ever been but i also know such panic attacs just too well. i have such a fear of death. i dont know how ppl can not fear it or not think about it. sometimes i wish i never was born because that way i would also not have to die. like what happenes afterwards? where do i go? does it all really just end? also i have such a high interest in the universe. and often wonder what the world actually is. like what is it? how did it all happen? what was here at first (meaning in the universe)? like how did it all come around so planets could be made and life could get created? and what is actually a living beeing…hjahahahha i could go on and on with questions that i truly ask myself so so so often. and the deeper i go with such questions the more anxiety i get because i understand no on has an answer to it (i have seen maaany documentaries about all those topics but also those dont give me the answers i would need because we all truly dont know)

  • Lotta skriver:

    Du är inte ensam!
    Jag har två barn och kände mig helt knäpp stora delar av graviditeten pga jag oroade mig för allt möjligt, bland annat jobb men även sjukdomar och döden. Sånt kan jag oroa mig för annars också, men under graviditet var jag helt hudlös och allt kändes mycket mer än annars. Barnmorskan berättade för mig att gravida mammor är konstruerade sådana under graviditeten för att de snart ska ta in en helt ny människa i sina liv, vi är därför extra öppna för alla känslor.Tycker underbaraclara skrev bra om gravidoro: https://underbaraclaras.se/2019/03/06/gravid-och-full-av-angest/

    Hursomhelst! Du är inte ensam & är lika onormalt normal som många andra gravida. Hoppas du får må bättre! Kram ?

  • Frida Ljung skriver:

    Känner igen mig så mycket. Dödsångest suger så jäkla hårt. Hoppas det blir bättre framöver <3

  • Cajsa skriver:

    Är en tjej från Piteå som egentligen lever ett liv väldigt olikt ditt. Eller ja. Jag har inga barn, jag är en fattig student, men jag har kille och en hund så det är väl ändå något. Haha. Men jag vill bara säga att jag ÄLSKAR din blogg och din Instagram. Du är så otroligt ROLIG till att börja med men du känns också så genuin, lugn, snäll och mysig. Du verkar vara en väldigt fin mamma, flickvän, dotter och syster. Kram på dig och fortsätt med dina varierande inlägg. Älskar allt från dina recept och matbilder till skönhet och mamma och barntips. Fortsätt så!?

Lämna ett svar till Lotta Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.