FÖRLOSSNINGSTANKAR

Lördagskväll och soffliggande! Knivar i murran och en stenhård basketboll men wow vad glad jag är och tacksam. Är verkligen INTE redo att föda än, skulle få så mycket ångest av det! Är inte mentalt redo att bli tvåbarnsmamma än heller. Måste få några veckor till av det jag har nu. Hoppas.

På tal om förlossning… Oavsett när det blir så börjar det ju närma sig, oundvikligt. Ju närmre jag kommer ju mindre coolhet finns kvar haha. Jag hade ju en sjukt smidig men chockartad förlossning sist men smärtan var väldigt intensiv och jag minns den väldigt väl 😉 Om jag fick önska en förlossning hade det sett ut såhär:

10.00 går mitt vatten hemma en solig dag i slutet på februari (14/2 har jag drömt om och då är jag i v 37, känns också helt okej). En vardag så L är på förskolan och slipper se vår panik haha. Min kille jobbar hemifrån så han är redan hemma och klar. Jag ringer in till förlossningen som säger att jag ska komma direkt eftersom att jag födde så snabbt förra gången och öppnade mig direkt. Vi går i lugn och ro genom att vi har med allt och sen går vi ner till bilen. Vi kör till förlossningen och jag är lika oberörd av förvärkarna som sist. Dom kollar och ser att jag är 3 cm öppen. Förflyttas till ett rum där vi peppar med musik, äter goda saker och är taggade. Känner ändå att lite smärta skulle vara ok nu. Vi hinner prova lustgasen ihop. Jag mår inte illa och spyr inte i masken :)))) får ta mig genom värkar ett tag och nu är kl typ 13. Efter ett tag känner jag att smärtan eskalerar och möts av TRYCKET. Barnmorskan kollar och jag är öppen 10 cm. Jag ställer mig på fyra och krystar medans dom håller emot med handdukar och guidar mig (inget av det hände sist) och efter 15 minuter kommer lillasyster som väger 3.1 kg. Moderkakan glider ut av sig själv (hände inte heller sist hehe den jäveln ville sitta kvar tills v 44 ska jag säga er) och jag får hela tiden vara med min familj även om jag skulle behöva bli lite sydd.

Snipp snapp slut. Jag kan t o m tänka mig att bli lite sydd för att det ska bli mer realistiskt haha. Och 3.1 kg är 1 kg mer än Lou och typ då Lou började bli som en stark vanlig bebis. Hoppas vi får uppleva den där första stunden ihop den här gången direkt hon kommit ut <3 Det var så himla ensamt och omtumlande att föda och att dom rullade iväg min kille och L ihop. Det var dock väldigt fint också men nu vill jag gärna vara med och kanske inte vara i samma chock!

Det ska bli kul att se hur mycket som stämmer överens med min drömbild haha. Viktigast för mig är i alla fall att vattnet går för annars har jag ingen aning om ifall jag ens kommer märka att jag ska föda. Lite stressad över det. Är mest stressad pga vi har Lou också. Hennes farmor är på stand-by redan och kommer när vi hör av oss men tänk om jag inte känner nåt förrän jag ska krysta typ??? Hade varit så sjukt. Antingen typ föda hemma på golvet eller i en ambulans ensam. Neee jag ska fokusera tankarna på min dröm som jag skrev ovan så hoppas jag på tankens kraft helt enkelt 🙂 Vill också föda tidigt på dagen för att man kanske kan få sova hemma haha. Jag har aldrig sovit utan Lou och det känns skitjobbigt att göra det. Hatar generellt att inte sova hemma så återhämtar mig hundra gånger hellre hemma än på sjukhuset förutsatt att allt är bra med bebisen såklart. Ni som fött, blev era förlossningar som ni trodde?

