Hur mycket jag än försökt har jag inte riktigt känt mig genuint glad. Jag har känt mig mer och mer tömd för varje dag. Igår brast det. Pratade hela kvällen med min kille. Ni vet när man kämpat för att vara positiv och hålla masken och sen frågar någon ”hur mår du?”. Det var inte riktigt så, min kille läser av mig väldigt bra men jag har verkligen försökt hålla humöret uppe men jag kände bara att nej, jag orkar fan inte mer. Sömnbristen, den inre stressen över allt som ligger på hög, att stå utan hem och alla grejer är där man inte är blev bara för mycket. Jag trodde att jag skulle komma tillbaka med ny energi och kraft efter umeå, istället kände jag mig ännu mer orkeslös, nere och tömd. Jag är en väldigt glad och positiv person, och när jag knappt orkar svara på ett sms känner jag inte igen mig och det känns inte bra.
Nu är vi på min killes mammas landställe och jag ska försöka bara vara och må med min familj (min och min syrras). Och äntligen få umgås med min kille. Efter att vi knappt hängt på 3 månader känns det så skönt att vara återförenade som familj. Han har varit så otroligt grym den här perioden och jag kommer alltid kolla tillbaka på allt vi gjort och hur stolt jag är att vi klarade det, tillsammans som ett team. Det var väldigt skönt att ”lyfta locket” igår även fast det är jobbigt att erkänna för sig själv att man inte är någon supermänniska som klarar allt.
Om 1-2 veckor får vi priset för vårt slit, vår lägenhet. Efter det här ska vi ta en gemensam semester hela familjen. Min fina familj <3
Åh, vad tråkigt! Hoppas verkligen det vänder fort för dig. Men du har aldrig tänkt att det kan vara någon form av förlossningsdepression? Tänker att det (tyvärr) är mycket vanligare än man tror :/
Det kommer att vända <3
❤️❤️❤️❤️❤️
Så starkt av dig att dela med dig. Jag hoppas att du kan hitta ny energi när ni får vara tillsammans. Kan tänka mig att det har varit jobbigt för er båda att inte kunna spendera så många timmar tillsammans som ni kanske annars hade gjort. Ta en paus från sociala medier om du kan och njut med din familj. Vi finns kvar så känn ingen press :*
Såg nåt på din Insta om att ni inte fick ha hantverkare i er nya lght, stämmer det?? ?
Hoppas att du kommer igen snart, måste vara så jobbigt nu ?✨
Vill skicka världens största kram ♥️ Bra att du lyfte på locket och att ni spenderar tid tillsammans hela familjen!
Håller med om att ibland så känner man inte igen sig själv. Det bästa av allt är då att, likt som du gör, sikta framåt och att man kommer känna sig ännu starkare när man väl tagit sig igenom o klarat målet! Då blir man på nytt den superwomen som man är van vid fast i deluxe form!?
Fina Alexandra hoppas att du mår bättre snart! Hade nyligen en liknande period efter att jag fått min dotter. Hon föddes med kejsarsnitt och ville vara vaken hela nätterna. Det enda jag kunde fokusera på var att jag var trött och ville sova. Kände mig helt nollställd till allt och undrade om det var såhär jag skulle känna föralltid… det var det ju givetvis inte och två veckor efter kände jag mig som mig själv igen. Men det enda som hjälpte under den perioden var att bara vara och låta mig själv känna mig ledsen. Ville bara ligga i min sambos famn och bli kramad och klappad på dygnet runt och gråta.
Men håll ut!! Är imponerad av att du orkat som du gjort och så starkt att du delar med dig. När jag mådde som jag gjorde upplevde jag verkligen att ingen pratade om det men det gör du, TACK!
