Visar inlägg från "q-a"

Q: Hej Alex! Jag har en fråga om hur du ser på din kropp nuförtiden gentemot tidigare? Om jag förstår det rätt har din syn på din kropp förändrats. Och om jag inte missminner mig så har du väl alltid känt skam för du alltid varit smal (precis som jag gör för att jag är grövre o mer atletisk än en vanlig tjej). Stor kram <3

A: Något som alltid är viktigt att tänka på är att vi alla föds med olikheter. Vilket i sig inte är så konstigt. Det som blir konstigt är ideal som säger hur man får, och inte får vara som är väldigt svåra att inte påverkas av. För min del har det varit att jag fått ta mycket kommentarer och anklagelser pga jag varit så smal. Många tror att det är ett aktivt val att vara smal, att man strävar efter det och att dom ”ska hjälpa en eftersom man inte ser frisk ut”. För mig har det varit så sjukt jobbigt. Jag har verkligen kollat på min egen kropp med äckel och att jag ser sjuk ut.

Mina största kroppskomplex har varit mina utstickande höftben och att min ryggrad kan synas (som dessutom är väldigt sned) när jag lutar mig fram. Min eviga kamp har varit att maxa kroppen med så mycket kalorier som jag kan eftersom det är det sättet jag kan komma från att ha synliga ben, då synliga ben = för smal = se sjuk ut. Jag vet att ätstörningar är ett extremt stort problem i samhället och att många som kommit med dessa kommentarer känner att det är rätt sak att göra för att det är fel att vara sjuk. För min del har det ju dock inte varit en sjukdom. Sedan jag kan minnas har jag varit väldigt smal. Jag har aldrig haft några osunda värden, de gånger jag känt mig osund är när min kropp varit ”bäst” enligt samhället och jag lagt på mig mycket vätska t ex pga alkohol, skräpmat, utebliven träning etc förutom en period i mitt liv då jag åt väldigt lite pga jag mådde psykiskt dåligt, men det var aldrig för att jag ville bli smal.

Med åren har jag dock en högre ”grundvikt” än vad jag haft innan, och ser inte längre lika smal ut då jag antar att det beror på att min ämnesomsättning stannat av lite med åren och får inte längre elaka kommentarer i samma utsträckning, kanske i kombination med att det inte är lika mycket kropp i mina kanaler? Jag vet inte, och det spelar egentligen inte så stor roll. För att komma till svaret på din fråga: jag har accepterat att jag ser ut såhär. Jag tränar inte längre för att jag måste gå upp i massa eller för att passa in. Jag tränar för att jag tycker om när min kropp mår bra och känslan av det. Jag äter för att ge min kropp bra näring. Jag tillåter inte mig själv att känna äckliga känslor när jag kollar mig själv i spegeln.

Min självkänsla har blivit extremt mycket bättre sista åren, och det har gett mig en bättre relation till mig själv. Jag tillåter ingen att få mig att känna mig dålig, och absolut inte att jag själv får göra det! Jag har nämnt det några gånger i bloggen men mitt förflutna har varit väldigt destruktivt och det har tagit sin lilla tid att ”reparera” mig, men jag känner mig så trygg och hel nu och tack vare det ser jag mitt värde, istället för mina brister 🙂 Det har varit en resa och allt sker stegvis men att känna att man är bra och inte definiera sig själv med negativa kommentarer gör att man slipper hjärnspöken. Vår kropps syfte är att bära oss genom livet, och för mig har fokus hamnat mer och mer på att ge den rätt verktyg för att klara det istället. Så egentligen är det nog inte bara min kroppssyn som ändrats, utan min bild av mig själv och att jag inte längre känner mig dålig och måste fixa saker för att duga och känna mig bra nog. Jag vet att jag redan är bra nog, men jag tycker det är kul att göra saker för att bli bättre. Dvs äta mer grönt, träna mer för att bli stark och bli en bättre människa genom att utvecklas. Det är min drivkraft nu! <3

Q: Intressant att veta vad en bloggare gör egentligen. Kan tyckas väldigt lätt att skriva ”dagbok” varje dag om sitt liv, men det kan ju inte bara vara det tänker jag. Utveckla gärna dina känslor och tankar om blogglivet, samt hur du får betalt för det hela. Vad är det som lockar till att bli bloggare? Vilka känslor finns efter du skrivit ett inlägg som kanske får kommentarer som kan tyckas ”jobbiga” eller argsinta osv. Vad är det för seminarium etc du går på?

Många frågor, men det är för att jag alltid undrat vad en bloggare egentligen jobbar med. 

A: Once upon a time kunde man peppra ut saker och kvantitet gick före kvalité, nu är det inte så längre. En Instagram-bild t ex kräver extremt mycket planering, bra ljus, ställe, redigering osv. Det kan ta en halv dag att få till en bild. En video på Instagram kan ta mig 6 h att fixa, haha sjukt va! Ett blogginlägg går ju snabbare men samtidigt efter att ha bloggat i många år kan inspirationen sina, och just att hitta saker att fota, skriva om, ladda upp tar också mycket tid, man är aldrig ledig och tänker hela tiden på saker att posta 🙂 Det många inte tänker på är att när vi gör en kampanj t ex, är vi ofta våra egna stylister, make-up artister, fotografer, creative & producenter om ni hänger med? Samarbeten är det vi går runt på och därför är det extremt viktigt att hålla en bra kvalité där varumärken känner att dom vill synas. Det finns typ ingen stor bloggare jag känner som äger kamerautrustning under 100k, just för att det är så viktigt att leverera bra kvalité och för att det är samarbeten vi tjänar pengar på primärt! För min del är dock bara det en del av mitt jobb, jag driver ju även Bring Sportswear och där gör jag flera tjänster i ett. Jag är på allt från design, inköp, produktion, marknad, sälj, sociala medier, kampanjer, strategier, ekonomi (dock ej bokföring men all ekonomisk planering) och allt annat man får hoppa in på när ett företag är nystartat. Seminarium som jag varit på under sista tiden har varit för Bring Sportswear, inom e-handel 🙂

