Visar arkiv från december 2020

9 månader på utsidan

Eftersom jag ganska precis gjort en uppdatering kommer jag inte skriva någon för 9 månader. Men så liten hon var och så snabbt tiden gått. Kommer för all framtid vara så tacksam över våra två tjejer. Det är verkligen inget jag tagit för givet i livet och varje dag känner jag mig tacksam. Tacksam över hälsan hos oss. Tacksam över livet.

Sen vi fick barn har min dödsångest nått en ny nivå. Jag är LIVRÄDD faktiskt. Det enda jag önskar mig i livet är att vi ska få se våra tjejer växa upp och finnas där. Jag fick ju första stadiet till hudcancer när jag var gravid med Tula och det blev faktiskt ett trauma. Mådde otroligt dåligt över det. Så dåligt att jag knappt velat prata/skriva om det? Det blev liksom en liten påminnelse om att man inte är odödlig. Efter det har jag haft problem med några svullna knölar och verkligen tänkt det värsta vissa nätter men andra nätter varit mer sansad. MEN jag gjorde en utförlig undersökning med prover och kollade verkligen allt som gick för att kunna säkerställa mig om läget. När jag fick tillbaka resultaten blev jag så otroligt lättad. Jag behövde göra det för att kunna slappna av lite. Nu kommer jag fortsätta gå på kontroller varje halvår och sen jag fick detta har jag inte spenderat en sekund i solen utan solskydd. Problemet är att den solskada man utsätter sin hud för tar ofta flera år innan det utvecklas till något. Vill bara igen säga att glöm inte solskydd och att en bränna är så nice (jag vet) men inte mer nice än livet vi lever. Finns ju SÅ bra BUS.

Men det har i alla fall varit helt otroligt att få vara med ett till barn gå från nyfödd till en individ. Det är så häftigt. Det var mycket enklare denna gången när man har lite mer erfarenhet från ”andra” sidan av den första tiden. Har känt mig mer lugn, harmonisk och allt har gått snabbare tills dit vi är idag. Och klart det kan vara tufft att känna sig lite otillräcklig. En period var riktigt tuff och jag hade nästan ångest inför vissa dagar. Men jag tycker fan vi har gjort det här riktigt bra! Det enda jag saknar är lite mer tid bara jag och Lou så i jul när vi är lediga allihopa ska jag och Lou ha så mycket kvalitetstid ihop <3 det har också blivit lite så, att Tula är så mammig så då har Lou varit med min kille mer på vardagarna efter förskolan etc. Saknar våra ensamma stunder jättemycket.

Annars skulle jag säga att livet med två barn är underbart. Självklart lite svettigt och lite kaos stundvis men jag njuter. Det känns som att man fått sitt drömjobb, som kräver hårt arbete men lönen är så stor att siffrorna inte räcker. Lönen att få uppleva det här. Så fantastiskt. Det enda som är livsfarligt är ju att så fort barnen blir större får man bebisabstinens hehe. Vet inte om det någonsin kommer försvinna? Har ju känt tvärnej till att någonsin skaffa fler barn men måste ändå erkänna att en liten del av mig känner en stor sorg över det. Vi får väl se hur det känns när tjejerna blivit lite större helt enkelt 🙂 Och självklart inget som går att ta för givet om det nu skulle bli så att vi ändrar oss, men oavsett är jag extremt tacksam över vad vi har. Älskar min familj över allt annat. Jag tror verkligen att det vi gör nu, är att uppleva dom finaste åren i vårt liv. Såklart livet kommer fortsätta vara fantastiskt. Men att vi alla känner sån samhörighet och behöver varandra som nu, det kommer ju ändras när åren går. Så jag lutar mig tillbaka många gånger per dag, ler åt kaoset och njuter.

NERVÖST

Tjena darlings. Här ligger jag i soffan (heheh fick med handen på hjärtat scrolla en bit för att hitta en selfie som inte tillhörde en haul). Har jobbat sååå sjukt mycket på slutet och lite andra projekt utöver det så min kamerarulle är nästa tom. Jag gjorde ju mitt julpaket och det var en hel del roddande men vet ni jag mår SÅ bra av att göra sånt <3 Timmarna flyger iväg. Men också såklart tar lilla T mycket mer tid och uppmärksamhet än tidigare. Minns den här tiden så väl och var väl förberedd. Känns väldigt passande med julledigt ihop. Min kille är också ledig så vi i hela familjen ska bara mysa i tre veckor. Bästa julklappen någonsin!