Kram
Försök bara stäng ner och bara vara ett tag. Och glöm inte att du sliter också genom att vara mamma dygnet runt. Det kommer kännas bättre när ni är tillsammans och kan hjälpas åt igen
Tycker så synd om dig som har så sjukt mycket! Lider med dig!! Försök prioritera dig själv och vad du behöver och låt det ta den tid det behöver! Det är starkt att ta hand om sig själv! Kram❤️
Kämpa på Alexandra! Du är en så himla fin och stark person och snart kommer du känna dig som dig själv igen! Jag har alltid varit precis likadan och samlat på mig grejer inombords som tynger ner mig under väldigt lång tid och när det gått nog långt så brister allt på en och samma gång. Tänkt för mig själv att ”det löser sig, det löser sig” ända tills man sitter där på golvet och känner att det aldrig kommer lösa sig. Jag hatar att få såna breakdowns eftersom att jag också identifierar mig som en positiv människa, och har därför försökt att börja ”pysa ut” saker som tynger mig eftersom, istället för att bara samla på mig de jobbiga tankarna. Nu säger jag bara till mig kille att jag behöver en klagostund eller gråtstund, och så pratar vi om det som tynger mig/oss. Då går vi verkligen till botten med det och han kan till och med nästan ”provocera” fram de negativa känslorna om jag försöker sopa det under mattan, så att jag får gråta några tårar och sen kan vi liksom gå vidare och släppa just den negativa grejen. Det funkar kanske inte för allt men väldigt ofta mår jag mycket bättre, och det kanske skulle funka för dig också! Ta hand om dig nu och njut av tiden med familjen❤️
Förstår verkligen att det blir mycket, speciellt med en stor renovering och att känna att man står utan hem! Men det brukar ju alltid hjälpa att dela med sig och känna att man inte är ensam <3
Ta den tiden som behövs 🙂 Hälsan är, hur klicheaktigt det än låter, det viktigaste man har.
Massa kramar!
Blir så arg över att ni bloggare klagar på bagateller , det är fan ingenting! Man kan leva med att hemmet inte är klart än, att ens grejer inte är på plats, snälla liksom? Själv sitter man med psykisk ohälsa, bor fortf hemma, har aldrig haft en pojkvän och mår jättedåligt varje dag! + ekonomiska problem. Du sitter med en familj, en blogg du tjänar bra med pengar på, en bostadsrätt som snart kommer bli helt underbar, en bra familj samt en pojkvän. Vad mer kan man begära? Jag orkar inte att folk bölar över bagateller, för det är exakt vad det är . Jag vet alla är mänskliga, men nog fan kan man hålla ut när man vet om att ens liv är bra och att det kommer att lösa sig inom snar tid. Så trött på att läsa bloggar, även blivit mindre intressant pg.a minskad träning på bloggen och ökad aktivitet av mammalivet, pallar inte. Jag har slutat följa dig på insta och kommer även sluta följa dig här, för orkar inte med gnället och den sympati du ska ha för ingenting! Lägg ner..Andra har så mycket sämre liv än du, som jag ex. Tycker att man kan uppskatta det man har då utan att gnälla..
Men Maria, har du läst din egna kommentar? Du ”gnäller” ju minst lika mycket? Bara för att du har det (enligt dig) ett jobbigare läge så gör det ju inte situationen lättare för Alexandra? Det finns alltid (oftast) någon som har det värre. Det finns tonårstjejer i Mauritanien som bor i en papplåda, med flera barn – ytterligare ett på väg och inget jobb eller pengar. De lider av sån svält att det i världsdelen dör ca 7000 barn varje dag. De hade nog varit överlyckliga av att vara i din situation här i Sverige. Får det dig att må bättre? Tyvärr så gissar jag på antagligen inte.
Alla har sin kamp och sin skit som de mår dåligt över och ingen har rätt att förminska någon annans känslor. Har man inget snällt att säga så kan man vara tyst för att göra det jobbigare för Alexandra med din kommentar är inte särskilt schysst. Om du själv mår så dåligt så borde du veta hur känslig man kan bli för kritik i ett sådant läge.
Tack för du satte ord på det jag tänkte svara Maria!
Din situation är jobbig för DIG, Maria och Alex situation är jobbig för HENNE. Ni är två inidivider med två helt olika livssituationer! Att jämföra sig själv med andra är det sämsta man kan göra. Och ALLA människor har rätt till sin känslor varesig du är bloggare, underskötersk, förskollärare eller arbetslös. Du äger din egna känslor. Men att slänga såna onödiga kommentarer och skälla på Alex för dina känslor är upp och ner är inte okej.