Att jobba som influencer är väldigt annorlunda och pressat. Det är egentligen kontant jämförelse och tävling med andra profiler om kampanjer, statistik, hur aktuell man är, vad man får för engagemang på det man postar etc. Dock tänker man bort det, men det är lite konstigt att ha så med sina vänner om ni förstår vad jag menar? Man vill såklart alla väl och också att det ska gå bra för en själv. Vi får ständig feedback på våra kanaler från kunder och får höra att vi är för mycket av något eller för lite av något annat. Det är ju vårt varumärke men samtidigt oss som person som kritiseras, så det är lätt att ta saker personligt eftersom man indirekt får personlig kritik från människor som dömer en baserat på några scrollningar. Det är dock ett väldigt roligt och mångsidigt jobb, och det har baksidor som alla andra jobb. Jag får ju jobba med precis det jag själv vill, och det är en magisk känsla. Det är också magiskt att kunna nå ut och påverka andra och bomba er med massa goda recept och grymma övningar och funderingar haha. Jag känner att jag har massa vänner som jag vet bara finns där, och jag vill dela med mig av allt till er och vet att om jag behöver tips/råd så får jag alltid det i gengäld. Det är en otroligt häftig känsla! Det är också kul att jag har många som hängt med här i flera år och i min utveckling som människa,

Jag började blogga för att ha en öppen träningsdagbok, fast jag har haft flera andra bloggar innan det. Det har bara funnits ett behov för mig att dela med mig av allt från tankar till ett fint klädesplagg. Kanske för att jag har varit rätt ensam genom livet och ni är typ mina molgan. Nu har jag svårt att föreställa mig ett liv utan att fota min frukost, slå upp laptopen direkt jag vaknar och kolla genom kommentarer på daglig basis.

När det kommer till elaka kommentarer så har jag verkligen blivit skonad ju mindre jag lägger upp träning/kropp då det är något många tycker till om. Jag har dock lärt  mig att inte ta saker så personligt, men vissa kommentarer etsar sig verkligen fast hos en. Det är oftast kommentarer som bara är extremt hemska och elaka, eller såna som det faktiskt ligger något i. Som nu, har jag haft så jävla mycket efter förra veckan när jag låg sjuk och bloggen har inte uppdaterats som vanligt, så fick jag en kommentar om att jag bloggar för lite och då fick jag lite ångest för att jag känner samma sak (och här kommer dagens andra post som det ”ska vara”)! Jag tror att det är viktigt att ta åt sig kritik men inte bry sig om hat och nedtryckningar. Med åren har jag blivit mer självsäker och även fått mer självdistans, då är det också lättare att ta åt sig av kritik men vara medveten om när folk bara vill hata 🙂 Men  som sagt, det är mest kärlek här inne och feedback, vilket jag älskar och är tacksam för.

Så, det var lite kort om bloggtankar haha 😉  Det är såklart olika för alla men det här är min uppfattning. Jag väljer ut några frågor som ni ställer och gör inlägg av dom, så om det är något ni skulle vilja att jag berättar mer utförligt om är det bara att kommentera under Q/A posterna. Puss

Sorry babes, you’ll have to use a translator on this one <3

Q: Hej Alex! Du brukar väl smörja in dig med st tropez bus – hur ofta brukar du göra det? Upplever du att färgen går av när du duschar? Kram!

A: Hej! Har inte använt BUS på länge men kommer förmodligen köra igång igen i vinter på bleka dagar haha. Jag använder deras vanliga mousse för kroppen och deras gradual tan/everyday FACE för ansiktet i ansiktet. Den är mycket mildare och eftersom man tvättar ansiktet ofta mm rekommenderar jag att använda den 2 gånger/vecka eller oftare om man kan. Den använder jag även ibland på sommaren eftersom jag alltid har hög SPF i ansiktet. PS köp till handsken för kroppen, den gör att allt blir jämt och fint, den är skitbra!!!

Jag gör hela kroppen varje fredag, men jag gör det på morgonen och tvättar av det på kvällen, så om ni har ett vanligt mån-fre jobb kanske det är bättre att köra det på helgen. Det är för att jag inte vill att det ska färga av sig/lukta om sängkläder. Den försvinner successivt och det är viktigt att bara ”dutta” sig torr efter duschen samt smörja in sig och vara återfuktad. Av alla BUS jag provat (har TYP provat alla) tycker jag den ger bäst färg och luktar minst. Ett hösttips till er som ej provat den!

Q: Hi Alex! You usually lubricate yourself with St Tropez self tanner – how often do you do it? Do you feel the color goes off when you shower? Hug!

A: Hi! I ave not used BUS for a long time but will probably start again this winter on pale days haha. I use their regular mousse for the body and their gradual tan / everyday face on the face. It is much milder and since you often wash your face, I recommend using it twice a week or more often if you can. I also use it sometimes in summer because I always have high SPF in my face. PS buy the applicator for the body, it makes it very even and is super easy to use.

I do the whole body every Friday, but I do it in the morning and wash it off in the evening, so if you have a normal monday-friday job, maybe it’s better to do it on the weekend. That’s because I do not want it to dye off / smell on my sheets. It gradually disappears and it is important to just ”pad yourself dry” after the shower and lubricate and be moisturized. Of all the self tanners I tried (tested almost ALL) I think it gives the best color and smells the least.