Ibland får man bara feeling att blogga och nu satt jag och tänkte lite och fick världens sug. Men jag och Vickan har ju också en bössa för musikhjälpen i år, vår första. (Hitta den här). Vi ska även gästa buren. Då kom den. Min scenskräck och introverta Alex som blivit på en ny nivå efter Corona dök upp som gubben i lådan, haha! Tänkte först att jag inte ska säga något om det för ibland blir det bara värre av det. Men nu känner jag att nej, helvete, varför utsätter man sig. DOCK är det för ett så bra syfte så det är liksom värt det! Men jag är så nervös för vad vi ska prata om. Hur man heter sig bland folk efter ett 2020 i dvala. Kan man få smsa istället? Haha. Skönt att jag har Vickan med mig i alla fall, hon är bra på kallprat. Jag är ju så otroligt bekväm i sociala medier, så det är egentligen helt ologiskt att jag blir nervös för sånt här. Youtube har faktiskt hjälpt mig lite måste jag säga.

Vet inte vart jag ville komma med det här men kändes lite bättre att lätta på hjärtat. Men det är faktiskt lite farligt med Corona. Jag kände ändå att jag började komma ur min mammaledig/gravid/mammaledig igen-bubbla när siffrorna vände och började känna mig bekväm socialt. Nu är jag veeeeerkligen tillbaka på ruta 1. Drar mig för att ens ta promenader och är väldigt bekväm i tillvaron även fast den är tråkig. Hoppas vaccinet gör lite skillnad så att man snart kan börja röra sig lite bland folk igen.

En mysig sak nu är i alla fall att vi kollar julfilmer varje kväll. Vi har sett en varje kväll senaste veckan. Mellandagarna tycker jag är till för att äta massa rester och julgodis och bara se film. Efter att barnen har somnat, haha. Men innan barn var det filmmaraton jämt! Lou har äntligen nått en ålder där hon kan se en bit av en film i allla fall och underhålla sig själv med pyssel osv. Tula däremot är som en litet plåster. Varje gång nåt låter eller nån går in i rummet (i familjen alltså) flyger hon upp på mig för att krama mig och titta. Men det är så himla mysigt och fint att vara någons trygga punkt. Den största känslan i världen.

En annan sak med den här pandemin är att jag fått så mycket kvalitetstid med min lilla familj. Jag är så glad för den. Ibland känner jag bara att helvete, nu är jag less på det här. Sen säger Lou något roligt och sen ”jag skoja bara” och då känner jag att äh, vi har ju en liten polare här också utöver oss vuxna. Älskar den här åldern så otroligt mycket. Vi skrattar så mycket här hemma. Ser så mycket framemot att leva julafton genom hennes ögon och värld. Pirret man kände i magen på julafton. Tror att hon kommer förstå jul i år och allt vad det innebär. Det är så fint! Barn ger en verkligen perspektiv och hjälper mig att uppskatta små saker så mycket. Det viktigaste är att vi är här nu och har varandra. Och hälsan. Livet.

Nej nu har jag babblat på tillräckligt. Nu är det dags att försöka varva ner trots att min mage är som en virvelvind inför imorgon. Wish me luck!

PEPPARKAKOR MED VIT CHOKLAD OCH MANDEL

Kolla här så SJUKT gott! Tog dessutom bara några minuter att fixa 🙂

Ni behöver: färdig pepparkaksdeg, mandlar och vit choklad. Det går såklart att göra med precis vad man vill men denna kombo gillade jag.

Rulla små bollar och fyll med det ovan bara. Sen in i ugnen på 175 grader eller vad er deg ska vara inne på. Sen när det blivit lite gyllenbrunt har ni sjukt goda kakor =) Dom blev lite mjukare än vanliga pepparkakor, så sjukt GOTT!

TULA 8 MÅNADER

På tiden för en liten uppdatering om den här lilla, eller inte så lilla längre, damen 🙂 Nu är hon ju lite över 8 månader men har äntligen tid att skriva.

Tula har fått sin första tand och en till är på G. Skönt att man minns att första var värst 😉 Men det har faktiskt gått bra. Hon är också i separationsfasen just nu så jag får inte försvinna ur åsyn förutom om hon är med min kille. Hon är besatt av Lou, vattenflaska med sugrör och att bita på allt.