29 reaktioner på “FÖRLOSSNINGSTANKAR”

  • Mikaela skriver:

    Åh hoppas du får din drömförlossning! Min drömförlossning med barn 2 var i korta drag såhär: lämnar sonen på föris, kommer hem och känner värkar, åker in och föder på några h och på kvällen får syskonen träffas. Blev ju tyvärr inte ett dugg som jag önskade utan: vaknar upp på bf+1, sonen har 39 graders feber Tänker, måtte jag inte föda idag! Vad händer på kvällen, jo vattnet går. Mamma får komma hem till en sjuk kille som såklart är supermammig och så ledsen för att vi ska åka. Mitt hjärta brister men kämpar för att inte gråta framför honom. Men sjukt jobbigt att lämna sitt sjuka barn. Föder iaf snabbt och smidigt, 2h totalt men ungen kommer ju kl 2 på natten så får stanna kvar på bb hotellet. När vi kommer hem är sonen om ännu sjukare och smittar både mig och nya bebis. Yeeey, hängt långa stunder på barnakuten och nu är vi inlagda jag och min 13 dagars. Livets otur men nu kan det bara bli bättre. Hoppas allt går smidigt för er:)

  • M skriver:

    Hoppas det blir som du vill <3
    hade tänkt att andra förlossningen skulle gå fortare men gick snabbare än jag trott… började få värkar vid 8 efter att min man jobbat natt. Han sov och jag tog en sakta promenad med hunden och min vilda 1.4 åring. Tog hand om min son tills det gjorde för ont och var tvungen att väcka min man. Svärföräldrarna kom, lämnade medan sonen sov på förmiddagen. En timme efter jag fått rum var lillasyster ute. Kunde hantera smärtan så bra tills tio sista minutrarna då jag öppnades från 5 till 10 på några minuter 😐 var panikslagen just då, men var väldigt nöjd över upplevelsen. Återhämtningen efteråt var supersnabb, behövde inte sy. Eftervärkarna kändes av mer dock. Fick vara kvar två nätter då det är reglerna för alla i landet jag bor i, men hade varit redo att åka hem samma kväll! Kram

  • C skriver:

    Jag har bara ett barn, och om jag får bestämma så blir det inga fler. Missförstå mig inte, jag älskar min dotter mer än allt! Men jag hade en väldigt traumatisk förlossning. Jag gick över 6 dagar. Jag hade värkar i ca 1 och ett halvt dygn. Min dotter hamnade snett och kunde inte riktigt hitta ut. Efter många (!!) om och men så blev det ett akut kejsarsnitt. Jag fick inte träffa min dotter på ca 3 timmar. Min dotter hade andats in sin avföring och kunde inte andas. Hon hamnade på neonatala, nersövd, fick hjälp att andas via respirator. Så låg hon, med massa sladdar och mediciner, i ca 4 dygn. Fick inte hålla i henne förrän hon vaknade. Jag fick komplikationer efter epidural, några dagar senare fick jag en ansiktsförlamning. Troligtvis p g a psykisk påfrestning. 10 dagar efter förlossningen blev vi utskrivna och fick komma hem. Vi hade svärmor som hjälp de två första dygnen. Men jag hade inga moderkänslor över huvud taget, blev upprörd när någon försökte hjälpa till. Det kändes som att dom försökte ta min dotter ifrån mig. Jag som inte ens fått njuta av henne. Jag fick en förlossningsdepression. Sakta men säkert blev allt bättre. Min dotter mår jättebra och det gör även jag! Jag får väl vara tacksam över att hon var (galet) stor när hon föddes, 54 cm lång och vägde 4290g. Jag är liten och nätt (endast 154cm lång), haha. Men hon är såklart det bästa som har hänt mig! Om vi, mot all förmodan, skulle skaffa ett till barn längre fram så ska jag absolut kräva ett planerat kejsarsnitt.

    • H skriver:

      Hehe, vad olika uppfattning man kan ha..min vägde 5,3 och var 57 cm lång vilken jag förstås vet är stort men tycker inte det är så himla mkt ändå.
      Dock också en hemsk förlossning – beklagar verkligen allt du fick gå igenom ??

  • Ava skriver:

    Har BF en dag efter dig, också med mitt andra barn och jag kan verkligen relatera även om min första inte var prematur. Jag är verkligen inte redo för varken förlossning eller att min första ska få ett syskon!
    Men med det sagt ville jag bara hoppas att jag kan stilla din oro lite kring om vattnet inte går, vilket det inte gjorde på mig utan barnmorskan fick ta hål på min fosterhinna när jag var 10cm öppen. Men tro mig när jag säger att jag verkligen märkte att det var igång! Även om vattnet inte går så har du ju värkarna som ser till att öppna livmodertappen så jag kan lova dig att du inte kan missa det!
    Önskar dig all lycka till med din förlossning!