Sitt ikke å prat ned på andres «bagateller»!
Hvis du har det så jælvlig selv.. ta for faen tak i DITT liv, og la ande ha sitt!
Hilsen ei som også har slitt psykisk, men har måtte jobbet seg ut av det!
Alla kan ju faktiskt må dåligt oavsett om de utåt sett har ”allt” eller inte. Fattar att det känns bittert för någon som kanske inte ens har ett boende, men vi måste försöka förstå att måendet inte sitter i hur mycket pengar eller framgång man har.
Tänker lite att du Alex kanske har lättare att hamna där eftersom du har en historia av att inte må så bra? Det kan ju vara värt att börja gå i terapi eller så, även utvecklande för dig. Är man även lite introvert och kanske inte öppnar sig för så många kan det ju vara guld att ha någon att bolla med och kunna berätta allt för. (Som inte är familj)
Det här var det absolut dummaste jag hört. Vem är du att bestämma hur dåligt andra får må och inte, enbart för att du mår dåligt?
Det finns alltid någon som har det värre, men det gör inte ens egen situation enklare. Det borde väl du veta om någon. För det finns ju faktiskt de som har det värre än dig. Så varför klagar du?
Du som själv lider av psykisk ohälsa borde veta att man inte kommenterar andras psykiska mående! Skäms på dig. Och du själv då, tror du inte folk har det värre än dig, men du mår dåligt ändå? Helt sjukt tankesätt du har. Sen kan man faktiskt sluta följa någon utan att skriva att man ska det.
Har du kollat dina järnvärden och järndepåer? Vet inte om du förlorade mycket blod vid födseln, men även om man inte gör det finns det många som mår väldigt dåligt efter (trött, nedstämda) och det visar sig vara väldigt låga järnvärden (viktigt att inte bara kolla järn blodet, utan även depåerna). Beror det på det hjälper järntabletter för vissa inom bara någon vecka!
All kärlek till dig!! Låter så tufft!!! Nu har jag inga barn eller så men mådde såhär tidigare i år när jag hade en intensiv period. Vi flyttade, jag sov otroligt få timmar, hann inte träna och hade samtidigt mycket med mina studier. I nya lägenheten fattades möbler och vi åt mat på lådor i början. Jag var helt slutkörd i någon månad, fick magproblem med.
Råkade trycka av lite tidigt!! Vändningen för mig blev efter någon månad, sov så mycket jag kunde och köpte multivitamintablett med B12, magnesium och järn. Skrattade för första gången sedan innan vi flyttade och energin började komma tillbaka. Håller tummarna för att det blir bättre för dig! <3 älskar din blogg, började läsa den för flera år sen för ville ha träningstips men
idag mest för att du är så himla inspirerande!!!
Hej,
läst att du varit trött och nere på siståne – har du kollat dina sköldkörtel värden? I och med att det kan orsaka trötthet och nedstämdhet då de påverkar kroppens hormoner (och är väldigt vanligt att få problem med efter att man fött barn).
Kram
Hej! Den här frågan gäller inte inlägget men hoppas det är ok att jag skriver här ändå! Jag är ny på gymmet och kan inte så mycket, undrar hur dina pass är uppbyggda, stretchar du efter styrketräning och vilken typ gäller då – statisk? Dynamisk? Eller spelar det ingen roll? Tacksam för lite hjälp!
🙂
Jag har varit i liknande situation som dig (att bo i flyttkaos) och jag lider med dig!!!:(
Tack, tack, tack Alexandra för att du är så här ärlig och motverkar perfektionshetsen i sociala medier (ÄLSKAR dina Insta stories!). Just perfektionshetsen är något som påverkat mig väldigt negativt (har pratat om det bland annat här: https://soundcloud.com/karolina-smus/tva-blondiner-och-ingen-tiger-perfektionshetsen-i-sociala-medier), och i dina kanaler känns det som att jag slipper oroa mig över att mötas av perfekta fasader. Hoppas du mår bättre snart <3