Hon kryper/krälar SUPERsnabbt sen ett bra tag tillbaka, omöjligt att kolla bort i flera sekunder för då är hon i ett annat rum haha! Sen står hon mot allt nu och är helt orädd. Hon sätter sig dock ner på rumpan men inte helt kontrollerad så ibland dimper hon ner med huvudet före = alltid på standby. Hon kan även stå utan stöd några sekunder och ”promenera” med allt möjligt här hemma, våra stolar är favoriten. Hon stoppar också allt hon hittar i munnen. Så just nu är vi i överlevarfasen 😉 skillnaden mot sist är att man har en till liten dam man ska hålla ögonen på också. Men måste ändå säga att det känns så mycket bättre än vad jag trodde. Vet liksom inte när ”det värsta är” med två barn men jag tycker att det går över förväntan nu! Mycket enklare nu än i början.

Hon sover faktiskt majoriteten av nätterna helt just nu, alltså utan uppvak. Hon får en flarra välling när jag ska sova vid typ 23 sen vaknar hon vid 08(?!) haha. Det kommer ju knappast vara så njuter av det så länge det funkar helt enkelt. Men ibland vaknar hon runt 03/04 och får en liten sipp ersättning. Men jäääävligt tacksam just nu. Tula är en riktigt glad tjej med hög pipa, i smyg kallar vi henne tutan haha. Nu är hon dock lite missnöjd om hon inte får vara hängandes i mitt hår, i min mun med hela handen eller hänga på min höft hahah!!! Men njuter av denna period faktiskt för snabbt går det innan dom helt plötsligt inte vill vara lika nära och är lika beroende av en. Jag har fått söva Tula mycket sista 2 v (hon brukar somna själv i sängen annars) och att ha henne sovandes på mig är så jäääävla mysigt.

Såhär ser vår rutin ut på dagen ungefär:

8.00 vaknar och får gröt

10.00 en flaska ersättning och sen första napen. Allt mellan 40 min-2 h.

12.00 lunch, 1/2-1 hel burk barnmat

14ish (beror på när hon vaknade från förra, ca 2 h efter) en flaska ersättning och andra napen som också varar typ 40 min-1.5 h.

15.00 ungefär ett litet mellis, en banan eller en macka av rån.

16.30 middag. Något av det vi käkar + barnmat.

18/18.30 en portion gröt.

19.00 dags att sova!

SAFFRANSBULLAR MED VIT CHOKLAD

Receptet är saxat rakt av från Lindas bakskola, se receptet med bilder HÄR.

24–26 st bullar
1 påse saffran + 1 tsk strösocker
3 ½ dl mjölk, fingervarm
25 g jäst
1 ägg
1 krm salt
¾ dl strösocker
75 g smör, rumsvarmt
1 tsk kardemummakärnor, mortlade
12–14 dl vetemjöl

Fyllning
ca 150 g vit choklad, hackad
50 g smör, rumsvarmt
2 msk florsocker

Garnering
ev. 1 ägg
smör
strösocker

GÖR SÅ HÄR

1. Stöt saffranet i en mortel tillsammans med 1 tsk socker. Blanda saffran och mjölk i en bunke. Smula ner jästen och rör om tills den lösts upp. Tillsätt ägg, salt, socker, smör, kardemumma och mjöl, lite i taget. Knåda degen kraftigt i några minuter. Låt den jäsa under bakduk i 50–60 min.

2. Dela degen i 24–26 bitar och forma dem till bollar. Fyllning: Blanda choklad, smör och florsocker till en massa. Dela massan i lika många högar som bullar. Gör ett hål i varje bulle och tryck ner fyllning. Nyp ihop hålet ordentligt.

3. Lägg bullarna med skarven nedåt på en plåt med bakplåtspapper. Låt dem jäsa under bakduk i ca 30 min. Sätt ugnen på 250 grader. (Pensla eventuellt bullarna med ägg efter jäsningen om du vill ha en glansig yta, men eftersom de ska penslas med smör efter gräddningen så kan man hoppa över det).

4. Grädda bullarna mitt i ugnen i ca 9–13 min.

5. Pensla bullarna med smält smör medan de fortfarande är varma och doppa dem i strösocker. Låt dem svalna på en plåt eller galler.


JAG provade alltså detta recept efter att ha fått det skickat! Det var HEEEEEELT galet gott. Men jag kunde inte ha bullarna i så länge som receptet sa, provade med första plåten och den blev tyvärr inte alls bra. Jag körde typ 5 min, haha! Så håll koll, direkt dom fått lite färg är det läge att plocka ut dom. Så slipper ni wastea en sån här magisk bullplåt som jag, rip! Jag använde inte heller upp hela fyllningen men det är ju såklart en smaksak. HOPPAS DET SMAKAR!!!!!!! =)

Så saftiga, sockriga, fluffiga och helt perfekta!