  • Pernilla skriver:

    Hoppas att allt kommer att gå bra med din förlossning. Du kommer snabbt vara van tvåbarnsmamma och undra hur du kunde tycka det var fullt upp med ett barn 🙂 Om du oroar dig för att förlossningen ska gå snabbt och inte vill föda hemma så kan du prata med din barnmorska om planerad igångsättning. Det gjorde jag med trean då tvåan kom ut på en timme efter första värken. Det var en väldigt bra upplevelse att komma in till förlossningen i lugn och ro, hinna prata och planera med personalen på plats, testa att edan fungerade som den skulle och sedan köra igång. Lycka till!

  • Josefine skriver:

    Finaste Alexandra, du om någon kommer verkligen bli världens bästa och mest fantastiska tvåbarnsmamma! Den dag det är vår (min) tur, önskar jag att bli en lika underbar mamma som du dagligen är. I mina ögon är du GOALS! Önskar dig all kärlek och varmaste lyckönskningarna! Kramar från en som längtar och väntar på vårt första +

  • Lisa skriver:

    Jag blev igångsatt v. 37+3 pga stor bebis.
    Var livrädd eftersom det var mitt första barn och dessutom 2,5 v för tidigt så läkarna varnade mig för att min kropp förmodligen skulle vara omogen och motvillig till förlossning och det skulle ta flera dagar. Samt att värkarna vid igångsättning var mer smärtsamma än vid naturlig förlossning (vem vill ens höra nåt sånt?).

    När jag kom in till sjukhuset var jag redan 3 cm öppen, hade inte haft en enda förvärk eller sammandragning under hela graviditeten så jag vart mest förvånad. Behövde ingen ballong eller nåt men fick ett sånt piller i fiffi. Blev mer öppen men kände inte heller nu nån värk eller sammandragning eller nåt. Fick ett till piller i fiffi och blev nästan 5 cm öppen, kände eventuellt av små sammandragningar nu men var oklart för jag visste inte hur det skulle kännas.
    Blev skickad på förlossning och då fick jag äntligen ”riktiga” värkar, 4 st på 10 min men de gjorde inte speciellt ont. Fick epidural för att jag bett om det i förlossningsbrevet, fasten jag inte hade jätteonda värkar.. Vattnet togs och jag gick till full öppning på typ en halvtimme. Epiduralen slutade funka och värkarna blev starkare och intensivare, 5 st på 10 min men med lustgas gick det hur bra som helst. Krystade i 18 minuter innan en 4,5 kg bebis kom ut ?

    Enda gången då jag verkligen kände att det gjorde så ont att jag fick lite lätt panik var sista minuten när halva huvudet tittade ut ? hela huvudet plus kroppen kom sen ut på en enda värk så det var över fort iaf ?. Sa redan en kvart efter förlossningen till barnmorskan att detta var ju inte så farligt, vilket hon inte hört många säga sa hon haha.

    Med tanke på att jag var LIVRÄDD LIVRÄDD LIVRÄDD för att föda och absolut inte ville föda vaginalt och skrev ett aslångt förlossningsbrev om hur rädd jag var så hade jag världens drömförlossning. Enda som jag är missnöjd med var min epidural som var en besvikelse eftersom den typ inte hjälpte.
    Hoppas du får en jättebra förlossning!

  • Elisa skriver:

    Jag är gravid i vecka 37 nu och har en dotter på 1,5 år här hemma. Är också såååå nervös över när det ska sätta igång pga att allt ska klaffa med hennes barnvakt (min mamma) och så. Verkar som att det går mycket fortare att föda som omföderska. Förhoppningsvis går allt smidigt ?? Jag hoppas att mitt vatten går tidigt på förmiddagen när min dotter är på förskolan. Så kan min mamma hämta henne där sen, så blir det inte stressigt hemma?

  • Amanda skriver:

    Åh var inte orolig att du inte kommer känna av värkarna! Mitt vatten har varken gått på första eller andra förlossningen utan ena ungen kom Ut i säcken? man känner verkligen när det är på gång☺️ Lycka till med alltnog jag hoppas du får din drömförlossning!?

  • Jennifer skriver:

    Haha nej gud blev helt annat! Min första (för ca 1.5 är sen) hade jag förvärkar i 6 dygn innan jag var öppen 4 cm och förlossningen kunde starta på riktigt. Från kl 16 till 1.30 på natten höll jag på & hade eda & lustgas. Denna gång (för 2 v sen) kom jag in strax före 8 på morgonen & var 5 cm öppen 8.07 så tänkte att ja det blir väl bebis strax efter lunch & beställde eda. Vid 8.30 ber jag om att bli undersökt pga att jag känner tryck & då är jag öppen 10cm. Min blick när jag frågar om jag kommer få smärtlindring & barnmorskan fint svarar nej ?? 8.39 var lillasyster ute ?
    Trodde aldrig att jag skulle få en snabb förlossning pga att första var ”normal”. Hoppas att din blir lite lugnare denna gång & att det iallafall blir en februari-bebis! ??

  • Fanny skriver:

    Båda mina förlossningar har varit riktigt drömmiga! Den första tog förjävla ont, men gick så snabbt så det var faktiskt inte så farligt i slutäbdan ändå. Lite drygt 3 timmar från första värk till att hon var ute, men jag hade bara ont första timmen, sen fick jag epidural och sov en och en halv timme före jag vaknade och kände att hon skulle ut och krystade sedan i 30ish minuter. Eftersom det gick så fort så var jag så jäkla förberedd andra gången. Min äldre sov hos mormor för säkerhets skull från det att vi passerade bf. 3 dagar över började vattnet rinna och direkt jag fick första värken ringde jag förlossningen och fick åka in för att det gått så fort första gången och jag sa att jag verkligen vill in i så god tid att jag hinner få epidural igen (för det var ju verkligen en dröm när den funkade!) Så vi åkte in och mina värkar var inte alls onda ännu. 5 cm öppen när jag kom in och när den första onda värken kom var jag 7cm öppen och fick epidural direkt. Så jag behövde inte alls ha ont mer än i en kvart kanske och sedan krystade jag på 9 minuter ? så jag har verkligen fått som jag ville, första gången var jag så jäkla tacksam för att det gick så fort, men smärtan var intensivare än andra gången som tog totalt 6 timmar från att vattnet gick till att hon var ute, men med endast 15 minuter av ont värkarbete. Krystande tog inte det minsta ont andra gången när jag visste hur jag skulle trycka efter bäst.

  • Hannah skriver:

    Jag blev igångsatt i v.35+4 pga. Havandeskapsförgiftning och sedan akut smittad då jag snabbt blev mycket sämre. Allt gick kanon och vi återhämtade oss båda bra. Men det gick inte som jag hade föreställt mig. Men så tacksam för sjykvården och det dom gjorde för både mig och vår dotter. Nu sitter jag här med en frisk tjej på 9 veckor som gått upp nästan 1.5kg sedan hon föddes.

    Stort lycka till Alexandra när det är dags. Hoppas för din skull att du får njuta av graviditeten ett tag till. Det är ju så mysigt att känna bebis röra sig i magen.

  • Zainab skriver:

    Jag hade ingen dröm men mest orolig om förlossningen, jag hade tänkt att jag skulle dö när jag föder bebisen. I vecka 40+3 kände jag ingen rörelse av fostret, så tog vi ( min man och jag) oss till förlossningen, via ultraljud fick vi veta att bebis hjärta inte slår. Sen fick jag medicin för att värker stimuleras, efter 3 timmar fick jag ont i ryggen. Kortfattat satts i gång förlossningen 14 timmar efter att jag hade fått medicinen. Det tog nästan 90 minuter tills död bebisen kom. Fruktansvärt var det verkligen den 15 oktober 2019 som jag födde den döda bebisen. Jag hoppas att nästa graviditet samt förlossningen blir bättre.
    Lycka till/ Zainab

  • Sara skriver:

    Vill bara säga att jag är 100 % säker på att er förlossning kommer bli jättebra oavsett om den blir som man drömmer om lr inte, det är ju historian om hur er lilla tjej kommer till världen ❤️ Och du skriver allt annat än tråkiga inlägg, tycker det är jättekul att läsa om tankar och förberedelser ❤️ Så lycklig att jag fått uppleva detta 3 gånger! Stort lycka till till er ?

  • Rebecca skriver:

    Ja, den blev väldigt bra. Målet var att ta hjälp av Bm o finska greppet, inte spricka samt köra utan smärtstillande om jag skulle kunna.. O så blev det.. 13h från första värk o hon var ute. 30min krystarbete. Fick finska greppet o sprack inte o ingen smärtlindring. Klarade av det o så sjukt stolt över vad en kvinnas kropp klarar. Ha din målbild framför dig o jag hoppas de blir så för er❤️

  • Sofia skriver:

    Min förlossning blev långt ifrån hur jag trodde..
    gick över tiden 2 vevkor, blev tillslut igångsatt. Tog 21 h totalt. Hade värkstimulerande i 18 h.. när det äntligen blev dags krysta fick jag 40 graders feber och krystade i nära på 2 h. Bebisen kom ut helt blå med andningsstörning och spenderade 4 dygn på Neo med slangar 🙁 jag som alltid sett fram emot å få föda blev tyvärr traumatiserad och förlossningsrädd varför lillasyster kommer födas med planerat snitt nu i april:) känner mig lugn inför kejsarsnittet men kan avundas de som haft en ” fin” upplevelse och som vågar föda igen ?
    Stort lycka till när det är dags ❣️

  • Maria Nästén skriver:

    Min första förlossning blev lite chockartad, jag var 10 cm öppen när vi kom in, vattnet hade inte gått och kom just innan skiftbyte. Fick därför vänta med hinnorna eftersom de skulle överrapportera. Sen föddes min son och jag sprack hela vägen, valde att vara kvar på rummet (vägrade åka ner på operation) och fick sys i två timmar?. Var inne på förlossningen en timma då, tog bara lustgas.

    Med andra blev förlossningen PERFEKT, på bf, kom in 18.35 och var 7 cm öppen. 19.25 var jag 10 cm öppen, de tog hål på hinnorna och 10 minuter senare var min dotter ute. Fick sy ett litet stygn och mådde som en gud??.

    Drömmen om ett tredje barn är stark men inte än☺️

  • Jessica skriver:

    Med min första som kom en vecka innan bf kom jag in till sjukhuset och var öppen 10cm utan att vattnet gått och 20 minuter efter kontroll var min son ute, väldigt chockartat för en förstföderska skulle jag säga men annars positiv upplevelse.
    Med nummer två åkte jag in efter första värk hemma och var då öppen 4cm när vi kom till förlossningen, 1,5 timme senare va jag 8cm öppen och då spräckte dem hinnan så vattnet gick och då kom min andra son med vattnet. Så gick fort med båda men inte lika chockad andra födseln?

  • Caroline skriver:

    Första förlossningen med storasyster va hemsk och resulterade i akut snitt. Min andra förlossning med lillasyster blev en sådan revansch. Jag blev igångsatt, så vi lämnade storasyster (hon är 2 år) på förskolan, pussade extra på henne och berättade vad som skulle hända och att mormor hämtar henne sen.
    Åkte upp och blev igångsatta, allt gick bra och lillasyster kom 01.06 på natten vaginalt! Min sambo åkte sedan hem på eftermiddagen och va med Stella medan jag och Mila låg kvar ett par dagar. Jag fick en större bristning och även hög feber under förlossningen så dom ville observera bebisen. Storasyster och pappa kom upp och hämtade oss dagen efter sen och allt va bara sååå underbart! Kunde inte önska mig mer!!
    Va totalt livrädd innan för att det skulle gå som sist, men inget var sig likt!
    Heja dig och hoppas att du får precis så som du vill ha det!
    Kram

  • Evelina skriver:

    Hoppas verkligen det blir som du önskar dig ❤️??

    Min man pendlar till jobbet ca 40 min så jag var nojig att det skulle bli stressigt att han skulle ta sig hem men det blev PERFEKT då vattnet gick sent fredagskväll ? Han hade hunnit hem men sen födde jag inte förrän natten mellan lördag och söndag, så vi kunde fokusera tillsammans hela helgen. Sen fick jag epidural någon minut efter jag bad om den DRÖM! Jag och min man hade väldigt trevligt och roligt under förlossningen men sen var krystfasen allt annat än vad jag tänkt. Fick hög feber och inflammation i livmodern och fick krysta aktivt i 2 h ? Gav nästan upp men hade en fantastisk läkare! Och så var vi ensamma på förlossningen så all personal va hos oss haha. Dröm att ingen annan födde. Nån frågade mig om det var okej att hon gick hem tidigare ? Hade tydligen aldrig varit så lugnt! Tre dagar innan var det 14 st som födde och då var det överfullt. Ibland ska man ha tur ??‍♀️??‍♀️??‍♀️??‍♀️

  • Sofie skriver:

    Min första förlossning för 2 år sedan var hemsk, blev igångsatt 16 dagar efter bf och sonen kom ut 17 dagar efter bf. Förlossningen var långdragen och extremt smärtsam, hade väldigt svårt att hantera smärtan och slappna av. När han väl kom ut fick jag en stor blödning i cervixöppningen som tog ett tag för läkarna att lokalisera. Upplevde denna förlossning som väldigt traumatisk och var rädd inför min andra förlossning som var för snart 4 månader sedan. Men den förlossningen var en dröm!! Hade gått i samtal veckorna innan förlossningen hos en barnmorska vilket var skönt och jag tyckte det hjälpte mig att känna mig mindre rädd. Hade verkligen visualiserat hur jag ville vara helt avslappnad och lugn under denna förlossning. Började känna värkar kl 11 på förmiddagen, 10 dagar efter bf. Jag hade gjort ett flertal hinnsvepnignar både hos min bm och på förlossningen, senast hos min bm samma morgon. Strax efter 18 åkte vi in till förlossningen och när vi ringde in önskade jag att få det rum Med pol där man kan föda i vatten. Kl 19 blev vi inskrivna, jag var 3-4 cm öppen, jag la mig direkt i polen vilket var så skönt. Ca kl 22.15 började det bli riktigt svårt att hantera smärtan, jag fick då prova lustgas, ca 22.35 känner jag att jag behöver krysta. Blir väldigt förvånad då jag trodde att det var lååångt kvar. Börjar krysta och då känner jag ”pooooff”, vattnet går. Krystar några gånger och kl 22.50 föds vår lilla dotter i vattnet. Blir så förvånad då jag krystade i nästan två timmar med första barnet.

    Är såååå tacksam för att min andra förlossningen blev så mycket bättre än vad jag vågat hoppas på! Lycka till med allt och hoppas förlossning blir som du önskar 🙂

    • Sofie skriver:

      Och just det, jag fick ingen bristning alls vid andra förlossningen. När barnmorskan undersökte mig direkt efter så sa hon ”oj, man ser knappt att du nyss fött ett barn ” ?!

  • Svea skriver:

    Kan verkligen känna igen mig i dig och din drömförlossning hade varit min också! Födde också första barnet förtidigt i v.33. Hann vara på förlossningen i 20 min innan hon kom och sen försvann de iväg med henne och min kille. Drömmen är verkligen att få vara tillsammans, hela familjen, efter förlossningen. Hoppas din dröm slår in ❣️

  • Anonym skriver:

    Älskar att läsa sånt här!!! Jag är läkare och har nyligen skrivit på kontrakt för att specialisttjänstgöring som förlossningsläkare/gynekolog. Så peppad på mitt framtida jobb!

  • Karin skriver:

    Nej, ingen av mina förlossningar gick som jag trodde men i slutändan så kom ju båda barnen ut och mådde bra så det var ju huvudsaken. Det är iaf helt klart att det inte blir fler barn i vår familj??

  • Matilda skriver:

    Vad sjukt att du faktiskt fick din drömförlossning! Stort grattis till er igen.

Lämna ett svar till Evelina Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.